Oväntad Kärlek.

Kapitel 2

Cole kommer ner till sin fars arbetsrum, paketet han skulle hämta på hemvägen lägger han ner framför Jeff på skrivbordet.

Arbetsrummet ligger i källaren och har ett fönster som vetter mot baksidan, rummets väggar är i sten och likaså golvet. Väggen till höger har fyra dörrar, alla leder in till ett litet rum utan fönster, förvaringsrum egentligen, Cole känner obehag när han tänker på hur de använder dem. I det vänstra hörnet står en sliten fåtölj och ett runt bord med ett glas och en whiskyflaska på, framför den en gammal tv. Hyllor står längs med väggarna och är fyllda med verktyg och redskap, knivar och rep och askar. Vid väggen till vänster om dörren som leder in till arbetsrummet står ett gammalt kylskåp och surrar.

Rakt in från ingången, närmare väggen står Jeffs' skrivbord och snett bredvid hans egen arbetsbänk, till höger om ingången är en kamin för att elda i så man får upp mer värme i huset och bredvid den en stor gammal träkista, även den ger honom obehag när han ser tyget från en blå tröja sticka ut.

-"Where the hell have you been?" undrar Jeff och ser på sin son.

-"With a buddy from school, we just hung in the park and took a soda," ljuger han.

Jeff fnyser till och Cole inser att han inte kunnat lura honom. Jeffrey är lika lång som Cole och lika vältränad, hans mörka, korta hår är välvårdat och ögonen gröna och melerade, han är bara trettiofem år och han hade bara varit sjutton när Cole föddes. Jeffreys stiliga utseende har fått många kvinnor att vända sig efter honom i förundran, för närvarande har han på sig en grön skjorta och ljusa jeans.

-"Well, you don't have any friends, so how did that happen?" hånar Jeff honom med en låg stämma.

-"Believe it or not, but even if I'm a jerk, there are those who wants to hang out with me."

-"Ha! And who would like to hang out with you?"

-"Just forget it," suckar Cole och går mot den stora dörren.

-"Where are you going?"undrar Jeff med hård ton.

-"To my room."

-"You've still got things to do." Jeff reser sig upp och lutar sig mot skrivbordet.

-"Like what?"

-"First you need to make sure that Joakims' stuff are ready and then you need to..." Jeff kastar en blick bort mot en av dörrarna.

-"Do we really have to do this?" suckar Cole uppgivet och ser på honom.

-"What is it? Are you getting soft and weak?" Jeff granskar Cole med blicken.

-"No, I just don't understand why..." Cole hinner inte längre innan Jeffs' knytnäve träffar honom över käken och Cole landar på golvet med ena handen över smärtan.

-"Don't you ever forget what people like them did! Never!" fräser Jeff och ser på honom.

-"But why do we have to..." Cole får en spark i magen så han tappar luften och klarar inte av att fortsätta meningen, smärtan gör det svårt att andas och han kan bara sitta kvar på golvet.

-"Why do you always do this Cole? why don't you ever learn? you know what happens." Jeff går förbi honom och stänger den stora skyddsdörren in till rummet och låser.

*

Miranda kliver in i sitt rum och hittar Malin i full gång att rota igenom hennes garderob, massor av kläder ligger slängda på sängen och skorna ligger huller om buller på golvet.

-"Jaha? och varför, om jag får fråga, rotar du igenom min garderob?" undrar hon och lägger armarna i kors och lutar sig mot dörrkarmen.

-"Åh, hej mamma, har du kvar den där gröna klänningen du köpte när du var till Stockholm sist?"