Förbjuden frukt

Jag vill inte fortsätta planen

Jag kände makt. Jag orkade inte hålla på med deras villkor. "William! Du har faktiskt inte berättat allt, du har undanhållit saker från mig, berätta nu." William vände sig tvärt om. "Nej." Men jag var på en annan nivå en honom. "William! Det där var ingen fråga..." jag hoppade ner från bordet och var endast några decimeter från hans ansikte. "När tiden är inne kommer du förstå."Jag vägrade släppa ögonkontakten med honom även fast att det ilade i varenda lite cell. "Stumpan ropar jag på vakterna kommer de ta dig på momangen." Han log. Han log av vinst. "Jag som trodde vi samarbetade." Han snäste. "Du skulle ha tänkt på det innan du talade." Jag kände hur mina naglar grävde in i min hud. "När du ens tillåter någon annan att tala så om mig förstår du väl själv att jag vill åtminstone säga ifrån. Min vilja att få ut mig själv och några till är då kanske större än att få ut alla er här som faktiskt förtjänar att sitta inne!!" Han tog ett hårt grepp om min arm och slet mig in till en cell. Jag kastade ner på sängen och av reflex njöt jag. Av någon anledning njöt jag då jag började bli "van" av detta bland killar. Bli slängd på sängen and time for action...

"Nu du. Jag börjar bli extremt trött på dig." Han tog upp kragen på sin fängelseskjorta. Knapparna knäpptes upp och fler ärr än jag någonsin sett i hela mitt liv dök upp. Pulsen började gå upp. Vänta här. Nej nej nej. Jag tog handen för min kropp men han orkade inte bry sig om den. "Är du bara tyst nu gullet... inte gör ett enda ljud här ska jag gå med på vad du säger sedan." Han tog en slinga från mitt hår endast några centimeter ifrån mitt ansikte och luktade. Han gillade doften trots allt. Tänderna och läpparna började skaka i takt med att han höll mina armar hårt. Riktigt hårt grepp! Även om jag ville röra mig därifrån skulle jag inte längre kunna. Hans händer slinka ner mellan mina lår och jag kunde känna att tyget om mina byxor började dras av. Jag vred mig i panik men han var helt uppe i varv. "Nej jag vill inte!" Jag stretade emot men då tog han ett ännu hårdare grepp. Jag började få ont. "Jag vill inte fortsätta planen!" Vad som helst. Ett avslut. Bara få honom att ta bort sitt ansikte som skulle närma sig mina trosor. Han tittade upp. "Du väljer. Antingen detta eller att jag dödar din pappa. Någon ska åtminstone få vad den förtjänar och vad jag än gör så blir det vinst för mig i vilket fall som helst..." Det var inte vad jag hade väntat på. Jag gapade. Varför? Det var inte ens något att diskutera om även fast att jag bara ville bort. Även fast att jag bara ville bort från hans hemska ansikte som gled mellan mina lager av hud. Mil av hud. Jag lät honom? Nej jag jo jag valde det här. I ett omöjligt själviskt val. Jag tog ett djupt andetag och accepterade att detta var enda vägen ut. Han skulle inte skada någon annan isåfall. Jag kunde ändra planen helt för att jag och flera andra skulle få smita men sedan få berätta så att han skulle få sitta inne längre. Jag kunde garantera att han isåfall skulle få ett längre straff och inte kunna skada mig men tvekan fanns ändå där. Men det var vad jag fick hålla mina tanke på. För att behålla lugnet. Jag gjorde inte ens motstånd. Jag bara låg där som paralyserad. Jag ville inte. Jag ville bara att någon skulle märka inte minst han och då få bort honom härifrån. För det kändes. Och det var minsann inte samma inte ens likadan känsla längre. Nu gjorde det ont. Överallt. Jag njöt inte. Jag var inte kåt. Jag fick ont varenda gång hans hårda kuk stoppades in i mig. Det gjorde ont. Jag ville stoppa det och spände på allt jag hade för att jag ville bara få det att sluta. Jag ville inte längre. Jag ville ingenting men ändå allt. När jag inte trodde att hoppet ännu fanns längre tryckte han in den så jag skrek. Jag skrek av smärta, av ilska, av ensamhet, av att inte vilja mer, av att någon skulle höra mig - att bli hittad. Jag började gråta. Tårarna gled nerför kinden. Samtidigt som kroppen lyftes. Var det klart? Var det äntligen klart?? Var det äntligen över??? Fast skulle det nu någonsin bli över????

Jag hann inte tänka
Jag hann inte röra mig
Jag hann inte göra en enda rörelse