Barn som flytt krig

Året är 1997, det är mörkt det är kallt och flyget har precis landat i Danmark, Köpenhamn. Det är en sen december dag snart julafton och alla är glada men pojken med sin mamma och två syskon har precis anlänt till ett främmande land där ingen förstår dom och ingen dom själva förstår. Familjen är från en stad i Irak, en stad som har blivit mesta dels bort sprängd och där blodet från gatorna ännu inte är bort städade, ett krig där en diktatur fick amok och ville tysta ett folk ett folk som ville ha rättigheter och Demokrati.

Familjen går av flygplatsen och där står två män och väntar på dem, båda männen med lenden större än månen. Ena av männen säger till pojken -Du höll ditt löfte,en riktig man är du!hur är det med dig? Jag är din pappa har du glömt mig?
Men pojken mindes pappan väldigt väll fastän det var flera år sedan han åkte ifrån kriget, men pojken var försiktig med att hoppa upp och krama han. För vart än familjen varit hade det varit något som inte lät pojken kunna vissa kärleken eller vissa att han fortfarande bara var ett barn, för han hade lovat sin pappa att han var en man och ta hand om sina syskon och mamma. Kärlek och känslor var förbjudet enligt pojken , en riktig man ska inte gråta eller vissa några känslor det hade han lärt sig under alla dessa 7 år han hade levt, ett barn som aldrig fick vara ett barn.

Pappan skrattade och sa till dom snart ska ni få komma till ett land som har allt , ni ska till Sverige!