What is love

Revange

1912-03-03
~Kära dagbok~
Dem senaste dagarna har jag inte varit mig själv, det känns som att något fattas.
Varje gång jag ler, känns det inte äkta. Mina känslor börjar fly ifrån mig. Har jag några känslor ? Är det värt att leva?
*************************************

Jag lämnar ifrån mig fjäderpennan och gömmer min dagbok bakom en tavla.

"Knack knack "

Jag vänder mig om och ser förskräckt
på dörren. Vem är det ? ropar jag.

- Det är jag, din piga.
Jag känner igen rösten och låter henne komma in.
Hon håller i en grön lång klänning med vita detaljer och en vit korsett.

Den där korsetten ser inte så bekväm ut, säger jag till henne.
- Din mor har valt ut dem här kläderna till dig idag, vänd dig om så ska jag hjälpa dig att fläta in korsetten.

Jag vänder mig om så att jag ser mig själv i spegeln, smått börjar jag klä av mig naken och min piga ger mig rena trosor, som jag sedan tar på mig.

Jag håller korsetten så att den sitter rätt och sedan börjar pigan att fläta in korsetten hårt.
- Så, nu är du färdig Katharina, ta på dig din klänning och kom ner till salen, så du kan hälsa på gästerna.

Jag nickar, sedan ser jag henne lämna rummet och stänga dörren.
Jag kollar på mig själv i spegeln, jag har en väldigt unik kropp, jag är smal men har väldigt fina kurvor, jämfört med alla andra tjejer.
Jag har bleck hy, fina stora ögon som kan förtrolla vilken man som helst, fina rosa kinder och mycket synliga kindben.

Mina ögon är däremot väldigt annorlunda, dom är mintgröna. En väldigt kall färg.
Sedan har jag långt lockigt brunt hår.

Jag står minst i en kvart och kollar på mig själv, nästan halvnaken står jag här, framför en stor spegel.

Jag vaknar ur mina dagdrömmar och hör någon knack på dörren. Kom in ropar jag, utan att tänka efter att jag bara står i en korsett och trosor.

Dörren öppnas, och där kommer han in. Leonardo, han har brunt hår, isblåa ögon och en grön kostym, som faktiskt matchar min gröna klänning.

Jag vänder mig om och vi stirrar på varan, han står där och bara kollar på mig, på mig och min kropp.

Är det inte lite oförskämt att bara stirra så ? Frågar jag honom.

Han harklar sig och ska precis säga något men jag vänder mig om så att jag ser mig själv i spegeln igen. Nu när du ändå är här, kan du väll hjälpa mig att få på mig min klänning ? Frågar jag honom med min mest sexiga röst.

Han ler så att man ser hans kritvita spetsiga tänder. Han börjar gå emot mig, för varje steg han tar, så bultar mitt hjärta hårdare och hårdare.

Tillsist så står han bakom mig, han står så nära att jag kan känna hans varma andedräkt mot min kalla nacke, han börjar fläta ut min korsett.

Vad gör du? Frågar jag, han säger inget och fortsätter att fläta ut korsetten. Tillsist så är korsetten borta, hans kalla händer masserar min rygg.
Mitt hjärta bultar så hårt. Jag vill ha honom nära mig, men jag har inga känslor för honom.

Jag vänder mig om och trycker min bröstkorg mot han. Han böjer sig ner för att kyssa mig, men jag hinner vända huvet. Leonardo, inget kommer hända mellan oss, sa jag till honom.

Jag kollade upp och såg hans blick, hans ögon glimmade till och hans blick blev mördande
Han vände sig om och gick mot dörren, öppnade och sedan gick.