Hon sitter på den hårda sängen, när han återigen kommer in i rummet med de gula glödlamporna som ger ifrån sig ett pissgult sken. Han med det bruna otvättade håret klampar fram till henne; hon med det raka blonda, silveraktiga håret, hon med de havsblå ögonen, hon som är helt oskyldig men ändå hamnat helt fel. Hennes hjärna går på högvarv, hon har aldrig tänkt så här mycket på så kort tid, vad ska han göra mot henne härnäst. Om hon inte för någon timma sedan tackat ja till att träffas så hade aldrig det här hänt. Allt var hennes fel.
Hon sitter hemma med den alldeles för stora svarta telefonen, hon rymmer den inte ens i handen. Ett högt pling hörs, hon fick ett meddelande. Det var från Hugo, han med det bruna otvättade håret, han tyckte att de skulle träffas. De hade skrivit en del med varandra men aldrig träffats. Ella, hon med det raka blonda, silveraktiga håret och de blåa ögonen tänker att de inte borde träffas hemma. Hon knappar snabbt in ett svar "Det vore roligt att träffas, vi kanske kan träffas på ett fik eller i parken." I parken där de rosa och röda blommorna just slagit ut. Hon kan se att Hugo ser meddelandet nästan direkt och skriver ett svar, en minut och tre sekunder tog det att svara. Hon räknade ivrigt sekunderna till det att hon skulle få ett svar. Ett svar som hon senare skulle önska hon inte fått.
"Vore det inte bättre om vi träffades hemma hos mig" skriver Hugo. Det ringer en klocka i huvudet på Ella, hon ignorerar den och tänker, men han är ju så snäll han skulle ändå aldrig göra något mot mig. "Visst, kan jag komma om femton min?" svarar Ella. Hon får en stor klump i magen, men även den viftar hon bort och tänker att han är ju så snäll, han skulle ändå aldrig göra något mot mig. "Absolut, jag skickar adressen" skriver Hugo. Ella får en länk från google maps med adressen. Hon borstar håret med den hårda borsten, hon får nästan slita den igenom håret och hon inser att hon måste ha glömt att borsta håret igår. Hon drar med den fluffiga, mjuka rougeborsten några gånger över hennes mjuka, lena hud.
Hon lyfter snabbt på de tunna benen för att inte snubbla i stentrappan som leder upp till hans lägenhet. Trapphuset är mörkt och har bara något enstaka lysrör som ger ifrån sig ett dystert och väldigt märkligt sken. Hugos lägenhet ligger på andra våningen, tur tänker Ella medans hon springer upp för trappen. När hon kommer fram andas hon tungt, hon tar tre djupa andetag och knackar på. Hugo slänger upp dörren. De båda går in i hallen och Ella känner en svag doft av gamla sopor.
Han sliter in henne till sitt sovrum, slänger ner henne på sängen och börjar med hårda händer dra av hennes tröja. Hon kan inte röra på sig, hon ångrar allt, om hon bara hade tänkt efter en sekund till så hade hon inte varit här. Han lägger sina maskulina, kalla händer mot hennes hud. Hon rycker till och försöker sparka bort honom, men då spänner han bara händerna runt hennes armar ännu hårdare. Han håller fast henne samtidig som han med ena handen knäpper upp spännet på hennes byxor. Det är över, tänker hon.
Hon kan inte tänka. Men tänker ändå så mycket. Efter han är färdig med henne så trippar han ut till köket, tar ett av de grönfärgade små glasen och rycker upp kranen, det flyger vatten överallt. Han fyller upp glaset och halsar vattnet. Han kommer in i rummet igen och ställer sig framför henne, gör en u-sväng och duckar när han ska gå ut genom dörröppningen.
Nu har jag chansen tänker hon. Hon rycker till sig sina kläder och sin telefon, hon löper med lätta steg in till toan hon skyndar sig att låsa dörren. Hon trycker in koden till telefonen och går in på meddelanden. Han, han som hon trodde hon kunde lita på, står och bankar på dörren, hotar med att han ska döda henne om hon inte kommer ut nu.
Hon skriver så fort att hennes fingrar knappt hinner med. "Mamma, om något skulle hända så vill jag att du ska veta att jag älskar dig." Hon förlorar all energi och låser upp dörren.
