Ett brev från framtiden

En döende värld

─ Hjälp! Sluta upp med vad du gör, ser du inte konsekvenserna?!

Mitt namn är Toivo. En gång hade jag ett hem, en familj med en mor, en far och två systrar. Men hungern slet ut dem, törsten tog dem och solen brände sönder deras kroppar. Av någon oklar anledning blev jag kvar. Detta är inget ovanligt i våra tider, döden hör till vardagen. Varför vissa överlever och inte andra är en olöst gåta.
Min far var en utav de få som fortfarande hade hopp om framtiden, han trodde att vi skulle klara oss, att vi skulle överleva och bestämde sig på så sätt att dokumentera allt som skedde, det stora och det lilla. Jag har alltid tyckt att han var för naiv. Ändå sitter jag här idag och fortsätter på hans alster. Jag önskar att jag var lika optimistisk som han var men jag har varken hopp eller livsglädje kvar.

Allt är mörkt nu, allt ljus som en gång fanns har ryckts bort från mig. Jag är rädd och ensam. Vad har vi gjort som är så hemskt för att förtjäna detta? Eller gör vi verkligen det? Förtjänar vi att se vår art dö ut och vår planet förmörkas? Jag har länge trott det, skyllt på mig själv och på min insats. Men nu inser jag att det inte är mitt eller någon av oss fel. Det finns endast en att beskylla, dig.
Jag klandrar dig inte, du vet inget bättre. I årtusenden har inte mänskligheten vetat om hur den sakta men säkert har närmat sig sin undergång. Vi har försökt varna er, bönat om att ni slutar tortera oss. De små gråter och ropar efter nåd. Men det är klart att ni inte hör oss när ni är så upptagna med er själva.

Vi har alla gett upp hoppet men för att hedra min far vill jag göra ett sista försök. Min far dokumenterade allt som skedde för att kunna berätta om det från släkte till släkte. Till skillnad från honom tror jag inte på att vi kan rädda världen någon mer, det är försent, men du kan. Så jag ber dig, snälla, för allt i världen, värna om det ni har! Jag vet att i din tid har jag ännu inte hunnit bli född, varken jag eller flera släktled bakom mig. Men har inte vi lika mycket rätt att få leva som du har? Har inte vi lika mycket rätt att få dricka ett glas med vatten och springa fritt ute bland ängar och skogar? Att få växa upp i en levande värld?!
Vår värld håller på att dö och när den dör går vi under med den. Men det finns ännu tid att ändra på det. Allt hänger på dig!