Allt har ett slut

Bettet

Det är första dan efter sportlovet och jag är inte direkt en morgonmänniska, så jag ligger kvar i sängen tills mamma kommer upp 08:16.
-Upp ur sängen din latmask! Skriker hon.
-Ta det lugnt... Mumlar jag tyst.
-Upp ur sängen annars blir det vattenhinken! Skriker hon med all sin styrka.
-Mamma jag vet att du är militär men vi är hämma nu, så ta det lugnt. Säger jag lite gnälligt och tittar på henne med min övertygande blick. Mamma ser ut som om hon inte bryr sig ett enda smack. Sedan hämtar hon en hink med iskallt vatten och frågar:
-Måste jag verkligen?
Jag hoppar fort upp ur sängen och skakar på huvudet.
-Skynda dig du är redan 23,4 minuter sen!
Ibland undrar jag om mamma vet vad ta det lugnt betyder, men jag antar att det är bra att hon säger åt mig för annars skulle jag inte komma någon stans.
Jag går ner för trappan och in i det ljusblå köket, jag tar fram mjölk och flingor.
Jag äter ganska fort och sedan byter jag om till skoluniformen. Skoluniformen är vinröd med vita kanter, den består av en kort kjol och en T-shirt jag får såklart inte glömma dom vita strumporna med vinröd kant.
-Jag är klar! Skriker jag till mamma och rusar mot dörren.
Som vanligt är dörren stängd och jag tittar på klockan samtidigt som jag springer rakt in i dörren!
-Aaaaaajjj! Skriker jag.
Jag hör dörren öppnas och in kliver Jenny...
- Du vet väll art man brukar öppna dörrar och inte springa in i dom! Fnissar Jenny.
Jenny är min elaka storasyster. Hon är tyvärr snygg, smart, rolig och charmig det värsta är att hon är populär hos alla killar och tjejer.
-Vad flinar du åt Jenny? Hör jag mamma säga allvarligt.
Jag reser mig upp och ler med där fick du minen mot Jenny, hon blänger argt tillbaka.
-flytta dig! Jag kommer försent! Skriker jag men lyssnar hon?.... Nej så klart inte hon står kvar framför utgången och ler. Jag vänder mig om för att skrika på mamma att hon ska...
Men hon har gått ner till köket och sitter och läser tidningen, och...
-Tja snygging!
Hör jag Lucas ropa från sin helt splitternya bil. Lucas är Jennys dumma pojkvän. När dom kysser varann är det konstigt att dom inte får slut på luft.
-Hej!
Ropar Jenny till Lucas och springer dit. Det första dom gör är att kyssas! Det är kräkframkallande.
En... Två... Tre... Fyra... Fem... Sex... Sju... Åtta... Nio... NIO minuter! Hur kan dom kyssas i NIO minuter!?
Jag hade helt glömt bort att jag är sen tills Jenny säger:
-Stick din fjant! Du var väll sen eller nått!
-Ja.
-Stick då!
Jag går där ifrån, efter en bit börjar jag springa. Solen skiner starkt och himlen är blå, det är så, fint jag tittar upp i himlen det är molnfritt så långt jag kan se.
-Aa!
Nu är det ända jag ser den varma hårda asfalten. Varför är jag så klumpig! Jag borde lära mig men Nej jag lär mig aldrig! Det är som om det är det ända jag kan, snubbla, ramla, slå mig, springa in i saker.
-vof! Vof!
Skäller en liten grå hund med ruffsig päls.
-Hej vart kom du ifrån?
Frågar jag hunden men får inte något svar. Jag reser mig upp och ser att jag har ett sår på vänster knä. Hunden kommer fram till mig och ser ledsen ut. Jag kan helt enkelt inte motstå dom söta valp ögonen...
Jag ser mig om, ingen ägare syns till. Kanske har hunden rymt eller blivit övergiven tänker jag. Jag tar upp hunden och letar efter ett halsband i den lurviga pälsen, men hittar inget.
-Stackare, har du ingen ägare? Du måste vara utsvulten, du får följa med mig.
Jag börjar gå med hunden i min famn men jag har ont i benet så det går inte så fort. Telefonen i min ficka börjar vibrera, jag sätter ner hunden på vägen och tar upp min telefon ur fickan. Det är min bästa vän Laura som ringer så jag svarar.
-Hej vart är du? Frågar Laura.
-På väg. Svarar jag.
-Varför tar det så lång tid? Vi har väntat i typ 41 minuter.
-Jag försov mig och sen bråkade... Hallå Laura?
Hon la på. varför la hon på? Tänker jag.
Jag lägger tillbaka mobilen i fickan och tar upp hunden och börjar gå. 5 minuter senare ser jag en japansk tjej med neongul jacka på en gul cykel. Det fins bara en sådan jacka i hela Europa och den jackan är Lauras.
-Hej Laura! Skriker jag och vinkar till henne.
-Hej Saga! Ropar hon tillbaks.
När hon kommit fram till mig frågar jag:
-Hur kom du hit?
-Jag cyklade. Svarar hon glatt.
-Ja men hur fick du tillåtelse att komma?
-Ååå, jag sa att jag glömde min historia uppsatts hos dig och vi skulle ju lämna in dom idag så jag fick tillåtelse att åka och hämta den.
-Vof Vof!
-Ååååååååå vad söt han är, vad heter han? Är han din?
-Jag hittade honom utan halsband och ägare.
-Är han övergiven?
-Jag tror det o. Mer än så hinner jag inte sega fören Laura avbryter mig.
-Jag vet vi adopterar honom! Han kan va hos mig tills skolan är slut! Det blir perfekt! eller hur?
-Ok, sen då? Svarar jag tveksamt.
-Resten tar vi sen, nu måste vi till skolan och förbi mig med Fido.
-Fido? Har du redan döpt honom? Frågar jag.
-Ja något måste han väll heta. Svarar Laura hur glatt som helst.
Jag sätter mig på pakethållaren och Fido sitter i cykelkorgen. Sedan åker vi iväg.
Vi åker längs vägen tills vi kommer till Laura.
-Jag går in och lämnar Fido hos Lollo i hundkojan. Säger Laura till mig innan hon går.
Lollo en snäll 5 år gammal goldenretriver och är Lauras hund.
När Laura kommer ut så...
-Aaaaaaa!
-Saga! Hör jag Laura skrika innan allt svartnar...

Jag vaknar och ser mig om, allt är lite suddigt. Och alla runt om mig är helt främmande. Vart är jag och vilka är dom? är min första tanke. En lång blond tjej kommer fram till mig och frågar:
-Hur mår du?
-Ganska bra, utom att jag har Jätte ont i huvudet. Svarar jag.
- Ok, kolla så att du inte har blivit biten. Befaller hon mig.
- Utav vad? Frågar jag.
-Du kanske inte tror mig nu men, det fins riktiga vampyrer och varulvar och jag räddade dig från en vampyr och tog dig hit, till varulvarnas ställe.
-HA HA HA! Vilken idiot skulle tro på det? Skrattar jag högt.
-Så du är alltså helt övertygad om att det inte fins några vampyrer eller varulvar? Frågar hon tveksamt.
Nej jag skulle aldrig tro på sånna löjliga på hittade saker! Svarar jag snabbt.