King Of The Radio

Kapitel 53

🌸Cattis perspektiv🌸

13/2

Jag låg i min säng med några enstaka tårar rinna ner över kinderna. Jag hatar att bråka, framför allt att bråka med dem man älskar.

Det hela började med att jag åkte med Felix till stan.

"Älskling vad tycker du om denhär?" Frågade Felix och höll upp en svart t-shirt med ett tryck på.

"Ärligt så är det inte riktigt du, den är för....för...jag vet inte, men du får bestämma själv" sa jag och kliade mig löst i nacken.

Han hängde tillbaka den och fortsatte inne affären. Jag följde efter han med mobilen och smsade med en gammal killkompis från Borås som hette William.

"Lyssnar du?" Frågade Felix och jag flög upp med huvudet. Ett lågt va flög ut ur min mun och han stönade irriterat. PMS eller?

"Vad sa du?" Frågade jag han och la ner mobilen i bakfickan. Han skakade på huvudet och fortsatte att kolla på kläderna.

"Seriöst, blev du tjurig för att jag inte lyssnade på vad du sa?" Sa jag irriterat och han vände sig mot mig. "Det verkar ju som om din mobil är mer intressant än vad jag din pojkvän är" sa han argt.

"Du, jag messar med en gammal killkompis från Borås som jag inte har sett på ett helt jävla år! Och nu när vi äntligen har fått kontakt igen vill du att jag ska strunta i han?!" Sa jag argt och höjde rösten lite. "Det verkar ju som att du är mer intresserad av han än mig!" Väste han med sammanbitna tänder. Jag skakade på huvudet åt han och vände mig om. "Prata inte med mig föräns du har slutat vara så löjlig" sa jag och skyndade mig ut ur affären. Jag sprang på trottoaren med tårarna forsandes ner över kinderna och mot mitt hem. Jag smällde igen ytterdörren och låste in mig i mitt rum.

Jag tog upp mina hörlurar och satte på hög musik. Jag la huvudet i kudden och skrek rätt ut. Tårarna fortsatte att forsa som vattenfall. Mamma stod utanför dörren och knackade.

Mamma hade kommit in några få tal gånger och försökt att trösta mig. Men det funkade inte.

Felix hade inte hört av sig ett dugg och jag kände hur hjärtat sjönk. Han kanske inte ens vill ha mig längre. Jag skrev ett sms till Filippa och frågade om hon hade sett Felix. Efter kanske en kvart fick jag svar igen.

"Joo, han kom hem gråtandes och låste in sig på sitt rum. Vad är det som har hänt egentligen. Vet du??"

Jag suckade innan jag började skriva. "Jo jag var med han och handlade och han bettede sig som ett asshole" skrev jag och Filippa svarade med en ledsen smiley,

Jag la mig ner i sängen och blinkade. Det var dock lite svårt efter som mina kinder var stela efter allt gråt. Mamma hade åkt till ett jobb möte och just nu var jag hemma själv.

Jag hade precis satt på mig ett par addidas byxor och en tjocktröja som verkade vara Felix. Hans doft åkte in i min näsa när jag drog på mig tröjan och tårarna rann över igen.

Det plingade på dörrklockan och en rynka hamnade mellan mina ögonbryn. Vem kan det vara. Jag gick sakta ner för trappan och fram till hallen. Eftersom att det är mörkt ute kunde jag inte se vem det var. Jag tog ett skohorn och gick sakta mot dörren. Mitt hår hade blivit blöt av alla tårar och fastnade på kinden.

Jag låste upp dörren och öppnade den med skohornet i högsta hugg. Där ute i regnet stod en lång gestalt med dyngsura kläder och ett ansiktsuttryck fylld med så mycket sorg så något brast inom mig.

"Catrin snälla" sa Felix lågt och jag stirrade på han. Jag kunde se hur hans ögon var rödkantade av allt gråt. Små tårar kunde jag skymta rinna ner över hans kinder med regnet som droppade ner från hans hår. Han såg helt förstörd ut. Jag flyttade på mig så han kunde komma in.

Jag kanske inte gillar han på topp nu men han ska inte behöva bli sjuk. Jag älskar han fortfarande.

Han tog av sig sin blöta hoddie och sina dyngsura Vans. Hans strumpor var genomblöta. Hela han var blöt. Han vände sig mot mig och såg min blick. Han kollade ner i marken och några tårar föll.

"Det var dumt av mig att bete mig så som jag gjorde. Jag var bara avundsjuk och jag fattade inte förens jag kom hem att jag kanske hade förlorat dig. Då blev allt värre. Jag var tvungen att åka hit för att säga förlåt och se om du vill komma tillbaka till mig." Sa han och tog en paus. Han andades in och kollade upp på mig med tårar rinnandes ner över kinderna och droppa ner från hakan till golvet. Mina tårar började sakta rinna ner över mina kinder och jag snörvlade till.

"Catrin jag ber så hemskt mycket om ursäkt och jag undrar om du vill bli min igen" sa han och kollade på mig. Jag andades in och andandes ut långsamt och hackigt.

" Felix jag...jag...jag lämnade dig aldrig. Jag var fortfarande din. Men jag vet inte om...om..jag kan godta din ursäkt. Jag vet att det var avundsjuka men.." Jag tog en paus med ett hackigt andetag. Det såg ut som Felix skulle bryta ihop när som helst. Han såg helt krossad ut. Det sårade mig.

Jag gick fram till han och kramade om hans blöta och kalla kropp. Jag virade armarna runt hans midja och han gjorde det samma. Han gosade ner huvudet i min hårbotten och jag kände hur hans tårar blötte ner mitt hår. Jag gosade in mig i hans bröst korg och han drog in ett hackigt andetag.

"Jag förlåter dig Felix. Jag förlåter dig" sa jag och hans armar drog mig ännu närmre honom. Jag kollade upp och vi möttes i en kyss som smakade salt av alla tårar. Mina händer åkte till hans nacke och pillade med det blöta håret. Jag drog ifrån och drog med han upp till mitt rum.

Jag tog fram en tjocktröja och ett par mjukisbyxor han hade glömt här. Jag hav dem till han och han gick in i duschen och duschade av sig. Han kom ut i sina kläder och la sig bredvid mig.

"Jag gillar inte att bråka med dig" sa han och jag mmade.

"Inte jag heller, jag älskar dig och det gör så ont att bråka då" sa jag och han virade armarna runt mig. Jag gosade in mig i han och blundade. Vi la oss under en filt och myste.

"Aldrig mera bråka" mumlade Felix och jag nickade instämmande.

"Aldrig mer" sa jag och vi somnade i den positionen.