Violetta

Kapitel SEVEN Besök från Youmix

Violettas POV:
"Pappa?"
"Ja vad är det, Violetta?"
"En glass tack😉", säger jag och pappa går och hämtar en glass i cafeterian. Han är tillbaka efter tre minuter. Jag får en Piggelin och slickar snabbt i mig den, innan den smälter. Doktorn kommer in.
"Violetta!" säger han och tittar ner i sina papper, "vi har goda nyheter."
"Åhh, är det så att jag kan dansa tidigare än vad ni tänkte?" frågar jag glatt.
"Det också, du kan dansa om tre dagar, men det är inte tidigare än vad vi hade tänkt oss." Jag ler. "Men det vi ville säga är att León mår bättre, långt ifrån frisk, men han kan gå och andas som vanligt. Hans revben har läkt så pass mycket att det inte gör ont, om man förstås inte trycker på de. Vi vet att du vill veta allt om honom", svarar doktorn och ler. Jag nickar. Gud vad skönt att han mår bättre! Fast det kanske inte är så konstigt, det har ju snart gått två veckor.
"Ja... Och en sak till, idag kommer du och León få besök", avslutar doktorn och går ut ur rummet.
"Va? Av vem? Vänta, doktorn, av vem?" Doktorn hör mig inte, men pappa svarar i stället;
"Inte vem utan, vilka! Youmix och Pablo kommer. Dessutom Angie, men hon har ju varit här innan."
"Ja! Vad kul!" ropar jag. Fast vad ska de egentligen göra här? Säga hej, och se hur jag mår, det förstår jag. Men hela Youmix... Om det nu är hela Youmix!?
"Hej Violetta!" säger en röst. Det är León. Han står upp, han ler och han pratar som förr. Men han kan inte gå riktigt själv, även om doktorn sa att han kunde det, så kan han inte det nu. Pablo och Marotti håller i honom, och han får stödja sig på dem. Bakom dem går det ett gäng Youmix-killar med kameror och mikrofoner, sladdar och hörlurar.
"Hej León! Hur mår du?" frågar jag. Skulle jag kanske ha sagt nåt till Pablo och Marotti också!?
"Bra, eller... Nej, bättre." Jag slänger en slängkyss som visar att jag är glad för att han mår bättre.
"Hej Pablo, hej Marotti! Varför har ni så mycket grejer med er?" frågar jag fundersamt.
"För att...", börjar Marotti.
"Hur mår du, Violetta?" avbryter Pablo.
"Bra, snart frisk", svarar jag glatt. Han ser mycket nöjd ut. Kanske är jag saknad på studion.
"För att du ska få göra en musikvideo här på sjukhuset. Du ska sjunga en låt om det gör som har hänt och dansa till den!" fortsätter sedan Marotti. Jag blir mycket besviken. Jag kan ju inte dansa än.
"Jag kan inte dansa, alltså... Jag FÅR inte."
"Marotti, det där var din första idé, som inte skulle användas", berättar Pablo och tittar argt på Marotti, " du ska inte dansa,Violetta. Du ska sjunga en sång nere i cafeterian för alla här på sjukhuset, så att de blir lite glada.
Vilken lättnad. En klump som satte sig i magen försvann lika snabbt som den kom dit. Hela jag ville sjunga. Jag sprang in i ett rum som man kunde byta om i, och drog på mig snygga kläder. En turkos topp till ett par svarta jeans, och mitt hår är lockat sedan gårdagen. Jag springer ut från det lilla "byta-om-rummet" och säger:
"Jag är redo, jag föddes redo."

Leóns POV:
Violetta ska uppträda om fem minuter. Min muffins smakar hallon och min saft smakar apelsin... GRYM KOMBINATION!😉😝👌
Nu kommer hon upp på scenen;
"Hej, jag heter Violetta Castillo. Jag ska sjunga en låt som heter In My Own World, för att muntra upp er alla", säger hon och fnissar. Musiken sätts igång och hon börjar sjunga. Låten är ungefär 3 minuter och vissa gamlingar börjar sjunga med. Fast de egentligen inte kan texten. När låten är slut, tackar hon så mycket. Hon kommer fram och sätter sig bredvid mig.
"Vad bra du var❤️!" säger jag.
"Tack!" Hon lägger hennes huvud på min axel, och jag kramar om henne.
"Längtar tills vi kan börja på studion igen", säger jag. Violetta ser besviken ut.
"Jag kan på måndag nästa vecka... du kan på måndag om 3 veckor", säger hon.