Pretty Lies.

Chapter 26

''She's wakeing up!'' Allt var suddigt runt om kring mig.
Det gjorde ont i hela kroppen, jag kände slangar och massor av saker sitta på mig.
Jag hörde folk prata om jag vaknar men kunde bara se svaga former av två personer.
Jag öppnade munnen för att försöka säga något men det gick inte.
Människorna började sakta men säkert klarna upp och jag såg Niall och Isabella sittandes vid sängkanten.

''Where am i?'' frågade jag svagt. Min syn var inte helt klar.

''You're in the hospital'' sa Niall och la sin hand på min.
Min syn hade klarnat upp mera och jag kunde se vart jag befann mig.
Niall's ögon var röda och lika så var Bellas.

''Why am i here and why are you're guys eyes red?'' Frågade jag dom. De kollade på varandra och jag kunde känna Nialls tag om min hand bli hårdare.

''We've been crying top much i guess'' sa Isabella och torkade bort en tår från hennes kind.
Det var inte ofta man såg Isabella gråta.
''And you and Harry have been in a car crash'' Fortsatte bella.
Harry? Vart fan är Harry?

''Where is Harry?!'' frågade jag dom och försökte sätta mig upp men Niall var snabb att putta ner mig igen.
''Is he okay?''
Niall och Isabellas blickar möttes och de kollade sedan ner i golvet.

''No.. No no he can't be..'' Sa jag och jag kände mina tårar komma. Han kan inte..
Jag måste se honom.

''No he's not dead but he may not be able to survive..''
Sa Niall men en förkrossad blick.
Han måste klara det, jag vet att han kan.

''I need to see him'' jag klickade på en röd "hjälp" knapp och några sekunder senare kom en sjuksköterska in.

''Hello what can i help you with?''
Frågade den brunhåriga tjejen som såg ut att vara i trettioårsåldern.

''I need to see Harry, please help me'' bad jag och försökte trycka mig upp ur sängen men sjuksköterskan tryckte ner mig snabbt igen.

''Take it easy! You is okay but you need to rest and take it easy for a month or so''
Berättade hon för mig.
Jag brydde mig inte om hur jag mådde. Jag ville bara se Harry.

''Well that wasnt what i asked!
Take me to Harry now!''
Skrek jag förmodligen lite för argt. Hon kollade på mig och hjälpte mig upp ur sängen och ut i korridoren.Jag undrade vad Samuel var någonstans.
Han var min pojkvän och var inte här med mig.

Jag gick bort till rum 236 där han var inlagd. Jag öppnade dörren försiktigt och såg en livlös Harry ligga på sjukhus sängen med dropp och helt blek.
Om inte EKG maskinen hade funkat rätt så hade jag nästan trott att han var död.
Jag rusade fram till sängen där han låg med tårar i mina ögon.
Jag satte mig på sängkanten och tog tag i hans hand.

''Hello Harold'' sa jag försiktigt och såg hans svaga ögon öppnas försiktigt. Han kramade hårt i min hand och ett litet leende formades på hans läppar.

''Hello Sunshine'' sa han och log mot mig.

''How are ya feelin?'' jag visste att han inte mådde så bra men jag var tvungen att fråga.

''I'm fine, how are ya feelin?''
Frågade han mig.

''I dont want to tell you how i feel beacuse i just want to--''
Innan jag visste ordet av det så möttes våra läppar.
Våra läppar rördes i synk med varandra.

''I really am good,i promise you'' sa han och försökte övertyga mig.

''Dont promise me anything''
Sa jag och tog tag i honoms hand och kramade den hårt.
Våra pannor var mot varandras och jag kunde känna hans andetag mot mitt ansikte.
Dörren öppnades och in kom sjuksköterskan som väntat utanför på mig.