Summer love ☼ f.s

0.1

Kapitel ett

"Är du säker på att du har allt?" mumlade mamma osäkert och la en hand på min axel. Jag nickade och puttade till mina väskor på marken vid mina fötter. "Helt säkert" Informerade jag henne och ett roat leende sprack ut över mina läppar. "Ah du är för liten för att vara borta i två månader" Jag fnös lågt och skakade av mig hennes hand. "Du är alldeles för orolig" mumlade jag mjukt. "Jag har lovat att försöka ringa varje dag, vad mer begär du?!" Hon skrattade milt och strök mig försiktigt över kinden. "Du har växt upp alldeles för fort" Hennes ögon var blanka och bekymrade, som om tårarna vilken sekund som helst skulle sippra ner för hennes kinder. Jag lyfte grimaserandes väskorna och slängde dom över varsin axel. Vad hade jag packat? Tegelsten? "Lova att ta hand om dig, och uppföra dig" Jag nickade stumt. "Jag uppför mig alltid" påpekade jag och ett milt leende ryckte i hennes högra mungipa. En välkänd bil rullade in på vår gata och saktade in framför oss. "Hej!" Bilrutan rullades ner och ett bekant huvud med lockar kikade flinades ut på oss. "Redo att åka Agnes?" muttrade det bekanta ansiktet bakom ratten och trummade lätt fingrarna mot ratten. Jag nickade och öppnade smidigt bildörren. "Ta hand om henne" sa mamma och nickade menande mot Tristan. "Mamma" Gnällde jag och grymtade lågt. "Jag älskar dig Agnes, ta hand om dig och ring när du får tid" Hon blinkade febrilt för att hålla tårarna borta och pressade fram ett sorgset leende. "Jag älskar dig också" Jag virade armarna om hennes figur och begravde suckandes näsan i hennes axellånga hår. "Hälsa pappa och Ellen" Med det sagt skakade jag av mig hennes omfamning och kastade mig in i bilen.

Jag lutade uttråkat kinden mot den svala bilrutan och pillade rastlöst med änden på jeansshortsen. Tiden gick, grön skog och djupa sjöar blixtrade förbi utanför fönstret. "När är vi framme?" Klagade jag lågt. Markus aka Tristans pappa skrockade djupt och skakade misstroget på huvudet. "När som helst nu" Jag nickade långsamt och skickade en uttråkat grimas mot Tristans håll. Dov musik spelades i mina slitna hörlurar och fyllde mina öron. När som helst nu, när som helst.

En gigantisk röd träbyggnad tornade upp sig framför oss. Jag lät min blick svepa över omgivningen och ett fagert leende spred sig över mina läppar. En stor sjö med brygga och ett fåtal kanoter vid sida skymtades några meter bort, små röda stugor utspridda över det gröna gräset och en liten, silvrig siffra på varje stugdörr. En identisk träbyggnad fanns längre bort vid sjöns sida och små förråd prydde dens sidor. Ett flertals muntra elever strosade runt längst stugområdet och ett gäng skrattande killar steg ur byggnaden med varsin pappersbunt i famnen. "Ska vi gå in och skriva upp oss?" Mumlade jag. "Mina armar går snart av" Tristan nickade skrattandes och styrde stegen mot ingången i den stora träbyggnaden. En blond kvinna satt bakom disken innanför dörren och lyfte leendes blicken när hon hörde dörren smällas igen. "Välkomna!" Jag muttrade fram ett lågt 'tack' och klistrade på ett milt leende. "Ni kommer få era scheman tillsammans med stugnyckel och ett informations häfte" Hon log varmt mot oss och lutade hakan mot handflatan. "Namn?"

