Flickan som inte kunde säga kyssa || O.R

Prolog

"Du kan ju inte ens säga det" sa han med en massa tårar forsandes nedför hans redan blöta kinder medan ett stort men ledsamt leende prydde hans läppar, ååh dessa läppar.

"Men Omar nu är du ju ändå inte rättvis!" Var allt jag kunde få fram medan hela jag darrade och paniken fyllde mig mer och mer.

"D-du vet att jag i-inte kan säga d-det!"
Skrek jag på honom utav ren panik och med hjärtat i halsgropen.

"Då kan jag inte stanna" Var det sista han sa innan han försvann.

Och hon visste, hon visste att hon aldrig skulle se honom igen.

Han lämnade henne kvar, ensam.