Pretty Lies.

Chapter 28

-2 månader senare-

Alla elever satt på stolarna och väntade ivrigt på att få ta studenten. Det var äntligen dags att sluta skolan.
Alla var här förutom mamma.
Killarna från One Direction alla förutom Harry var här.
Sophia,Josefine,Isabella och Amanda var där.
Och jag och Rosie skulle sluta skolan.

''Welcome up on stage Sara Stewart'' sa rektorn och presenterade mig.
Jag skulle hålla ett tal som jag kämpat hår med att skriva.
Jag klev upp på scenen och ställde mig framför micken.
Jag vecklade ut mitt papper och började läsa.

''Well we are all here today beacuse we are all take--''
Dörren stängdes igen i en smäll och in kom Harry. Vad gör han är. Jag fylldes av ilska, jag kollade på mitt papper och skulle fortsätta men min blick möttes mot Nialls och sedan ner på papperet igen.
Jag studerade det noga innan jag skrynklade ihop det.
Jag kollade upp mot publiken för att börja.
"When we were five, they asked us what we wanted to be when we grew up. Our answers were things like astronaut, president, or in my case... princess.

When we were ten, they asked again and we answered - gold medalist, cowboy, or in my case.. Pop star. But now that we've grown up, they want a serious answer. Well, how about this: who the hell knows?!

This isn't the time to make hard and fast decisions, its time to make mistakes. Take the wrong train and get stuck somewhere chill. We fall in love - a lot. Change your mind. Then change it again, because nothing is permanent.

So make as many mistakes as you can. That way, someday, when they ask again what we want to be... we won't have to guess. We'll know beacuse then we have tried everything and we've done the things we'd like to'' jag talade från mitt hjärta med mina ögonfast klistrade i Harrys.
Alla applåderade och jag gick av scenen och satte mig på stolen bredvid Rosie.

''Oh my god, you made me cry'' snyftade Rosie i mina armar och jag skrattade.

''I hope they're happy tears'' frågade jag henne med ett leende på mina läppar.

''They really are'' sa hon och skrattade.
Jag vände bak huvudet för att kolla på Harry.
Han stod och kollade på mig.

''Harry is here'' viskade jag i Rosies öra.

''He is what?'' Sa hon allt för högt. Jag sa till henne att dämpa sig.
''Let me punch him in the face'' sa hon och jag skrattade till.

''Well.. I dont mind'' sa jag.
''But i take care of it tomorrow'' sa jag.

''No we have prom'' Sa hon.
Jag skulle inte gå på balen.
Jag hade ingen dejt och hade inte lust.

''No i'm not going to prom'' viskade jag hennes öra.
Han kollade på mig med intensiva ögon.

''Sara stop! You need to go to prom. It is just once in a lifetime chance!'' Sa hon.
Hon har rätt och det vet jag.

Rektorn började ropa upp namn av dom som har klarat sig igenom skolan.
''Lilly andrews, sara Miller,
Bea Roped, Thomas Daniels'' han fortsatte i en evighet.

''Sara stewart'' sa han och jag gick upp på scenen och tackade och kramade om våran gamla rektor. Killarna applåderade och visslade som galningar men jag bara skrattade.

-

När vi sprungit ut från byggnaden kastade alla upp sina hattar i luften.
''We made it Rosie!''' Skrek jag och kramade henne.

''Yeah we did'' grinade Rosie.
Några minuter senare kom killarna och omfamnade oss och grattade oss.

''Someone is waiting for you'' Sa Niall och kramade mig.

''Yeah i've noticed'' sa jag och släppte taget. Jag gick bort mot Harry som stod lutad mot sin bil med blicken på mig.

''Gratulations'' sa han med ett leende. ''You finaly did it'' sa han.

''Yeah i guess i did'' sa jag.

''Hey, Can we talk?'' frågade han mig med en seriös blick.
Jag borde inte prata med honom men jag måste ge honom en chans.

''Sure'' sa jag och han öppnade bil sätet för mig och jag klev in och satte mig.

Han körde iväg och vi satt i tystnad. Han vände huvudet mot mig.

''Sara, i love you'' sa han och stirrade in i mina ögon.

''And i love you, but what you did was--'' han avbröt mig.

''I know... Seeing you like that was killing me but i needed to.
All the hate you've got all the people who has been following you everywhere you went and me.. Stupid me.. I was hurting you all the time. I needed to et you away from this'' sa han och tog min hand.

''But you still is here'' sa jag och kramade om hans hand.

''If people are meant to be together they'll find a way back'' sa han och innan jg han svara var våra läppar pressade mot varandras.
Hans läppar rördes sig i synk med mina och att känna honom så nära mig igen var underbart. Efter fem månader får jag äntligen känna honom igen.
Min hand rörde runt i honoms hår som växt och blivit långt.

''I missed you'' sa jag svagt mot hans läppar.

''I missed you too Sara'' sa han och kysste mig ännu en gång.

-

''They're here!'' ropade Rosie.

''I'm coming'' svarade jag tillbaka.

Jag kollade mig i spegeln en sista gång innan jag begav mig.
För första gången på länge kände jag mig vacker.
Jag klev ut i hallen och möttes av Harry.

''Wow you look gorgerouse'' sa Harry med stora ögon. Han gick fram till mig och hjälpte mig ut till bilen med mina höga klackskor.

''Are you kidding with me?'' Frågade jag Harry. Utanför lägenheten stod en svart limousin parkerad.

''I'm never jokeing'' sa han och vi gick fram till bilen.
Chauffören öppnade dörren åt oss och vi satte oss.

''Did i tell you that you look gorgerouse?'' Frågade han mig med ett flin

''Yes you did'' sa jag och knuffade till honoms arm.

''Ouch.. You are stronger'' sa han och låtsades få ont.

När vi var framme klev vi ut ur bilen och gick in för att ta foton.

''Smile!!'' skrek fotografen åt oss vilket fick mig och Harry att gapskratta. När vi var klara där så gick vi ut på dansgolvet.

''Do you want to dance with me?'' frågade Harry mig och sträckte fram sin hand för mig att ta den.

''Oh as you wish, styles'' sa jag och la min hand i honoms.
Vi gick ut på dansgolvet och började dansa till
''Dont you worry child'' som var akustisk.
Vi dansade tätt intill varandra och långsamt.

Vi dansade igenom några låtar och tog kort med några folk som frågat.
Vi var mitt på dansgolvet just nu och Harry släppte taget om mig. Han stod framför mig och kollade in i mina ögon.

''Sara i love you so much and i would like to spend the rest of the life with you'' sa han och gick ner på knä.
Han tog min hand.
''Sara, do you want to marry me?''

-End