Dark beauty

T W O || talk

Vi alla sitter samlade runt den sprakande elden. Brasan sprakar på samma sätt som kvällen Luke dog. Snabbt slår jag bort mitt undermedvetna som smyger fram.

Alla verkar glada. Sandra sitter upplutad mot Michael och dom njuter av varandras sällskap. Som jag saknar det. Att bara ha någon att krypa upp mot, känna sig säker med. Han kysser hennes hjässa mjukt. Calum och Taylor sitter och skrattar ljudligt åt varandra medans dom proppar in marshmallows i munnen på varandra. Det finns så många olika sorters kärlek, kärlek är så vackert, men på samma gång hemskt. 

Jag kan inte undgå från att flina när Ashton kommer vinglandes över gården med en whiskey flaska i handen. Jag springer över till honom.

"I think you have had enough" motvilligt räcker han över whiskey flaskan till mig och vi går tillsammans tillbaka till elden.

"Oh look at the stars. They are so beautiful." Säger Taylor och riktar blicken mot den svarta himlen.

Stjärnorna glittrar glatt. Och för en sekund, en sekund försvinner är all smärta. 

"I wonder if Luke is one of them. Maybe he is sitting there and laughing with us" säger Michael drömmandes.

Smärtan slår tillbaka. Hårdaren än någonsin. Jag harklar mig och reser mig upp. Sandra ger Michael en hård knuff i sidan.

"You stupid asshole. Now you have hurt her feelings" Fräser Sandra till Michael samtidigt som jag går förbi dom.

"I'm so sorry Kylie" säger han skamset och jag vänder mig om.

"It's okay Michael. Don't worry. I'm fine" ljuger jag. Jag var långt ifrån okej. 

Jag ger ifrån mig ett stelt leende. Jag vänder mig om och går in i huset för att dricka lite vatten. Men istället ställer jag mig bara vid diskhon. Det här var alldeles för mycket för mig, det kanske inte var någon bra ide att lämna huset ikväll. 

"Kylie. Are you okay?" Helt plötsligt ekar Louis röst i huset. Paniken kommer krypandes men jag tar ett djupt andetag innan jag vänder mig om. 

"To be honest i'm dying. It feels like i can't breathe" säger jag i ett andetag.

"I have missed you so much" mumlar Louis och är påväg att krama mig. Redan nu känner jag gråten i halsen. 

Jag backar undan från Louis. Om jag får känna hans omtänksamma armar runt min kropp kommer jag börja gråta. 

"I can see on you that you can read my thoughts. You know exactly why I don´t want you here" Säger jag.

Nackdelen med att vara människa. Om dom vill kan dom läsa min tankar. Dom kan veta precis vad jag tänker på. Ashton, Sandra och dom var för svaga och unga vampyrer, men Louis och Harry var gamla. Dom klarar det. 

Han nickar kort. 

"I will talk to you. But not here. Can we go home to my place?" Frågar jag. Hur mycket jag än vill stanna kvar här med mina vänner så behöver jag prata med någon. Och den någon är Louis. För en timme sen hade jag vägrat prata med honom. Men nu, när han står här framför vill allt bara ramla ut ur min mun. Alla känslor. 

"We can go home to Zayns," Säger Louis. Utan att svara går jag ut till dom andra. 

"I have had a really nice time but I will go home now," Säger jag när all uppmärksamhet är riktad på mig. 

"How will you get home? Your car is home" Sluddrar Ashton. 

"I will get her home safe" Louis dyker upp bakom mig. Sandra skannar honom misstänksamt innan hon kommer fram till mig. 

"I will kill him if he touches you. Trust me" Viskar hon i mitt öra. Jag skrattar till. 

Hon ger mig en kram. Precis vad jag behöver just nu.  En varm och omtänksam kram. Ingen medömkan eller ursäker. Bara en simpel kram. 

"Sandra I love you" mumlar jag.

"Oh honey. I Will Always be here for you."

En röst harklar sig bakom mig och jag vänder mig om.  Louis lägger en arm om min midja men jag flyttar snabbt bort den. När Louis rör mig är det som att mitt dåliga samvete skriker. Skriker för att Luke gav mig sitt liv. Han är den som älskade mig. Han är den killen som ska ha sin arm om min midja. Frågan är om jag någonsin kommer låta en anna kille älska mig, röra mig. 

(1 timme senare)

Nervöst trummar jag på den varma koppen med mina tummar. 

"I have one question," Säger Louis.

Jag har lyckats hålla barriären uppe. Hittills iallafall. Jag nickar kort.

"If you never walked into the vampire world. What would you do right now?"

Jag hade förväntat mig en fråga om Luke. Men som vanligt förvånar Louis mig. 

"I would probably be in New York. Going on a stupid college. Probably I would have a ridicoulus crush on a frat boy who I made up silly dreams with about our future."

Louis får mig att glömma. Han får mig att glömma Luke och tänka på mig själv. Tänka på mig själv som jag inte gjort på år. 

Louis lägger fram ett brev på bordet. 

"I applied for you. I had this feeling you wanted this." Jag tittar stumt på honom. Hur kan en person jag knappt umgåtts med i överhuvudtaget  känna mig så bra? "What are you waiting for? Open it," Ber Louis. 

Jag tar upp kuvertet och öppnar det. New York University står tryckt uppe i högra hörnet på kuvertet. Noga läser jag igenom det innan ett stort leende sprider sig på mina läppar. Det här var mitt steg till att börja leva som en människa igen. 

"Seems like you are moving to New York" Säger Louis och slår ihop händerna. 

"But I don´t have any place to live. Or money," 

"You can live with me until you find a place."

"I thought you moved around all the time?" Frågar jag och flätar ihop mina händer.

"Well yes we were. But not now anymore. I have bought an apartment there. Harry too. But i´m often out working so you will have the apartment mostly for yourself."

"I still don´t have money" Mumlar jag. Varför kommer det sig att pengar alltid är problemet?

"Luke have money, and I think he don´t want it to go anywhere else than your life. I think that it is his only wish, to see you start living again. Beacuse he is out there. Watching you. He fights with you. He cries with you. He laughs with you. He is there. He is in your heart," Tårarna rinner sakta nerför mina kinder. Där sprack barriären. Men det är inte det här hysteriska. Det här är lugnt och fridfullt. För varje tår är det som att lite lite smärta försvinner med den. 

"You are right. He is in my heart," mumlar jag. Louis lägger armarna om mig och jag tillåter honom. 

"I have missed your hugs," mumlar han mot mitt hår. 

"Me too,"