Sexual addiction

Personalmöte

Nästa dag ringer alarmet 06.30. "Upp och hoppa Aurora! Du har personalmöte om 2 timmar!"

Jag drar mig mot köket där jag laddar kaffebryggaren och dukar fram frukost på köksön som utgör hjärtat för köket. Som jag älskar mitt hem. Och jag har fått inreda helt på egen hand. De är det som jag alltid längtade till när jag bodde hemma. Att få inreda precis hur jag vill.

8.15 och jag har precis parkerat bilen i P-huset utanför jobbet. Mobilen durrar till i passagerarsätet. Sms från Vincent. Vincent är alltså mannen jag nyligen träffat. Han som gör mig galen. Han som vet precis vad jag vill ha och gillar. "Jag saknar Dig. Hela du. Middag ikväll. 20.30?"

Jag svara snabbt med ett kyligt "Visst. Låter bra." och sedan hoppar jag ur bilen, låser och går mot jobbet. Där sitter redan alla kollegor och väntar på mig. Jag har för vana att vara sen, men jag tror inte dom tar illa upp. De handlar bara om 5-10min.

Vi går igenom vad som händer under veckan och planera nya inköp och hur lagret ser ut, vad som behöver fyllas på och vad som ska bort. När vi är klara tackar jag alla och går sen in på kontoret.

När jag sätter mig i mina vita datastol av läder slår nervositet till i mig som en blixt från klar himmel. Herregud, jag ska på dejt ikväll. Med mannen jag kan tänka mig att dela resten av livet med. Men han har gjort de tydligt. De är bara middagar och sex han vill ha. Inget mer. Därför har jag inte sagt ett knyst. Jag klär mig i en fasad av "kaxighet" när jag ska träffa han, försöket verka helt oberörd. Det är inte lätt kan jag lova. Vad gör man när känslorna är obesvarade? Ska man våga eller bara fortsätta som förut? Jag vill inte förlora han och de vet jag att jag gör om jag berättar hur jag känner. Han kommer fly snabbt som fan. Sexet med han är det mest fantastiska jag någonsin haft. Vi är inte rädda för att testa nya ställningar eller platser, vi förväntar oss de av varandra.
Jag har alltid varit intresserad av det lite kinkiga sexlivet, något mot BDSM hållet, och de är han helt okej med eftersom han är likadan.

"Aurora! Dagdrömmer du nu igen?" Det är Maya, min bästa vän. Henne berättar jag allt för. Hon vet allt om Vincent, och hon vet precis hur jag känner för han. Hon har uppmanat mig flera gånger att säga som de är, men jag vågar aldrig. Istället fortsätter jag att hålla allt inom mig och de tär på mig allt mer.

- Oj, förlåt. Jobbig dag igår. Jag var till psykologen som du tipsade om.
- Jaha! Hur gick de? Blev du botad? säger hon med ett flin på läpparna.
- Ha ha. nja. Slutade med att jag träffade Christian igen.
Kunde blickar döda skulle jag vara stendöd nu.
- AURORA! Du lovade att du skulle radera hans nummer!
Ja, de lovade jag faktiskt.
- Jag vet, men de hände liksom inte. Han är ju den som alltid kan få mig på andra tankar när jag behöver de.
- Men Vincent då??
- Jag vet. Men han är inte intresserad av något förhållande. De vet du Maya.
- Du måste prata med han. Lova mig de. När ska du träffa honom nästa gång?
- Ikväll. Middag. Halv nio.
- Perfekt. Klä dig riktigt snyggt så han inte kan motstå dig, då kommer han omöjligt neka dig när du berättar hur du känner.
- Men..
- INGA MEN. Nu gör du som jag säger. Jag vill ha tillbaka den glada Aurora, som gärna går och tar en drink efter jobbet med sina vänner, inte bara sina ligg. Punkt slut. Sätt igång och arbeta nu!

Förtjänar jag verkligen en sån bra vän som Maya? Hon vet precis vad hon ska säga. och när hon ska säga de. Vilken tur att jag har henne i mitt liv. Jag får helt enkelt göra som hon sa. Berätta en gång för alla.
Men vad ska jag ha på mig?!

________
Hej igen! Inspirationen fanns verkligen idag. Känns så roligt!
Vad tror ni Aurora kommer göra? Vågar hon berätta? Hur skulle ni reagera?
Kram så länge kära ni. Ses i nästa kapitel :)