Får jag komma in? || l.o (AU)

12 - Spåra totalt

Min hjärna började att gå på högvarv. Trevor skulle säkerligen ta med sig hela sitt gäng och slå ner Oscar, och inte mig. Oscar förtjänade allt utom slag och dumheter, han förtjänade bara bra saker. "Vi måste dra" sa jag hastigt och grep tag i Oscars arm för att sedan dra ut honom från pizzerian. Det hade börjat skymma och det var inte lika mycket folk ute. De flesta var nog inne i deras soffor med mobil uppstoppad i nyllet på dem. Men jag visste precis vad jag och Oscar skulle hitta på. När jag stannade utanför en dörr med blinkande lampor i neon protesterade Oscar. "Jag vill inte." utbrast han och försökte vända om. "Kom igen, låt dig själv ha lite kul!" gnydde jag och Oscar suckade medgivet. "Okej då." gav han som svar efter några sekunder och jag log stort. Jag greppade hans hand och drog in honom på klubben. Just då var det inte många där, och musiken hade inte satts i gång än. Folk stod mest vid baren och minglade med varandra. Bakifrån kunde jag skymta några av mina vänner, så jag gick fram för att hälsa. Dock lyckades de se mig först. "Lily!" utbrast Em och Veronica i mun på varandra och flög på mig. "Åh, vad jag har saknat er!" sa jag medan jag kramade om dem båda två. Under kramen hade jag släppt Oscars hand, men nu, när jag skulle ta tag i den igen, var det inte där. Han var inte där. "Och vem är detta?" frågade Veronica flörtigt petade på en kille som stod framför henne. Jag kastade en blick på killen och såg att det var Oscar, som bara hade ställt sig på den andra sidan av mig. "Det är Oscar." muttrade jag och tog tag i hans hand för att visa att han absolut inte var tillgänglig. "Men Tre-" började Em, men jag hann stoppa henne. "Vi tar det någon annan gång." svarade jag och tittade allvarligt på henne. Em nickade försiktigt och jag nöjde mig med det.

Efter det lilla samtalet hade jag beställt drink efter drink efter drink. Det hade spårat totalt. Jag var inte berusad eller något, jag hade tagit några av dem, men de flesta hade gått till Oscar. Om han var stupfull eller inte kunde jag inte riktigt se, men han var påverkad av det i alla fall. Plötsligt tryckte han upp mig mot barens kant och kysste mig hårt. Hans andedräkt bokstavligen stank av alkohol och jag ångrade lite att jag bjöd honom på alla de drinkarna.

"Jag mår så jävla bra just nu!" försökte Oscar överrösta musiken när vi stod på dansgolvet. Det drog i smilbanden och jag kunde inte låta bli att låta dem le. Em och Veronica var fortfarande med oss, men med varsin kille bakom sig som rörde sig i samma takt som dem. Em och Veronica var inte sådana typer som låg runt med halva klubben, tvärt om faktiskt. De gjorde det inte alls. De var på klubben för att dansa, vara med sina vänner, dricka och bara ha kul, inte för att hitta ett perfekt one night stand. Och jag, jag hade i princip alltid varit likadan då jag hade haft Trevor ända sen jag kom till Stockholm, så det blev en del killar som hade fått ett nej. Och nu hade jag Oscar. Något inom mig undrade om han tyckte att jag var värsta playern? Tänk om?

Efter vad som kändes som tre kvart, men som var fem timmar, var det stängningsdags. Folk forsade ut och mitt i folkhavet var min och Oscars hand fästa. Oscar gick längre bak, men våra armar fick det ytterst längsta de kunde bli. Veronica föreslog att hon skulle bjuda alla från klubben på fest hemma hos henne direkt efter, men jag tackade snabbt nej och sa att Oscar skulle säga detsamma.

"Var ska dem?" undrade Oscar när vi och folkmassan gick skilda vägar, åt två olika håll. Hem, antar jag. "Alla kan ju omöjligt bo åt det hållet." fortsatte han förvirrat och vinglade till. "Mår du bra?" frågade jag för att försäkra mig om att han inte skulle spy upp kvällen här och nu. Han nickade snabbt och log kort efter det. Vi svängde in på gatan där lägenheten låg belägen. Men just när vi skulle svänga runt hörnet hörde vi hur fem käftsmällar delades ut runt hörnet. Det offret som verkade ha fått dem gnodde i smärta direkt efter och personen som hade gett dem skrattade hånfullt. Vem var det? Vad fan hände? Skulle vi ringa efter polisen? Ja, vi skulle ringa efter polisen. Oscar tittade på mig och jag tittade på honom. Vi gick bakom hörnet igen för att undvika att bli sedda av gärningsmannen. Jag tog upp min telefon och slog in 112. En kvinnlig röst svarade och bad mig om en beskrivning om var jag var och vad som hade hänt. Jag förklarade direkt att det hade skett någon sorts misshandel och att jag befann mig precis ovanför Drottninggatan. Kvinnan hälsade att polis skulle vara där när som helst och jag tackade för hjälpen. Just när vi hörde syrener hörde vi även steg komma närmare oss, och närmare, närmare och närmare.

Älskar att skriva cliffhangers i slutet, om ni inte har märkt det alltså ;)

JAG VILL LÄSA FLER NOVELLER! Har ni just börjat på en ny eller vet ni någon som har gjort det? Skriv namnet på den i kommentarsfältet så kollar jag in dem!

Rösta och kommentera för mer!

xx, Towe