Gotta thing about you

1

Jag öppnade mitt skåp. Skåp nummer 29. För sista gången i hela mitt liv antagligen. Om jag inte skulle komma tillbaka senare. Vilket var en väldigt liten risk. Jag hade tömt mitt skåp dagen innan på nästan allt förutom några saker jag skulle ha den här dagen. Det kändes konstigt, imorgon skulle skolan vara slut. Alla dess år och äntligen slut. Visst, jag kunde söka till en högskola och plugga ännu mer men det kändes inte precis som det var något jag tänkte göra. Jag vill se mig omkring, i Stockholm, i Sverige, i världen. Minst ett år innan jag sätter mig vid en skolbänk igen!
Jag plockade ut de sista grejerna ur skåpet och fick se Alexandra, Frida, Becka, Stella, Engla och några till vi brukar hänga med kom gåendes i korridoren, dom skrattade och jag kunde inte låta bli att le. Det kändes så bra, att skolan faktiskt var över. Den var faktiskt slut. Jag slog igen mitt skåp, nummer 29 och gick bort till dom andra, alla hälsade glatt och vi gick ut ur porten och la armarna om varandra. "Hur sjukt är inte det här??" Sa Ellen som gick bredvid mig. "Helt otroligt" sa jag "älskart" sa Alexandra och gjorde en drömmande min och alla skrattade.

En efter en splittrades vi och gick hem till sitt. Alexandra, jag och Frida gick hem till Frida där vi skulle bo hela sommaren. Hennes föräldrar var iväg hela sommaren så huset skulle stå tomt så vi passade på.  Jag hade heller inte lust att vara hemma. Mamma skulle ha en massa kompisar hemma som var mellan 40-50 så jag ville inte direkt vara hemma, och varken mina brorsor eller min syrra skulle vara hemma så vad skulle jag göra? Alla vi syskon har olika pappor och alla syskon förutom jag skulle till sina pappor. Alex, min äldsta brorsa, var 19 och skulle till sin pappa Stefan på västkusten och min andra bror, Benjamin, var 17 och skulle till sin pappa i Göteborg. Tarzan, ja han heter faktiskt Tarzan, (mer kallad Tasse) va 14  och skulle till sin pappa i Finland. Min syster, Elisabet, skulle till hennes pappa i Småland. Mamma var alltså en riktigt "player"! Min pappa visste jag däremot inget om, han stack när mamma fick reda på att hon var gravid. Skulle nog inte heller vilja träffa honom, kan ni förstå hur drygt att bara lämna en gravid kvinna?! Jag visste inte ens vart han bodde. Han hade inte hört av sig till mamma Viktoria.

Vi kom in och jag sparkade av mig mina vita convers och dom andra gjorde likadant. Huset var stort och väldigt vitt. Vita väggar, vita möbler, vita skåp. Nästan allt var vitt.
"Vill ni ha nåt o äta??" Frågade Frida och gick in i köket fram till kylskåpet och öppnade det. Det fanns inte så mycket mat därinne kunde man inte säga. En gammal sallad, en burk marmelad, några mjölkpaket och en Cola. "Pizza eller??" Skrattade Alexandra som hade ställt sig bredvid mig. Jag skrattade till. "Jo, pizza funkar perfekt" sa Frida och jag i mun på varandra.

Vi gick tillbaka till hallen och vi drog på oss våra convers igen och Frida tog nyckeln, öppnade dörren och släppte ut Alle och mig först innan hon också gick ut, låste och la ner nyckeln i bakficka av hennes jeans shorts.

"Mia's eller??" Frågade jag där vi gick på vägen sida vid sida och dom nickade. "Vad annars??" Sa Frida och fnissade lite. "Man vet aldrig med Alle. Hon kan ändra sig helt plötsligt!" Sa jag och log lite "elakt" mot Alle "ena dagen vill hon bara äta donken, andra bara vegetarisk" sa jag och båda skrattade. "Jo men så är det faktiskt!" Sa Frida och puttade Alle i sidan av magen med armbågen. Vi fnissade och pratade mesans vi styrde våra steg mot pizzeria Mia.