The Beta's Heart

Preview

Jag springer genom skogen för att komma iväg. Som min mammas sista önska, ord och andetag sa till mig att göra; "Spring iväg innan de hittar dig. Du är här i världen och du kan ändra den. Såsomning kommer jag tillsammans med din far vaka över dig från himlens portar. Bara vänta och se min älskade dotter". 

Vinden piskar in i min rödbruna päls, men trots det vet att måste fortsätta i detta höga tempo även om min kropp protesterar. Dem är inte så långt bakom mig. De kan vara bakom ett träd eller en bro, eller en sten till och med. 

Varför vi blev nästa byte hos Rouge Klanen vet ingen riktigt om. 

Rouge Klanen är en ganska ny flock av några rouges som bildat och blivit större de senaste två åren. De förstör flockar, tar deras revir och antagligen dödar eller låter flockarnas medlemmar gå med i deras. Under de två åren är det nu cirka 800 vargar där och runt 500 i fängelse, däribland min lillasyster Claire. 

Det grymtar till bakom mig, ett fräsigt högt ljud som får några fåglar att flytta få sin gren och flyga iväg. Jag vänder huvudet och möter en svartsäckig varg med gröna ögon stirra djupt in i mina. Gamman. Han är den snabbaste av dem alla och vacker som en månskensnatt. Han går med namnet Hyre. 

Jag flämtar till och pressar min kropp framåt ännu mer. Om jag blir tagen eller isprungfatten kommer han att döda mig på direkten. Något som jag i alla fall inte kan riskera nu när jag kommit så långt. 

Hans fotsteg närmar sig för varje meter vi drar framåt och jag börjar känna till att vi är vid gränsen att terriotoriet. Bakom den lilla floden som forsar dag som natt ligger de höga Kaminabergen där människorna lever. Ingen vaulvar finns där, men däremot jägare och andra farliga personer. Men för att överleva vet jag måste dit bort. 

Hyre måste se mitt beslut för att han ökar farten för att komma ikapp mig nu. Jag fortsätter i samma takt och ser äntligen floden komma upp bakom granarna. 

Den är ganska bred runt 50 meter och det finns en liten ö i mitten av den. Om jag på något vis lyckas ta mig dit kommer jag att kunna leva. 

Jag hoppar då vattnet kommer upp och kollar bakåt för att se en fortfarande morrande arg Hyre. Han sänker blicken mot mig och ger mig en känslomedsam blick och vänder sig. Mycket väl kan man tro att jag hellre dör med det beslutet med det får jag leva med. 

Inom några minuter är jag framme på ön och slänger mig i den kalla sanden. Där skiftar jag även tillbaks till min människokropp eftersom jag måste vila efter flykten som har tagit mer in halva dagen. 

De mörka lockarna som formar in mitt ansikte ligger fuktigt ner på axlarna och jag lägger mig på gräset. Där hittar jag en bekväm ställning och låter mörknet ta mig. 

Nästa Morgon

"Vem är det där". 

"Vakna". 

Jag rycker till och ser två män stå framför. Den ene är blond, med lite skägg och klarblåa ögon och ser ut att ha vara i min pappas ålder. Mannen som prata med mig är brunhyad och har en ormtatugering som går från vänstra ögat ner till hans högra mage. 

Jag då kommer på att jag fortfarande är naken och skriker till. 

"Kom hit med henne istället" ropar en arg röst. Den blonde tar tag i mig och lyfter mig över huvudet. Han verkar inte bry sig om att jag är helt utan kläder. 

"Vi kommer Alpha" säger den mörkhyade och går ner tillsammans med den blonde till floden. Solen möter mitt ansikte. Det måste vara på grund av morgonsolen i Augusti som får det att se så varmt ut. 

På andra sidan står en hel mängd av människor, men bara endast män. Alla ser ut att vara i de två andra männens ålder och alla väldigt muskulöra. Något drar mitt huvud mot den lite högre av dem alla. 

Han är vit, med albinovitt hår och rödbruna ögon som min vargs päls. Han skickar ut kraftfull aura. Jag antar att han är Alphan. 

De två männen för mig över floden och när de är framme och släpper ner mig på marken med en duns. 

"Ge henne en filt" säger Alphan. En man kommer fram med brun flis och ger den till mig. Genast drar jag mig på den och kollar änglsigt upp mot männen. De ser alla starka och kraftfulla nog att själva slå ut hela Rouge Klanen eller besegera människorna bortom bergen. 

Vänta nu lite. 

Det bodde ju inga varulvar i den här trakten, men varför finns det en stor flock av dem här. Ingen vet ju riktgt, det kunde ha varit en lögn. Man vet ju aldrig med vargarna för tvåhundra år sen. 

"Varför är du här flicka" frågar Alphan och ger mig en kort blick. 

"Jag sprang bort ifrån mitt attackerade flock därom natten. Att komma hit var min ända utväg" svarar jag och drar filten tätare med tanken av minnet. 

"Du är trygg här" säger han lugnande och ger mig en kort kram. 

"Alpha, the Beta har kommit nu" ropar den mörkhyade mannen. Han ser genast upp och ger honom en kort nick som säkert betyder att låt honom komma. 

"Han är snäll, bara du se flicka lilla" säger han. 

Jag sitter huttrande och känner redan flocket viga av sig och en kraftfull aura, om inte mer än Alpha fyller luften. Men samtidigt fångas den vackra doften av skog och lavendel upp. Min varg hurrar in i mitt huvud som ett litet barn. Varför? Inte vet jag heller. 

Strax avviker de två senaste männen och låter mig se honom. 

Han ser mig på direkten och skriker orden hårt men ändå älskande.

Mate. 

Alla männen gaspar runt om mig och mer hinner jag inte förrän jag mitt huvud återigen blir yrt. 

Oj, jag glömde berätta vad mitt namn är. Det är Kayla 

Hoppas ni tkr om den här previewn och ha en bra påsk om snart en vecka. (: 

Angelise,