Oväntad Kärlek.

Kapitel 6

Malin vaknar upp och ser rakt in i sin mors oroliga ansikte.

-"Malin, älskling, hur mår du?" Miranda kramar om hennes hand och smeker undan hår från hennes panna.

-"Vart är jag?" undrar hon lite svagt och ser sig omkring.

-"På sjukhuset, du har varit medvetslös i tre dagar," berättar hennes mor och hjälper henne att dricka lite vatten.

-"Vart är Cole?" undrar hon. Miranda ser lite besvärad ut.

-"Tänk inte på honom nu, hur mår du?"

-"Vart är Cole?!" frågar hon igen högre och mer bestämt.

-"Han, Malin, han..." Miranda hjälper Malin att sätta sig upp.

-"Mamma?" Malin blir rädd och börjar frukta det värsta, minnesbilden av Cole orörlig och blodig på golvet får henne att snabbt flyga upp ur sängen och ut ur rummet.

-"Cole?!" ropar hon men stannar till när Miranda och en sköterska tar in henne på rummet igen.

-"Malin, Cole är fortfarande medvetslös, läkarna tror inte att han kommer vakna igen," säger Miranda och känner hur hennes hjärta brister när dotterns värld rasar samman.

-"Va? Varför? Nej, han får inte dö, han måste vakna igen!" säger Malin hysteriskt.

-"Älskling, hans hjärta har gett upp två gånger, de har lyckats rädda honom men de tror inte att han kommer att överleva." Hon vet att det inte är någon tröst men det är bättre att Malin får veta sanningen.

-"Nej!" Hon sliter sig loss och springer ut i korridoren igen, två rum bort ser hon Cole genom dörröppningen när läkare rusar in i rummet och hon hör det hemska ljudet från en maskin som talar om att ett hjärta har stannat.

Malin står vid dörren och skriker, hennes mamma försöker få henne där ifrån men hon vägrar, till sist inser Miranda att hon bara kan stå där och krama om sin dotter.

Cole känner hur smärtan ger med sig igen, han öppnar ögonen och han står i en trädgård någonstans, Amelia går fram och kramar om honom.

"Så tryggt, så varm," tänker han och njuter av stunden.

-"Cole, du måste tillbaka, det är inte dags än," säger hon milt och smeker hans kind.

-"Jag vill inte tillbaka, jag vill stanna här, det finns inget kvar för mig där," säger han men rösten bryts av tårarna i halsen.

-"Älskade vännen, det finns det visst, hör du henne inte?" säger Amelia och Cole hör svagt Malins röst som skriker.

-"Malin? Hon klarar sig bättre utan mig." Cole ser ner i gräset runt hans bara fötter.

-"Kom," säger Amelia och räcker ut sin hand mot honom.

De går genom ett valv täckt med vita och blåa blommor och hamnar i korridoren bredvid Malin som skriker och gråter själen ur sig.

-"Du behövs här, det är inte dags än, gå hem." Amelia kysser hans panna och för en sekund är allt tyst innan smärtan återkommer och han slår upp ögonen.

-"Mom...?" säger Cole hest och ser upp i lampan.

-"Han är tillbaka, otroligt!" säger ena läkaren och Cole ser sig förvirrat runt om i rummet.

-"Cole!" Malin springer in, sätter sig på stolen bredvid sängen och trycker hans hand mot sin kind.

Cole ser ut genom den öppna dörren där Miranda står, bredvid henne står Amelia och ger honom ett sista leende innan hon återgår till sin trädgård.

Han hör hur folk pratar med honom men han förstår inte, han hör bara mumlande ord från alla medan läkaren gör sitt.

-"Cole, se på mig! Snälla." Malins röst bryter igenom och han ser på henne.

-"Malin..." Han kommer inte längre innan hon faller ner i hans famn och gråter.

-"Våga inte göra så där igen! Våga aldrig dö från mig igen! Du får inte!" snyftar hon.

-"I'm sorry, for everything. I thought that you'd be better off without me." Han kramar om henne.

-"Idiot! Klart jag inte skulle! Jag älskar dig ju!" snyftar hon ilsket igen.

"Älskar? Hur kan du fortfarande älska mig efter allt jag utsatt dig för?" tänker han och ignorerar den fysiska smärtan, men den själsliga sliter honom nästan itu.

-"Varför säger du ingenting?" Malin försöker få ögonkontakt med honom.

-"Jag trodde du var död," säger han och känner hur han blir svag igen.

-"Men det är jag inte, du räddade mig," svarar hon mjukt och ser på honom.

-"Förlåt igen, för allt som hände, jag ville inte..."

-"Jag vet, men du tvingades, du hade inget val."

-"Jag trodde han skulle låta dig gå om jag bara..."

-"Shhh." Malin sätter fingret mot hans läppar och kramar om honom igen, ingen av dem bryr sig om läkarna eller polismännen som försöker få kontakt med dem.

De är tillsammans nu, levande och trygga.

*

Det visar sig att en av Coles grannar varit ute med hunden när han hörde en hög smäll från huset. Då han själv är jägare kände han igen ljudet av ett pistolskott och skyndade sig dit. I oro för att någon skulle vara skadad gick han in och letade efter boende och fann dem sedan i källaren, chockerat och förfärad av synen han möttes av hade han ringt polis och ambulans och beskrivit den bisarra syn han såg; en tonårs flicka i blodiga, trasiga kläder som satt fast i en kedja och var alldeles apatisk och paralyserad, en artonårig kille som han visste bodde i huset som låg på golvet medvetslös, blodig och svårt skadad och enbart iförd ett par byxor och en kedja som satt fast om hans hals tillsammans med ett buntband som satt åt och ströp honom. Han avlägsnade bandet snabbt i ett försök att rädda hans liv.

På golvet mellan flickans fötter och den medvetslösa pojken med en pistol som just glidit ur händerna låg husets ägare som han visste var pojkens far, död med ett skott som stannat i huvudet.

Polis- och ambulansmän som anlände blev lika förfärade själva av synen. Ingen av dem hade någonsin sett något liknande och vad som hänt var ganska tydligt.

Under de dagar som de båda ungdomarna låg på sjukhus hade en utredning startats och bevisen var tydliga; Jeffrey Brooks hade videofilmat hur han misshandlat sin son och hur han tvingat honom till fruktansvärda handlingar som skulle kosta honom livet om han inte utförde.

Det skulle bli mycket en tid framöver för Malin och Cole när de kom ut från sjukhuset, förhör, psykologer och rättegångar. Men juryn enades om att allt legat utanför Coles kontroll och att han lidit tillräckligt, där med fanns han icke skyldig till de handlingar hans far tvingat honom till.

I frågan om mordet på hans far sågs det som självförsvar och även där friades han.

Cole blev dock av förklarliga orsaker tvungen att gå hos psykolog och i terapi under en lång tid framöver.