NÄR HJÄRTAT SJUNGER

1

Jonas
Jag rör mig med korta men snabba steg bort från huset, när jag kollar upp mot huset ser jag hur mina barn Elis och Esme vinkar ivrigt mot mig. Direkt vinkar jag tillbaka med ett stort leende innan jag öppnar dörren till min bil och placerar mig i sättet. Med en enkel vridning går motorn igång och jag rullar iväg ner för gatan.

Varje dag åker jag fortfarande förbi huset där hon en gång bodde. Även om det snart är 15 år sen vi träffades för sista gången förblir minnena lika tydliga. Allt finns kvar i mitt huvud i minsta detalj. Hur hon rörde sig, hur hennes mungipor gick upp när hon log, hur hon kastade med håret, hur hennes skratt lät och hur hennes kropp kunde röra sig mot min.

Tillslut känner jag hur smärtan i bröstet är tillbaka, den smärtan som kommer vid varje minne och den smärta jag lärde känna när hon plötsligt åkte.
Jag gör allt jag kan för att skaka av mig både tanken och saknaden av henne. Från ingenstans är jag framme vid mitt jobb, snabbt parkerar jag bilen och inom några få minuter stiger jag in på mitt kontor.

En stund efter jag slagit upp min dator kommer Robert gåendes in på mitt kontor med två muggar kaffe och sträcker över en till mig.

Robert och jag växte upp i samma klass, redan från första dag blev vi riktigt goda vänner och har sen dess gjort nästintill allting ihop.

"Tack, det behövs" Säger jag enkelt medan jag följer Roberts rörelser när han sätter sig ner i stolen framför mitt skrivbord med en hög suck.
"Jag har något jag måste berätta för dig" Slänger han efter en lång stund ut med en oroande blick mot mig.
"Vad är det? Har det hänt något?" Frågar jag snabbt, man kan säkert höra oron i min röst på flera kilometers avstånd.
"Allt är bra. Det är inte direkt något som har hänt, det är bara något jag tycker du borde veta" Fortsätter Robert med den tysta rösten.
"Jaha och vad är det då?" Säger jag frågande medan jag rör mina händer upp i luften för att snabbare få ut det Robert verkar vilja säga mig.

"Elie är tillbaka"