CHAPTER SIXTEEN

46 1 0
                                    

WE ARE BACK WITH ANOTHER CHAPTER! HINDI KO TALAGA MAINTINDIHAN MOOD KO. I SOMETIME WANNA WRITE BUT PART OF ME IS LAZY. I WANT TO WRITE, SA TOTOO LANG. BUT LAZINESS, I NEED TO FIGHT WITH IT. LAZINESS IS ONE OF A HELL ENEMY.


SO, CHAPTER 16 IS HERE! HOPE YOU WOULD ENJOY! DON'T FORGET TO FOLLOW AND VOTE! HINDI AKO MAGSASAWANG SABIHIN IYUN SA INYO! I'M PERSISTENT.



ENJOY READING!!!







CHAPTER 16







M E R C Y'S POV






MAAGA AKONG bumangon para makapaghanda ng breakfast namin. Also that I am getting ready for school. Tinignan ko muna ko Achlys. He is still sleeping. Mukhang mahimbing yung tulog niya.


He still in the sofa. Hindi ko naman kaya siyang buhatin papunta sa kwarto kasi ang bigat niya. I don't want to interrupt his sleep, kaya kinumutan ko nalang ito.


Lumapit naman ako dito. Inayos ko yung kumot nito at palihim na tinititigan yung mukha niya. Kahit ba naman sa pagtulog gwapo pa rin? Wala na bang ikapapangit nito?


The words of Allan appeared in my mind. Chance? Bakit ba nila pinipilit? They kept on saying it, ayaw ko naman pakinggan. Dahil ayaw ko naman talaga. Why are they confusing me? Maayos na sana but still... my decison will not be change. I promise.


Pasensya ka nalang Achlys, wala na eh. I'm sorry. You need to let me go.


I prepared the breakfast and I know that when he wakes up, he will have an hang over from last night. Inom-inom pa kasi. But... why did he get himself wasted last night? Dahil ba sakin? Was I that harsh? I didn't mean that. Hindi ko naman aakalain na seseryosohin niya. Does he really love me? Totoo kaya yung mga pinapakita niya sakin?


Napailing ako, hindi maaari. I can't be shaken. Ayokong maniwala. Maybe he is just acting it out. To get even on me.


I finished cooking. I already dressed for school. Pag-alis nalang ang kulang. I left a note for Achlys together with the breakfast. Even though I want to stay away from him, I still cared about him. This could be last thing that he will receive this. Like a farewell breakfast.


Tinignan ko muna si Achlys bago ko buksan yung pinto. Even though I'm pregnant, I'm not quite lazy. My morning sickness seems to be gone. Kasi these days hindi naman ako nagsusuka although nahihilo ako minsan but I can still endure it. I balance things so that me and the baby will be fine.

Mr. Cordon's Wife (BOOK I) COMPLETEDTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon