Emma och Adam

Kapitel 26

~ Adam~                    

Han andades tungt och jag ville bara lyfta näven och ge honom en rak höger. 

- Du ska flytta ut. Imorgon. Om jag kommer hem efter skolan och du är kvar här då svär jag på gud att jag slår sönder dig. Sa jag argt. 

- Adam säg inte så.. Sa mamma lugnt. 

- Vadå säg inte så! Han fucking ströp dig och du vill att han ska bo kvar? Utbrast jag. 

Pappa var inte den bästa. Långt ifrån en bra förälder ibland. Men mamma förlät honom alltid oavsett vad han gjort. Oavsett om han hade slagit mig, Mattias eller henne. För hon älskade ju honom. Och visst, det gjorde jag med. Men det finns en gräns. 

- Men Adam.. Han är din far.. Började mamma. 

- Nej. Lägg ner den bullshiten, han ska ut eller så flyttar jag. Sa jag argt och kollade på henne. 

-  一個偶然的機會只. Bad mamma på kinesiska vilket betydde 'en chans till, snälla?'. 

-  他可能1周. Svarade jag. 'Han får en vecka'. 

Pappa förstod inte kinesiska men han förstod vietnamesiska. Mamma tyckte det var viktigt att vi kunde båda språk. 

- En vecka. Du har en vecka att bevisa att du är värdig nog att få bo kvar här. Du ska sova i gästrummet. Inga men. Om du ens så lyfter ett finger mot någon i detta hus åker du ut. Sa jag argt. 

- Jag sover i mitt rum. Svarade han. 

- Du sover i gästrummet eller på gatan. Ditt val. Sa jag.

Han gick iväg och jag hörde hur han smällde igen dörren till gästrummet.  Mamma grät tyst och jag kramade om henne. 

~ Emma ~                

Vi satt på svenska lektion men jag såg inte Adam. Vi hade börjat för 40 minuter sedan och han var aldrig sen. Jag satt själv, framför mig satt Jossan och Beckan. På andra sidan rummet satt Simon och Robban. De tramsade runt som vanligt. Dörren öppnades och in kom Adam. Han såg lite stressad ut. Direkt bad han om ursäkt om varför han var försen. 

- Jag var hos läkaren. Sa han och satte sig brevid mig för att det var den enda lediga platsen. 

Simon och Robban kollade på honom och mimade något. Snabbt hade de alla tre sina mobilen uppe och sms:ade i smyg. 

- Får jag frågade vad det är som egentligen har hänt? Frågade jag försiktigt. 

- Det är komplicerat. Vill inte snacka om det. Sa Adam lätt. 

- Men det är klart du kan snacka med grabbarna om det.. Sa jag tyst. 

- Alltså, vadfan är det med dig? Shit, sorry att vi inte är tillsammans längre och inte pratat på typ ett halvår och nu förväntar du dig att jag ska berätta om allt eller? Fräste han tyst. 

- Förlåt då men jag bryr mig bara. Svarade jag tyst.

- Aa, men du kan sluta med det nu. Svarade han argt. 

Jossan och Beckan vände sig om och blängde på honom. Han blängde tillbaks och gick iväg till Simon och Robban. 

- Vad är det med honom? Frågade Beckan.

- Pms eller något! Svarade Jossan. 

 -----------------------------

16/4-15     10:09