Jag skummade igenom schemat och sneglade skeptiskt upp på Tristan. "Lektionerna börjar imorgon" Jag nickade frånvarande. "Ha en bra sommar!" Jag puttade upp dubbeldörrarna med min lediga hand och klev ut i det varma solskenet som låg över kampområdet. Solen stod högt på himlen och inte ett moln syntes på den blåa himmeln. "Vilket stugnummer har du?" Frågade jag med blicken fortfarande fäst ner i pappret. "21, dudå?" Svarade Tristan och log snett. "17" Jag hukade mig ner framför väskorna jag tidigare släppt vid trätrappans slut och lyfte grimaserandes upp dom i min famn. "önska mig lycka till" Mumlade jag lågt innan jag styrde stegen tvärs över grusvägen och fram mot stugan med det identiska numret som på mitt papper. Dörren stod på glänt och ett dovt mummel hördes genom glipan. Jag tog ett djupt andetag innan jag försiktigt knuffade upp dörren med höften och klev in i den lilla stugan. Det första jag la märke till var hur ljust det var. Vitt trägolv med en trasmatta i mitten av det lilla rummet och en ljusgrön nyans prydde väggarna, högt i tak också. Precis innanför dörren stod en liten träpall med en filt slängd över och fyra klädhängare på väggen över där redan två jackor hängde. Precis som i broschyren stod två våningssängar i mörkt trä mot två av väggarna och ett litet vitt nattduksbord imellan med ett stort fönster över. I andra hörnet stod ett litet vitt bord med tre stolar och bakom där fanns det en dörr, badrummet. "Hej!" En ljus klingande röst fyllde mina öron och jag bände blicken mot den leende flickan. Hon var en aning kortare än mig, med ljust blont hår och stora gröna ögon. "Hey" Mumlade jag fram och ett fagert leende spred sig över mina läppar. "Jag är Hanna, Ida är i receptionen och hämtar sitt schema" Jag nickade. "Agnes" Jag svepte blicken återigen över rummet och noterade väskorna i en av våningsängarna. "Jag sover underst, Ida kallade dibs på den översta" Ett lågt skratt bubblade ur mig och jag släppte väskorna med en duns på golvet bredvid den andra sängen. "Då antar jag att jag tar mig frihet och väljer först" Jag kastade mig raklång på den någorlunda sköna sängen och hasade mig upp på armbågarna. "Så .." Började jag. "Vad fick dig att åka hit?" Hennes blonda hår hängde tungt ner över axlarna och de ljusa ögonen betraktade mig förundrat tvärs över rummet. "Jag älskar teater, och sång." mumlade hon och blåste envist bort en hårlock som föll framför ansiktet. "Jag är inte speciellt bra antar jag .. jag är inte precis en Beyoncé, men jag gillar det .. det får mig att känna mig fri" Hennes mun rörde sig fort och ett generat leende sprack ut över hennes läppar, vilket gjorde dom små skrattgroparna synliga längst hennes kinder. "Shit, jag babblar .. sorry" Hennes rödmålade fingrar pillade rastlöst med änden på den vita klänningen som slutade strax över hennes knän och det blonda håret föll som en sköld över ansiktet. "Det är okej, vi ska trots allt bo tillsammans i två månader" Jag rullade över på rygg och log upp i sängen över mig som fortfarande var tom. "Varför är du själv här? Något mer intressant än mitt?" Jag ryckte nonchalant på axlarna och hasade mig upp i en skräddarställning med armbågarna lutade mot knäna. "Ah duvet, min mamma är en FBI agent som är efterlyst av en maffia som hotar att döda mig .. därför är jag här" Mumlade jag sarkastiskt och gnuggade leendes handen över ansiktet. "A-allvarligt?" Kuttrade hon misstroget. Ett högt, hysteriskt skratt bubblade ur mig och jag höll mig krampandes över magen. "J-j-jag skojade" Tryckte jag fram mellan skrattattackerna. "Jag trodde du var seriös, men jag kan säga att det var lite väl .. film aktigt?" Jag ruskade skrattandes på huvudet och föll tillbaka bland kuddarna. "Jag dansar och har gjort det nästintill sen jag började gå .. älskar musik ock-" Trädörren flög upp och två skrattande tjejer klev längre in i stugan med varsin resväska dragandes bakom. "Ah äntligen! Du måste vara den fjärde tjejen" En tjej med mörkt hår, nästintill svart hår och lika mörka ögon log brett mot mig och öppnade armarna. "Jag är Ida, och det här är Josephine" Hennes långa armar slöt sig kring min kropp och jag begravde skrattandes ansiktet i hennes mörka hår. "Agnes, trevligt att träffa er!" När Idas armar föll tillbaka vid hennes sida omfamnade mig tjejen vid namnet Josephine mig i en varm kram. Hennes hår var flammande rött, och en svart hatt satt nertryckt över hennes huvud.