Jag eller ingen alls

Såren

Skolan är äntligen slut, jag har sett Sally några gånger idag och det har vart extremt jobbigt men jag har haft Anna och Erik med mig hela tiden som försöker få mig att tänka annat och tog bort mig så jag inte såg Sally. Smärtan inom mig finns fortfarande kvar och den är fortfarande lika hemsk och det är därför jag är så extremt glad över att ha Anna och Erik. Vi står just nu och väntar på att Sanna ska komma och hämta oss. 

"Hur är det?" frågade Erik och kollade på mig

"Jag vet inte" sa jag och kollade ner i golvet

Erik gick fram till mig och la sina armar runt mig och sa

"Jag lovar att det kommer bli bättre till slut, det kommer säkert ta ett tag, kanske till och med jätte länge men till slut kommer du må mycket bättre och vi kommer alltid finnas här och försöka göra allt för att du ska må bättre och få dig på andra tankar" sa han

När han sa det blev jag både glad och ledsen på samma gång, jag stod där och försökt hålla tillbaka tårarna men till slut gick det inte och jag började gråta. När dom såg att jag grät kom också Anna och la sina armar runt mig. Dom stod och höll om enda tills det plingade till i mobilen, jag tog upp mobilen och det var Sanna som hade skrivit att hon var framme.

"Sanna är här" sa jag

"Okej kom så går vi till henne" sa Anna

Vi tog upp våra väskor från golvet och gick ut till Sanna. Anna och Erik satte sig i baksätet och jag satte mig i framsätet, när Sanna såg att jag var ledsen gav hon mig en kram och frågade

"Hur mår du Jess?"

"Jag vet inte, det är alldeles för mycket i huvudet just nu"

"Okej men vi åker hem så får ni ha det roligt och hitta på saker så du kanske får något annat att tänka på" sa hon och började köra bilen.

När vi kom hem tog vi av oss våra skor och jacka, sen gick vi in till mitt rum och satte oss i sängen.

"Vad ska vi göra då?" frågade Anna

"Jag vet inte" sa jag

Vi tog upp våra mobiler och började hålla på med dom, men det dröjde inte länge innan min mobil började ringa och det var Sally, jag fattar inte varför hon fortsätter ringa mig, jag har ingen lust att prata med henne så jag tryckte bort henne.

"Vem var det som ringde?" frågade Erik

"Sally" sa jag

"Varför ringer Sally dig?" frågade Anna

"Jag har ingen aning" sa jag

"Skit i henne, du behöver inte henne" sa Erik

"Jag vet, men jag fattar inte varför hon fortsätter ringa mig, det var ju hon som gjorde slut med mig, jag kan inte ens tänka på henne utan att jag vill gråta och när hon ringer gör det inte direkt bättre" sa jag

"Vi kan prata med henne om du vill" sa Anna

"Nej, det behövs inte, hon kommer nog sluta till slut" sa jag

"Okej men det är bara att säga till så pratar vi med henne" sa Anna

"Eller om du vill att vi ska slå hennes fula ansikte" sa Erik och log

"Jag säger till, men det behövs inte, hon kommer sluta förr eller senare" sa jag

"Hon har i alla fall missat den bästa tjejen i sitt liv, hon kommer inte hitta någon bättre än dig" sa Anna och log mot mig

"Tack" sa jag

Jag kände att jag ville byta om till lite andra kläder så jag gick till garderoben och letade efter något bättre att ha på mig, till slut hittade jag ett par svarta byxor och ett svart linne. Jag tog av mig kläderna jag hade på mig även fast både Anna och Erik var i rummet men jag vet att dom inte hade kunnat bry sig mindre, Anna har sett mig flera gånger byta om och Erik är gay och bryr sig inte ett dugg. Sen satte jag på mig byxorna och linnet.

"Jess" sa Anna plötsligt

"Ja?" 

"Har du skurit dig?" frågade hon

Jag kollade ner på min arm där det var många sträck av torkat blod.

"Jag mådde dåligt och då blev det bara så" sa jag

"Hjärtat du skulle ha ringt oss istället" sa hon

"Jag vet men jag orkade inte med smärtan och då bara blev det så att jag skar mig" 

"Jag vet att det är svårt att stå emot men ring mig eller Erik om du mår jätte dåligt"

"Mm"

Jag gick och satte mig i sängen igen och tog upp mobilen.

"Snälla skär dig inte mer" sa hon

"Jag kan inte lova något men jag ska verkligen försöka" sa jag

"Har du skurit dig någon annanstans?" frågade Erik

"Nej, bara armen"

"Okej" sa Erik

"Vet Sanna om det?" frågade Anna

"Ja hon vet"