Felix perspektiv
Jag går ned för gatan vid Oscars hus, han går bredvid mig och i händerna har vi koppel. Solen lyser starkt och det är nästan - 8 grader ute. När vi kom hem från skolan idag bestämde vi oss för att ta en promenad med hundarna eftersom vi är lediga från studion resten av veckan och ska inte jobba förens på lördag och söndag. Det är så härligt väder ute och det blir ännu bättre av att solen lyser på oss. Vi svänger av till en skogsstig och nu måste vi gå i snön som är nästan 20 cm djup. Hundarna sjunker ned i snön och dom syns knappt när dom går eftersom dom är så små.
Vi kommer in i skogen och träden blir tätare ju längre in vi kommer. När vi har kommit in en bit i skogen släpper vi hundarna och dom får springa lösa en stund. Jag ställer mig vid ett träd och lutar mig mot det, Oscar ställer sig bredvid mig men han lutar sig inte mot trädet som jag. När vi har stått tysta en stund känner jag hur en arm smyger sig bakom min rygg och lägger sig på min svank. Jag tittar på Oscar och ser att han ler oskyldigt mot mig men jag trycker mig bara närmre honom. Han är så varm och mysig, jag skulle kunna stå i hans famn förevigt men tyvärr kan jag inte göra det för allt har sitt slut.
Tillslut släpper jag motvilligt kramen och tittar på Oscar. Han har ett stort leende på läpparna och jag kan inte låta bli att le jag också. Han är så fin där han står i solljuset och ler, hela han är perfekt och jag ger honom en snabb puss på munnen.
"Nej, sluta inte!" Klagar han och tittar bedjande på mig med hundvalps ögon. Jag skrattar bara åt honom och sedan pussar jag honom på munnen igen , fast jag vet att han vill ha mer än så.
"Men sluta reta mig" Gnäller han och sedan trycker han upp mig mot träder bakom oss och sedan kysser han mig hårt på läpparna.
Han börjar massera sina läppar mot mina och jag hänger snabbt med på noterna. Jag svarar snabbt på hans agerande och snart känner jag hur hans tunga sveper lätt över min underläpp. Jag särar på mina läppar och snabbt känner jag hur hans tunga tar plats i min mun, vi brottas länge men snart ger jag upp och låter Oscar vinna. Vi släpper kyssen och kylan sprider sig över mina läppar, det var mycket mysigare att ha Oscars läppar tryckta mot mina. Jag tittar in i Oscars ögon, dom lyser av lycka och jag kramar om honom. Att jag inte fattar det tidigare gör mig förvirrad, jag måste vara född i tröghetens land som inte ens inser att jag Älskar någon.
Oscar's perspektiv
Felix kramar om mig efter kyssen och jag kramar tillbaks. Att ha honom så nära är fantastiskt och jag känner mig så trygg i hans armar. Jag har nog inte vågat inse det innan men jag tror att jag älskar Felix.
När vi släpper kramen tittar jag runt om mig och hittar snabbt alla fem hundar. Dom springer runt bland träden och brottas med varandra då och då. Dom är så söta där dom springer runt men tyvärr måste vi gå hem nu eftersom mamma och pappa kommer hem snart.
"Ska vi gå hem?" Säger jag och tittar på Felix, han nickar och sedan tar han upp kopplen som vi lag på marken medan vi kramades. Jag tar upp de tre koppel som är kvar och sedan kallar jag på hundarna. Dom kommer snabbt fram till mig och jag kopplar de tre hundar som jag ska hålla i på vägen hem. Felix kopplar de andra två och sedan börjar vi gå ut från skogen. Jag måste ta upp telefonen och sätta på ficklampan eftersom det har blivit så pass mörkt ute nu.
Vi kommer ut på gatan igen och genast blir det mycket ljusare av gatlyktorna som lyser. Jag stänger av ficklampan på telefonen igen och sedan lägger jag ned den i jackfickan. Gatlyktorna ger så pass mycket ljus att vi inte behöver den för att se vart vi går. Vi går längs gatan utanför raden av hus som ligger på vänster sida. Vi går förbi de tio husen som kommer innan mitt och sedan går vi in på tomten.
YOU ARE READING
Live Love Laugh - Foscar
Fanfiction"Varför kan du inte bara acceptera att jag älskar dig Felix Sandman" En dag när Felix kommer till studion är allt annorlunda. Hans bästa kompis har slutat prata med honom och helt plötsligt är det så stelt mellan de bästa kompisarna. Han vet inte v...