Tenerife Sea f.s

Kapitel 1 ''Och du är?''

-Nadine-

''Men komigen, det blir kul.'' Michelle försökte tappert ge mig den röda spetsklänningen som hon hade i handen.

Nej, jag är ingen festmänniska. Jag vill inte gå på nån dum fest. Kalla mig omogen nu för jag låter säkert som en treåring, men jag vill verkligen inte. Jag har bara varit på en fest förut, och det var inte så lyckat..

Även ifall Michelle säger att 'alla' kommer vara där så vill jag inte. Vi har slutprov på måndag och jag har inte lust att spendera morrondagen med bakfylla istället för att plugga. Michelle tittade bedjande på mig. ''Snääällaaaaaaaaa'' Ånej, inte puppy eyesen, int- Försent.. ''Jaja, okejda.''

Snabbt drog jag åt mig klänningen och tog på mig den. ''Men det blir du som får fixa det där'' sa jag med betoning på 'där' och pekade på mitt skatbo till hår. Vadå? Det är lördag, palla... Michelle gav ifrån sig ett glädjetjut och tryckte ner mig i stolen framför hennes enorma sminkbord. Hon satte i locktången och medan hon väntade på att den skulle bli varm så satte hon igång med sminket.

''Du vill bara ha det naturligt va?'' frågade hon samtidigt som hon kletade ut nån kräm i ansiktet och jag nickade kort som svar.

-1 timme senare-

Med Michelle stapplandes brevid mig så gick vi nu mot dendär festen. Lockarna föll naturligt nerför min rygg och mina converse-klädda fötter gick i samma takt som Michelles. Klackar, det hade hon också försökt få på mig men jag vägrade. Hon ville gå på fest, inte spendera kvällen med mig på sjukhuset.. Efter en stund såg man ett stort hus med blinkande lampor och man hörde musiken som dunkade ur högtalarna ända hit.

''Titta, där är det ju!'' babblade Michelle på och gav ifrån sig ännu ett glädjetjut. Ska hon hålla på så hela kvällen eller? Men ickee sa nicke. Så fort hon gick in i huset satte hon på sig ett stoneface och gick med raska steg mot bordet där drickan fanns. Någonstans påvägen dit tappade jag bort henne och försvann istället i havet av dansande tonåringar. Det var såhär Michelle tillbringade de flesta av hennes lördagkvällar. Ute. Och på söndagen var det jag som fick ta hand om henne med bakfylla. Jippie, kul..

"Men vafan, se dig för!" Irriterat tryckte jag bort en kille som otroligt nog hade spillt ut hela sin drink över mig. Seriöst.. Kan de bli värre? Svar-ja. "Hejsaaan, precis vad jag leta efter!" Så fort jag hade fått bort killen som spillde sin drink så kom de en annan som drog ner mig på golvet. "Eyy Chrille, ja hitta en!" Killen som hade dragit med mig satte sig precis brevid mig och försökte få kontakt med den stupfulla ägaren av huset som försökte hitta en tom flaska.

"Perfekt! Då kör vi!" En massa människor samlades på golvet och bildade,tillsammans men mig och den mystiska killen, en stor ring. "Ursäkta men vad är de vi håller på med?" viskade jag i killens öra. "Snurra flaskan," viskade han tillbaks och la sin hand på mitt bara lår.

Om man tänkte efter så var han väldigt fin denhär killen. Hans mörkblonda hår hade han gömt under en röd läderkeps och hans blåa ögon såg ut som ett turkost paradis. Nästan som havet.

Chrille började med att snurra flaskan och som om jag inte hade haft otur nog idag så hamnade den såklart på mig. Den mystiska killen kramade om mitt lår lite extra när han märkte hur nervös jag faktiskt var. "Sanning eller konsekvens?" Chrille tittade lurigt på mig. Jag ville verkligen inte göra något, men jag visste att om jag valde sanning så hade jag framstått som världens fegis. Mot min egen vilja klämde jag fram ett 'konsekvens' med förvånansvärt självförtroende i rösten.

"Ge livets hångel till Felix" Va? Vem va Felix? Den mystiska killen tittade neutralt på mig och började sakta luta sig mot mig? Huh? Är de han som e Felix? Innan jag ens han reagera hade han lagt sina händer på mina höfter och tryckt sina fylliga läppar mot mina. Försiktigt kysste jag tillbaka och någonstans långt bort hördes busvisslingar.

Den mystiska killen, eller Felix som han faktiskt heter, slickade försiktigt på min underläpp och frågade om inträde. Innan jag hann tänka hade jag öppnat min mun och lät hans mjuka tunga massera min. Varför känns det här så rätt? Detta är inte jag. Jag hånglar inte med någon random kille. Men det kändes faktiskt bra. Felix smög ner sina händer mot min rumpa och jag drog över mitt ben så jag satt gränsle över honom.

Efter en liten stund drog jag ifrån för att hämta andan. Felix hade kvar sina händer på min rumpa och lutade sin panna mot min. Allas röster kändes så långt bort. Som om det enda som fanns var jag och Felix. Hur konstigt var inte det? Vad håller jag på med egentligen, whatever om vi hångla de e snurra flaskan men varför håller han kvar mig? Och varför sitter jag kvar? Generat slet jag blicken från hans ögon och satte mig i skräddarställning brevid honom.

Alla blickar var vända mot oss men ingen sa något.

"Uhmm, ska vi fortsätta eller?" Frågade jag och lyfte prövandes upp flaskan. Alla nickade och återgick till verkligheten när jag snurrade flaskan. Spelet fortsatte men varken Felix eller jag hade fått frågan en enda gång efter vår lilla 'intima stund', vi satt bara och iakttog de andra som fortfarande satt spända och väntade på sin tur.

Någon gång under spelets gång så hade Felix greppat tag om min hand. Han tittade försiktigt upp i mina ögon och log mot mig, jag gjorde detsamma tillbaka än en gång drunknade jag i hans vackra ögon. "Felix, sanning eller konka?"

Vi rycktes ur vår bubbla och återgick till verkligheten.

"Äh, konka." svarade han och kliade sig i nacken. Killen som hade frågat Felix, Oscar som jag lärt mig att han hette, tänkte efter en stund, innan han lös upp som en sol och sa "Du ska få en annorlunda konka, när du går här ifrån, ska du ta med dig Nadine hem och jag kommer övervaka och se till att hon stannar hos dig i minst en timme" Människorna som satt i ringen började klappa och busvissla åt Oscar och han log nöjt.

"Men va?" jag tittade mig förvirrat omkring. "Tänk om inte jag vill de då?" "Gumman, är man med i leken så får man leken tåla." Molly, ett översminkat bimbo som bara bryr sig om killars uppmärksamhet hade än en gång öppnat munnen för att uttrycka sig negativt mot mig, jag har aldrig gillat henne och jag vet att hon inte gillar mig heller. Hon har alltid varit bitchig mot mig men hon har fan ingen rätt att säga åt mig vad som är vettigt och inte.

Hon log triumferande mot mig när hon märkte att jag inte sa något tillbaka och precis när jag var påväg att lappa till henne så kände jag två armar omslutas runt mig. "Det är lugnt, bry dig inte om henne och skit i Oscar, vi kan titta på film eller nåt." Viskade Felix i mitt öra, konstigt nog lyssnade jag och vi reste oss upp samtidigt. Hans hand lämnade aldrig min och precis när vi skulle kliva ut genom dörren så hör jag Oscar skrika,

"En timme, glöm inte det!"