Violetta

Kapitel FOUR Avundsjuka

Diegos POV:
"Hej, Violetta! Förlåt för att samtalet bröts imorse, antennen gick sönder", säger jag.
"Det gör inget", säger Violetta glatt. Varför så glad, efter att Leóns morfar dog? tänker jag.
"Glad ser jag."
"Ja, gissa varför", utmanar Violetta mig. Jag har inga gissningar!
"Nej, säg." Plötsligt kommer León, glad faktiskt. Jag dunkar honom i ryggen och frågar:
"Tjena, tuffing, hur är det med dig?" Måste ju säga nånting...
"Bra, tack!" säger León frånvarande och ställer sig bredvid Violetta.
"Hörru, Violetta är MIN flickvän, försvara henne inte från mig", försöker jag.
"Nej, jag är inte DIN flickvän, utan Leóns", säger Violetta strängt till mig. Jag skrattar bara, det är knappast sant. León höjer ögonbrynen mot mig och säger:
"Riktigt sant!" Han kramar om Violetta för att visa det. Jag går fram för att göra samma sak, men Violetta och León knuffar tillsammans iväg mig, tillbaka där jag först stod.
"Sant!" förklarar Violetta tydligt för mig, som om jag inte förstod.
"Men nej! Bara... NEJ! Jag gillar det inte, inte alls, de ska inte va ihop!" ropar en avundsjuk röst i mitt huvud, antagligen min egen. Jag går argt därifrån med gitarren på ryggen.

Violettas POV:
"Jag bryr mig faktiskt inte, inte om han. Om dig, León", säger jag till León, för det är ju helt sant. Diego får gärna vara arg, avundsjuk, vad som helst. Maxi sa till och med att han har gaddat ihop sig med Ludmila, så jag är varsam...
"Det är bra det, för jag bryr mig bara om dig nu. Inte om Lara", säger León efter ett tag. Vi går hand i hand till klassrummet där vi ska ha lektion, och där sitter Diego och pratar med Ludmila. De ser inte att vi kommer in och fortsätter prata om en plan. Något ondskefullt.... Mot någon... Men vem? Jag bryr mig inte, om det inte är mot León förstås. Angie kommer in i klassrummet.
"Hej och välkomna till lektionen! Idag ska vi arbeta i par, ni ska komma på en text så att ni till den sista lektionen på den här veckan har en låt. Sedan sjunger ni den nästa vecka, okej?" säger hon.
"Ja!" svarar alla i kör.
"Diego och Violetta, ni är ett par. Francesca och León, ni två... Och Marco med Camila. Till sist har vi då Ludmila... du får hoppa in med Diego och Violetta. Så, gör nu det ni kan och visa mig om tio minuter." Angie börjar gå mot dörren för att komma till personalrummet.
"Vänta!" säger Diego, innan Angie gått.
"Ja?" undrar Angie.
"Jag kan vara själv med Ludmila, och så får Violetta vara med Fran och León", föreslår han.
Angie funderar och tänker på frågan. Till slut nickar hon och tycker att det är en bra idé. Jag blir jätteglad och skuttar fram till pianot där Francesca redan har börjat testa några snuttar, och León spelar i takt med gitarren. Jag lyssnar lite på takten och rytmen, sedan improviserar jag lite och sjunger om en fjäril. Jag vet inte varför. Antagligen för att jag såg en fjäril imorse. Jag sjunger, Francesca spelar på pianot och León spelar på gitarren, vi håller på i nästan 3 minuter, med samma refräng och nya verser, med lite ändringar på melodin. Angie kommer in efter ett tag och vi vill stolt visa vår idé.
"Det är fantastiskt, ni lyckades mycket snabbt och bra idag. Fortsätt med den här och förbättra med fler melodier, kanske några färre. Lite höjningar på refrängen och lite mörkare på sista versen. Kanske vill ni göra ett riktigt uppträdande, lägg till dans. Om ni vill kan ni lägga till lite rapp där", säger hon och pekar på en del av sången. Jag tycker att det skulle passa perfekt med lite rapp. Maxi kan ju hjälpa till, han kanske vill vara DJ, ifall vi har ett uppträdande. Angie kommer alltid med bra förslag, och jag har en känsla av att vi kan förbättra låten väldigt mycket.

Leóns POV:
"Bra jobbat tjejer", säger jag, för jag är nöjd. Pablo säger att jag verkligen gör bra ifrån mig på gitarren, jag gillar ju det. Allt är helt perfekt nu. Violetta och jag är tillsammans. Slipper tänka på Lara som tjatar om att jag bråkar med Violetta. Hon kan faktiskt sköta sitt! Francesca går och lägger in några böcker i hennes skåp, Violetta och jag blir kvar och jag passar på;
"Vill du följa med mig på en tur idag, på hojen?" frågar jag. Violetta tittar på mig, som hon aldrig gjort förr, med ett underbart uttryck i ansiktet.
"Det vill jag jättegärna", svarar hon.
Resten av dagen på studion är rätt okej, förutom att Gregorio skäller ut Jackie alla gånger hon säger att hon vill hålla i lektionen. Men, det händer ändå bara två gånger per dag.
Nu sitter vi på min hoj, kör förbi Lara som kommer gåendes, påväg till banan. Hon tror säkert att jag kommer och tränar, men nej, det gör jag inte. Hon vinkar glatt, jag vinkar tillbaka. Sedan blir hon besviken, när hennes blick fäster sig på Violetta. Hon ropar att jag ska köra in mot henne. Det gör jag.
"Hej!" säger hon.
"Hej", svarar jag kort.
"Skjutsar du hem henne?" frågar hon, eftersom att det är nog det som hon vill att jag ska göra.
"Nej, faktiskt inte."
"Nähä, men varför är hon med då, och inte jag?" frågar Lara argt.
"För att...", börjar jag, men Violetta avbryter mig, eller snarare fortsätter.
"... Vi är ihop."
"Va?" ropar hon. Jag nickar, men det gör jag så gärna, för jag är ju med den jag vill vara med.
"Men... Okej", säger hon och jag hör en snyftning," men vi ses ikväll, då!" fortsätter hon säkert och går, för hon tror inget annat än att jag kommer. Men jag svarar emot;
"Nej, Lara, inte ikväll", och sedan kör jag iväg med hojen, hem till Violetta.

Avundsjuka
Har du varit avundsjuk?😉