Miss you

Promenaden

Jag och Michael dansade jättelänge, vi pratade om allt möligt. Det var jättekul och nu hade den sista dansen varit. Nu var klockan mycket och jag behövde verkligen gå ut med Yoshi. Jag gick fram till soffan där Luke satt.
- Har du sett Laura?
- Ja hon stack med Ashton.
- Va!
- Vad?
- Nä inget, sa jag med ett suck.
- Jo säg.
- Hon lovade att gå ut med min hund.
- Har du hund!
- Ja, hurså.
- Jag har också hund.
- Har du, vilken ras.
- Labrador, du då.
- Golden retreiver, han heter Yoshi.
- Min hund heter Tarzan.
- Om du vill kan jag följa med, sa Luke som om han verkligen ville det.
- skulle du det?
- Visst.
Vi reste oss och gick ut.
Tio minuter senare hade vi hämtat Yoshi och vi var i parken utanför mitt hus.
- Var bor du, frågade jag.
- Jag bor nära sjukhuset.
- Ahhh, okej.
- Kan jag få ditt nummer? Frågade Luke.
Visst, sa jag medan vi tog upp våra mobiler och gav varandras nummer.
Jag och Luke satt och pratade en jättelång stund i parken. Det var jättemysigt och jag kände något som jag aldrig känt förut.
- Jag måste nog gå nu, sa jag.
- Jag måste nog också det.
- Jag gör dig sällskap hem, sa Luke.
- Man ser ju mitt hus härifrån.
- Vem bryr sig.
- Luke jag har haft det jättekul idag.
- Jag med, sa Luke medan vi stannade utanför mitt hus.
- Vill du gör något imorgon? Frågade Luke.
Okej, jag messar dig imorgon.
- Godnatt, sa Luke.
- Godnatt.
Våra blickar möttes och där stod vi ett tag. Tills vi sakta kom närmare och närmare varandra. Jag ställde mig på tå och så kände jag hur våra läppar mötes.

Det här kapitlet blev jag väldigt nöjd med hoppas ni gillar det. Ha det skönt lov, jag kommer troligtvis skriva mer än vad jag brukar göra under lovet.
//Frida💗