Just like Diana

Kapitel 2

~Jag tyckte inte om mitt första kapitel men jag kommer bli bättre!! Lovar! Jag vill även säga att när dom pratar så kommer det stå på engelska~

Kapitel 2
Amys perspektiv

Nu stod jag utanför dörren in till mrs. Millers (rektor) kontor. Jag knackar försiktigt på dörren och väntar på att få komma in.

"Come in!" Hörde jag hon ropa och jag öppnade sakta dörren.

"Hi, mrs. Riks!" Sa hon och log mot mig.

"Hi, mrs. Miller you wanted to talk to me!" Sa jag så artigt jag kunde.

"Yeah I hearded that your life is bad and I want to help you!" Sa hon och log. Mrs. Miller är runt 30 år och har långt mörkt hår. Hon har glasögon men använder dom inte så ofta då hon har linser.

"How can you help me? My life sucks!" Sa jag och kollade ner i golvet. Ögonen började fyllas av tårar och jag satte mig ner på stolen framför mrs. Miller eller ska jag säga Anne. Jag hörde hur hon reste sig upp och gick fram till mig. Jag öppnade sakta ögonen och såg attachén satte sig på huk framför mig.

"After school I can drive you home and help you pack your stuffs then you can move home to me!" Sa hon och torkade bort mina tårar och gav mig ett försiktigt leende.

"Ok, b..uut dad?" Stammade jag fram. Jag kollade på henne medan hon reste sig upp och gick fram till telefonen. Hon slog in ett nummer och pratade med någon men jag var för inne i mina tankar för att kunna höra vad dom sa.

Efter någon minut la hon på och log mot mig.
"Your dad is gonna be ok! He's gonna live in a place for human with alcohol problem!" Sa Anne och log. Jag log tacksamt tillbaka.

"Thank you so much but I still hate myself and everyone here in school hates me!" Sa jag och suckade.

"I'll fix that, okey?" Sa hon och kollade seriöst på mig.

"Okey, thanx again but I must go to class now!" Sa jag och reste mig upp.

"I'll drive you home after school and take your stuffs!" Sa Anne och log. Jag nickade och kramade om henne.

Jag öppnade dörren och möttes av en tom korridor. Jag skyndade mig tillin lektion. Jag öppnade dörren in till bildsalen. Där inne satt alla och lyssnade på mr. Bank. Alla kollade på mig och viskade. "Here comes fat ASS!" Skrek en kille och alla började skratta. Jag stängde dörren och sprang till toaletten. Jag låste in mig och kollade mig i spegeln.

Sedan tog jag fram rakbladet ur fickan och lindade upp bandaget runt min arm. Jag satte bladet mot min bara hud och tänkte för mig själv hur tjock jag är. Ett drag, två drag och tre drag. Jag sköljde av armen med rinnande blod på sig och lindade på bandaget runt min arm igen. Sedan sköljde jag av bladet och la det i fickan.

Jag kollade satt det inte var nå blod kvar i handfatet sedan öppnade jag dörren.

*

Efter det som hände tidigare i morse har dagen varit som vanligt jag har gått in på toan tre gånger efter det. Nu väntade jag på att Anne skulle bli köar satt vi kunde åka.

Efter fem långa minuter kom hon och vi gick mot hennes Range Rover och åkte hem mot mig.

Väl framme efter den långa tysta bilturen klev vi ur och började gå upp mot min lägenhet.
"When are we there?" Frågade Anne när vi gått upp två våningar i trappen.

"We are there...now!" Sa jag när vi gått upp en våning till. Jag gick två dörrar bort från trappen och hoppades innerligt att pappa inte skulle vara hemma.

Jag tog försiktigt upp nyckeln, tröck in den i dörren och vred försiktigt om. Det hördes ett klick och jag tröck ner handtaget. Väl i hallen hörde jag inget smällande i möbler satt pappa var inte hemma.

"I'm just gonna take my stuffs then we can leave!" Sa jag och gick längre in i lägenheten. Jag hörde steg efter mig och vände mig om.

"You can stay here!" Sa jag och log.

"No, I want to help you!" Sa hon och drog med mig.

"Here is my room!" Sa jag och stannade framför en dörr. Hon öppnade den och gapade. Pappa låg på min säng och sov.

"How dare you? You think you can sleep...on my bed you don't have time with that, you need a job because we don't have any money but it's ok now. Someone is gonna take you to a home for humans with alcohol problem like you! I hate you!!! You don't even listening dady, and I should not even call you that because you don't act like a real dad should! I'm moving today, goodbye and get the hell out of here!!" Skrek jag medans tårarna rann ner för mina kinder oavbrutet. Han kollade chockat på mig och gick sedan sakta ut.

Anne kom fram och kramade mig. Vi satte oss på sängen.

"Can you start pack your stuffs I must call a person that you need to meet!" Sa hon och log. Jag nickade sakta och reste mig upp och gick fram till min garderob. Där drog jag fram en stor väska och började packa kläder. Jag hade inte så mycket så det fick plats i en väska.

*Annes perspektiv*

Jag gick för att ringa en som jag kände. Hon är den enda som kan fixa Amys liv. Eller hon känner en som kan.

Jag drog upp telefonen ur bakfickan och tog fram hennes nummer. Jag hittade och tröck på ring. Det gick några signaler men tillslut svarade hon.

"Hi, It's Lou!" Svarade hon.

"Hi, It's Anne, I really need to talk to you now!" Sa jag stressat.

"Ok, what is it about? I can help you with everything!" Jag log åt det hon sa och berättade att jag ville hjälpa Amy. Hon sa att hon skulle fixa satt dom kom till skolan redan i morgon.

Vi pratade lite mer sedan la vi på. Jag beslutade mig för att ringa till hemmet för Amys pappa.

"Hi, It's Isac from the HFAP!" Sa en kille i telefonen efter att jag slagit in numret.

"It's Anne I called you earlier today about a man with only a dotter!" Jag hörde hur han mumlade om något.

"Yeah right, is something wrong?" Frågade han.

"No....yeah, Amy the dotter she is really mad at him! She is gonna move home to me today and I want you to come and take her father in an hour, okey?" Undrade jag.

"Okey!" Svarade han, sedan gav jag han adressen ,och vi la på. Jag gick tillbaka till Amy som hade kommit långt.

~riktigt hej du som läser har inte läst genom kapitlet men detta kapitel skrevs igår kväll och skulle ha lagts ut då men jag hade inge internet samma hände igår det kom och igår och inte i förrgår!~ det blev riktigt långt!!👍