Only mine

Part 35

Ny dag nya möjligheter, är det inte så man ska tänka? Ett konto på Instagram brukade iallafall lägga ut det dagligen, på den tiden jag fick använda Instagram vill säga. Solen strålar iallafall utanför mitt fönster. Varför känns denna dagen bra? Det känns liksom fridfullt. Kan det vara kärlek? Eller kanske vädret? Svenskar brukar ju reagera positivt så fort det är fint väder och sol ute. Klockan visar inte mycket, ungefär 6:00. Jag hörde någonstans att man inte ska försöka somna om, om man redan har vaknat. Därför går jag ner för trappan med köket som mitt mål eftersom min mage redan börjat kurra.

Under hela vägen ner mötte jag endast en städerska. Tystnaden som lagt sig över huset är harmonisk. Det brukar alltid vara någon som skriker eller diskuterar med en hög tonart men inte idag. Jag ler åt taken av lite ensamtid i köket. 

Jag tar fram alla ingredienser till pannkakor. Dessutom startar jag teven i köket. Till min förmån hade teven AppleTV så Spotify fanns nerladdat. Jag startar The Weekend på inte allt för högt ljud men ändå så att jag kan sjunga med utan att man hör min röst.

- Mm-mmh-mm in your eyes I see there's something burning inside you. Oh, inside you, sjunger jag.

Några få pannkakor ligger på en tallrik bredvid spisen på en tallrik. Det tog ett tag att få igång den alldeles för moderna spisen. Men jag lyckades eftersom en pannkaka ligger och gottar sig på perfekt värme i pannan.

Precis när jag ska vända en pannkaka kommer två långa armar runt mig och för in mig i en björnkram bakifrån.

- Oj, säger jag förvånat.

Dels av förvåning för att Emilio har tagit sig upp till mig men även ett oj för att min pannkaka inte gick att vända i Emilios famn. Så nu finns risk att den fina pannkakan istället bränns. 

- Du får gå upp och lägga dig igen, viskar han.

- Godmorgon på dig med, säger jag.

- Buongiorno cara mia, säger han och kysser mig mjukt. 

Jag ger honom två snabba pussar sedan måste jag fokusera på pannkakan igen som annars hade blivit allt för bränd bränd.

- Kan du gå upp nu? Jag fixar de sista pannkakorna, säger Emilio.

Vad är hans problem? Får jag inte ens laga pannkakor. Jag som trodde att jag skulle få ha lite mer frihet till att göra vardagliga saker. Dessutom var min tanke att göra pannkakor till Emilio och dem andra. Min irritation blir större när jag tänker på att jag faktiskt inte bara gjorde dem till mig. Jag kastar ner stekspaden på bänken. Trots att jag egentligen inte vill gå upp till mitt rum verkar jag inte ha så mycket annat till val. Därför lämnar jag Emilio ensam i köket med mina pannkakor som jag skulle få äta. Jag som var så fruktansvärt hungrig redan när jag började göra pannkakor. 

_ 

Jag väntar på mitt rum. Jag vet i för sig inte om jag väntar på något eller om han bara tyckte att jag skulle sitta i min säng och ha tråkigt. Oavsett är det precis vad jag gör, sitter i min säng och har tråkigt som jag har gjort den senaste halvtimmen nu. Jag kan fortfarande inte förstå varför han tvingade upp mig. Min mage kurrar något enormt av all hunger. 

Jag hör folk gå i trappan men det gjorde jag innan också och då hände det inget.

- Buon compleanno a te,
buon compleanno a te, sjunger några personer tillsammans.

Jag hör tydligt Emilios röst. Nu får jag inte ens vara med och fira någons födelsedag. Eller vänta nu lite. Vilket datum är det idag? Min dörr öppnas. Alba går längs fram med en pannkakstårta, som antagligen är gjord av mina pannkakor. Jag kanske trots allt får vara med och fira.