Sexual addiction

Ruta ett

"Så, Aurora, hur kommer det sig att du sitter här?"
Jag hade precis tagit kontakt med en psykolog eftersom mitt liv var påväg att förstöras helt.

I hissen påväg upp till 12e våningen i de vackra glashuset kunde jag inte tänka på annat än min sköna säng jag vill åka hem till. "Ja, vad fan gör jag här?"

"Utåt sett kan man lätt få intrycket att jag har ett perfekt liv. Jag stormtrivs på mitt jobb med mina kollegor och min lägenhet är väldigt vackert dekorerad och ligger centralt i Skåne."
Jag har sedan 5 år tillbaka varit egen företagare och har kommit igång riktigt bra med mitt företag. Jag har en liten butik en bit utanför centrum där jag säljer skönhetsrelaterade produkter. Allt från smink till bodylotion och tvåler. Där trivs jag. Med mina fantastiska kollegor som mer känns som mina syskon.

"Du svarade inte på min fråga nu. Vad fick dig att komma hit?"
Psykologen, vid namn Solveig, satt med rak rygg i sin vita skinnfåtölj och kollade på mig med en stark blick.
"Jag behöver hjälp. Mitt liv är ganska känslolöst. Jag går på krogen i princip varje dag och har sex med första bästa som lägger ögonen på mig. De slutar alltid med att vi går till mig eller dom, har vilt sex och utbyter nummer. Men that's it."
Oj, va konstigt det där lät. Jag har aldrig erkänt mina problem öppet och när jag väl börjar berätta kan jag inte hejda mig.

"När man är i 25års åldern vill man gärna utforska och experimentera med olika saker och det är många som drar sig till sex."
Ja tack för den du, nu känns de redan bättre..
Jag stirrade ner i parkettgolvet i det stora rummet, helt tom i huvudet. Jag tog tag runt handled, vred. På såret, ådrorna.
Mitt dagdrömmande stoppades av Solveigs röst.
"Men de är inte därför du är här va?" Jag såg att hon studerade min handled, så jag drog genast ner ärmen på min svarta läderklänning som jag nyligen köpt.
"Under de senaste veckorna har ja träffat en man, som fyller alla mina begär på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Han fyller mina tomrum så som regnet fyller sjöarna."
Hon tittar på mig med en blick jag inte kan tyda. Som att hon tycker synd om mig. Det gillar jag inte. Jag reser mig snabbt och tar tag i min handväska och ska precis gå mot dörren när hon stoppar mig,

"Berätta mer. Jag vill att du sätter dig ner och berättar för mig hur de får dig att känna när du är med honom."
Ursäkta? Här sitter jag och beskriver mitt liv som känslolöst och hon vill veta hur det känns när jag är med han..
Jag går tillbaka till den vita 3 sitsen jag satt på och lägger ner mina tillhörigheter bredvid mig.
- Vad vill du veta?
- Hur fyller han din tomhet? Vad får han dig att känna?
- Jag känner mig som en flicka som precis fått sitt dockhus hon alltid drömt om. Vit fasad, dekorerat med rosa tapeter och vitt tak. En tjej, en kille och en hund sitter i ett av alla små rum.
- Vad mer?
- Där tar drömmen slut. Hon vill ha mer. När han lämnar henne vill hon ha mer. Ett begär som inte kan fyllas gör henne påmind om verkligheten.
- Detta låter verklighetsbaserat Aurora.
- De är de också.

_____________
Det här var alltså mitt första kapitel. Det känns som att de här kommer bli något riktigt bra. Har så mycket idéer jag vill dela med mig av! Skriver redan på kapitel 2.
XOXO LAURA