Those three little words - f.s

Del 11

Felix perspektiv:

Jag satt vid bordet och utbytte några blickar med Maja som satt på Lovisas vänstra sida sett från mig. Hon och Lovisa höll låda om något och jag försökte hänga med i vad dem sade men det gick inte så bra, jag var på helt andra spår och tänkte på andra saker. För det första försökte jag reda ut varför jag kände igen henne så väl och för det andra så försökte jag roas av att sitta här även fast jag egentligen längst där inne ville vara med Amanda. 

Min syster hade pratat med mig när jag hade berättat för min familj hur läget låg till mellan mig och Amanda och då hade hon försökt att förklara för mig att jag var tvungen att gå ut och göra saker som fick mig att sluta tänka på henne. Jag skulle försöka ha kul, träffa nya människor och med det betydde det inte att jag behövde börja dejta någon ny tjej eller så utan bara ha kul för en stund. Att sitta inne på rummet och deppa över att hon inte längre fanns här vid min sida skulle inte funka i längden utan skulle sluta med att jag skulle må ännu sämre. I samma veva så visste jag också att hon hade någon annan som hon kunde älska med, någon annan att hålla om och därför var det nästan ännu viktigare för mig att jag i alla fall försökte komma ut med grabbarna och vara med dem. Annars kanske jag skulle bli helt insnöad och kanske nästintill deprimerad av mina tankar. Det var ju inte direkt så att hon skulle komma tillbaka till mig helt självmant? 

"Felix, vad tänker du på?" fnittrade Lovisa till och jag väcktes ur mina tankar. Långsamt ruskade jag på huvudet och återfick min fokus i nutiden. Hon bara skrattade åt hur borta jag förmodligen såg ut där jag satt vid bordet och knappt hade ätit en enda slice av min pizza. 

"Jag är bara snurrig över allt som händer i mitt liv. Helt plötsligt så går det från att inte hända något till att verkligen allt händer och jag blir helt vimsig av att tänka på det." Jag klämde fram ett leende på läpparna och Maja som satt bredvid Lovisa såg alldeles förvånad ut. Det slog mig sedan att hon förmodligen inte visste om mig och Amanda eftersom jag inte hade tagit steget att berätta för fansen att det var slut mellan mig och henne. Nu gav jag henne dock direkt en "fanstämpel" men det kunde inte hjälpas eftersom jag inte kände tjejen, inte än i alla fall. 

"Felix vill du berätta vad som har hänt så Maja förstår eller ska vi byta samtalsämne helt?" frågade Lovisa. Jag svalde hårt och petade med min gaffel på pizzan.

"Ja, alltså du vet kanske vem Amanda är, alltså min flickvän eller ja, vi är inte tillsammans längre. Vi gjorde slut för någon vecka sedan och jag är därför lite ledsen över det och försöker så gott som det går att glömma henne genom att till exempel träffa vänner och sådant", sa jag. Maja nickade förstående och Lovisa lade sin hand på min och strök den försiktigt som en liten tröstande gest. 

"Men jag vill inte att du ska gå och berätta för några om det här, det är ännu lite privat", fyllde jag i.

"Det du sa var i ett förtroende och jag är inte någon som bryter fötroenden. Inte alls faktiskt. Det är lugnt Felix, jag håller det här för mig själv. Så klart kom det här som en liten chock för mig eftersom ni hållit ihop så länge och jag beklagar verkligen." Majas snälla röst träffade mig och ännu en gång kände jag igen den så väl. Jag var nu helt säker på att hon var den där tjejen från den där kvällen när jag och Amanda hade gjort slut. 

"Tack", gav jag ifrån mig och log. 

"Nu blev vi värsta deppiga klubben, snacka känslor på den första riktiga träffen", skrattade jag fram efter en stund. Tjejerna hakade på och kort senare så skrattade vi alla tillsammans. Det här med skratt hade jag inte delat med någon på så länge och det gjorde mig så glad att jag för första gången på länge kunde skratta. Kanske hade något i mig ändå försökt att gå vidare från Amanda och gamla vanor. Jag kanske kunde komma över henne även fast det kanske inte var idag eller i morgon men kanske om någon månad. Så kändes det inte dagarna precis efter uppbrottet. Då hade det känts som att jag aldrig igen skulle kunna vara en glad person.

"Men Maja, jag skulle vilja veta mer om dig. Vem är du och vad gör du på dagarna?" frågade jag.

"Ja, alltså jag har inte så händelserikt liv, jag går skolan i närheten av Brommaplan och ska söka till gymnasiet nästa år och då lutar det mot att jag ska gå i Nacka eller i Bromma, har inte riktigt bestämt mig än för det beror lite på mina föräldrar. Om det inte är skolan så hänger jag med kompisar som antingen är besatt av ditt band eller som vill plugga. På helgerna festar jag helst och jag gillar inte att sitta still, det kan du fråga Lovisa om, hon vet mycket väl hur jag är", svarade hon och log stort. 

"Maja är nog den personen som jag känner som har mest energi i kroppen", flikade Lovisa in och knuffade henne i sidan. 

"Du då Felix, vem är du när du inte är med i ditt band?" frågade hon. 

"Jag är väl som vilken annan kille som helst. Jag dansar, hänger med vänner, någon gång förekommer det väl att jag går på någon fest men annars så är det väl inte så mycket som händer i mitt liv. Jag har faktiskt ett ganska trist liv om man plockar bort bandet och tittar bakom kulisserna", svarade jag helt ärligt. Det var sant. Jag var inte en sådan som egentligen hade för mig så mycket. Sedan jag och Amanda hade blivit tillsammans så hade jag spenderat så mycket tid som jag kunde med henne och fester, det förekom aldrig. Hon hatade att festa och därför anpassade jag mig efter henne, alltså hade det blivit knappt något festande från mitt håll.

"Många tror nog att jag har häftigare liv än vad jag har", lade jag till skrattande. 

"Felix ljug inte, du har nog det roligaste livet av oss alla. Liksom tänk efter lite, du åker till USA och har dig hela tiden", suckade Lovisa. 

"Har jag väl inte?" sa jag.

"Jo", försökte hon envist.

"Nej?" svarade jag suckandes. 

"Jo du gör så mycket, jag är avundsjuk på dig", muttrade hon.

"Jag är avundsjuk på dig som kan ha ett normalt liv", kontrade jag och efter det dog vår konversation ut.

Vi pratade en stund till om allt möjligt och när vi efter kanske en halvtimme hade lämnat restaurangen så bytte jag och Maja nummer med varandra, just in case. Det kunde väl hända att vi i framtiden behövde kontakta varandra och därför var det lika bra att vi bytte nummer. Sedan kunde jag säga att det var ett litet steg på vägen för mig att glömma Amanda. Eller glömma är fel ord, komma över är mer rätt. Kunde jag byta nummer med en annan tjej så visade det på att jag i alla fall förstökte gå vidare, ta mig ur stadiet jag var i nu. Det här behövde dock inte betyda att jag skulle börja ragga på Maja för det hade jag ärligt talat inga planer på. Hon var bara en potentiell vän.

________

Glöm inte bort att gå in och läsa min nya fanfiction, "friend request" :)