NÄR HJÄRTAT SJUNGER

2

Elie
"Ditt pass och biljett, tack"
Alla mina tankar avbryts och jag är snabb med att plocka fram det kvinnan ber om. Jag står mitt på en flygplats, bredvid gaten där jag ska kliva på planet som ska ta mig tillbaka till Sverige. Till landet där jag växte upp, där jag blev kär för första gången, där jag lärde mig cykla, till samma gata ska jag nu tillbaka. Där de flesta av mina stora ögonblick har utspelat sig.
Kvinnan håller fram mitt pass och biljetten, jag tar emot dem med ett leende och går sedan mot planet. Direkt när jag stigit på planet finner jag min plats, en fönsterplats nära nödutgången. Med en drastisk rörelse slänger jag upp min stora väska ovanför stolarna men den lilla väljer jag att ha i knät för att enkelt komma åt det jag tror skulle vara nödvändigt för denna resan. Resan kommer ta exakt 11 timmar och 27 minuter, klockan kommer vara 8 på morgonen hemma i Sverige. Sen kommer det förstås ta nästan två timmar hem till huset i byn också.

Plötsligt början lampan som ber alla passagerare ta på sig bälte blinka och med en snabb rörelse tar jag på mig mitt bälte, stänger väskan och sätter mobilen på flygplansläge. Efter en liten stund är planet i luften och den långa resan har tagit sin början.

Jag vaknar hastigt upp av att någon pratar i högtalaren, troligtvis kaptenen och jag spänner snabbt mina öron.

"Flight 387 landar på Arlanda flygplats om ungefär 10 minuter. Jag ber samtliga att hålla säkerhetsbälte på, stänga av era telefoner och även passa på att säga tack för att jag fått vara eran kapten denna långa resa men också önska er alla en bra dag"

Efter nästan en hel timme lämnar jag flygplatsen med mina få väskor och rör mig mot en taxi. Nästan direkt hittar jag en taxi, chauffören hjälper mig med att lägga väskorna i bakluckan medan jag sätter mig i baksätet.
Chauffören är en man i 30-ålrsåldern som verkar vara väldigt pratglad. Dock svarar jag glatt med höga fniss eftersom han ser otroligt bra ut men även för att resan är hyfsat lång och jag har inget bättre för mig.

"Så vad jobbar du med? Har du varit ifrån Sverige länge?" Frågar han plötsligt efter småpratet har rullat på en stund.
"Eh jag har jobbat som fotograf i några olika länder, men jag har även släppt två böcker. Jag har inte varit i Sverige på hur länge som helst, jag åkte härifrån när jag hade gått ut gymnasiet" Svarar jag lite genant.
"Både fotograf och författare? Häftigt!" Slänger han snabbt ur sig med ett stort leende och kollar bak på mig i backspegeln.
"Tack! Det har dock varit rätt svårt att få arbete eftersom jag rest en del" Säger jag och ger ett litet leende tillbaka.
"Jajo det kan jag förstå" Svarar han och ger ett slags medlidande flin.

Konversationen dör ut och jag väljer istället att börja läsa i min bok för att få tiden att passera snabbare.

Efter nästan två timmar har vi nått min destination, huset där jag växte upp. Direkt ser jag mina föräldrar komma utspringandes med händerna i luften. Hastigt öppnar jag dörren när taxin har stannat, tar mig ur bilen och möter mina föräldrar i en lång kram.

"Åh älskade gumman, som jag saknat dig!" Ropar min mor Annelie glatt, med ett stort leende.
"Jag har saknat dig med mamma" Svarar jag och långsamt släpper vi kramen.

Jag vänder mig om för att ta mina väskor som chauffören redan ställt ut. Snabbt tackar jag honom, tar tag i mina väskor och börjar gå mot ytterdörren med mina föräldrar bakom mig.

Det känns så overkligt att vara tillbaka.