Violetta

Kapitel THREE Romantik

Violettas POV:
Det är en läskig upplevelse, hemsk, sorglig, jobbig! Men jag kan inte tänka på det i evigheter. Som nu, glömmer det totalt, men en tanke om att jag ska ringa och prata med León, dyker upp lite då och då. Fast nu är det ganska lätt att glömma. Har fått chokladmuffins av Olga precis och sjunger med Francesca i mitt rum. Det har ju trots allt gått två dagar nu. Fran och jag ska snart till studion, och hon är just nu inne i duschen. Hon sov här i natt, ville att hon skulle vara nära mig. Fran berättade att hon inte var ledsen över det där med släktet, för det brydde hon sig knappt om. Hon tyckte upplevelsen var läskig och att det var synd om León. Nu kommer hon ut i duschen och tittar på min dator.
"Diego!" säger hon bara och pekar på datorn. Jag har visst inget ljud på men springer fram till datorn och svarar.
"Hur mår du, älskling?" frågar han.
"Så där, faktiskt." Jag gillar verkligen inte att han kallar mig älskling, men nu bryr jag mig inte. Jag bryr mig ändå mer om León. Samtalet bryts när en antenn går sönder hos Diego, han hinner precis upptäcka det och säger det snabbt innan det bryter.
Francesca är påklädd när jag tittar upp från datorn igen. Ovanligt snabb! Men plötsligt ser jag varför. Jag ser det på klockan. Om vi båda inte är snabb nu, så kommer vi för sent till studion! FÅR INTE HÄNDA!😲😵😱😧😦😬😨😰😳
Tio minuter senare är vi framme vid studion. Vi hinner precis in till första lektionen. Fattar bara inte hur tiden kunde gå så snabbt... När vi kommer in i klassrummet, ser jag León sitta på en stol och gråta i hörnet. Jackie som ska hålla lektionen har inte kommit än. Ingen bryr sig om León och går inte fram och frågar vad som är fel. Hälften av oss vet redan. Jag tar till mig mod och går fram till honom. León vet att jag kommer, för han höjer huvudet lite och lyssnar. Han ser mig i en spegel- det är danslektion, och i dansklassrum finns det många speglar- och ler. Jag ser honom i ögonen och ser att han har blivit tillsagd att gå till skolan. Jag kan se det i hans ögon. Han reser sig upp och tittar på mig. Från att se hans spruckna och förtvivlade ansikte med gråtande ögon, ler han stort mot mig. Jag ler tillbaka och han sträcker ut armarna mot mig. Jag drar mig intill honom och kramar honom, med kärlek av hela mitt hjärta. Och nu vet jag... JAG ÄLSKAR LEÓN! 😍

Leóns POV:
Jag älskar henne, tänker jag. Jag kramar henne, luktar på hennes gott doftande hår.
"Jag älskar dig", säger jag bara. Rakt av, utan problem, för det är sant!
Violetta tittar med glädjetårar upp mot mig.
"Och jag dig", säger hon och drar i mitt hår. Det var vi igen, det visste jag. Jag pussade henne på munnen, och jag vet att hon inte hade något emot det, för jag känner henne.

Francescas POV:
Jag dansar av glädje. Ropar rakt ut i klassrummet:
"Aha, aha, aha, ingen mer DIEGO, nu är hon ju med dig!" sjunger jag mer än ropar, och pekar på León. Jag vet och har alltid vetat att min bästa vän har haft ett förhållande med León, som ska hålla länge.

För er som älskar LEONETTA❤️👌😚😍