Det är aldrig försent

Kapitel 4

Jag vaknar upp i ett mycket mindre rum än mitt förra. Det har inga fönster och det enda som finns i rummet är en röd filt. Antagligen är den menad som säng till mig. Jag försöker resa mig upp men det går inte så bra. Huvudet dunkar och hela kroppen känns som att den ska falla ihop.
Då trycker någon plötsligt ner handtaget och Draco kommer in.
"Varför gjorde du så!" skriker han åt mig.
"Vadå?" säger jag förskräckt. Jag kommer inte ihåg något från igår. Bara att jag var på ett läskigt ställe och att Draco hade tagit tillfånga mig. Draco himlar med ögonen men svarar ändå på min fråga.
"Hällde öl över våran boss! Han är skit sur på mig nu och säger att om inte du skärper dig så måste han skicka oss till ett värre ställe än det här!" Draco höjer rösten när han säger det sista. Sen ger han mig en spark i magen och går sedan ut.
Min mage värker och hela min kropp för den delen också. Jag tar filten och sveper den om mig. Jag ligger där ett bra tag. Kanske flera timmar. Men tillslut så somnar jag av utmattning.

Jag vaknar av att något rör sig bredvid mig. Jag vänder mig om och håller om den varma kroppen som ligger bredvid mig. Helt plötsligt kommer jag tillbaka till medvetandet. Jag skriker till och hoppar upp från golvet. Kroppen värker men jag tvingar mig själv att stå kvar och inte falla ihop på golvet. Personen som ligger på golvet tittar upp på mig. Då ser jag att det är en av kvinnorna som hade stått inne i köket och diskat. Jag blir lite lugnare av att veta vem det var som låg bredvid mig.
"Oj! Förlåt att jag skrämde dig. Du sov när jag kom in för att lägga mig. Så jag ville inte väcka dig." säger hon lite blygt.
"Förresten jag heter Alexandra." säger hon och ler mot mig.
"Carly." säger jag till svar. Jag är fortfarande lite chockad efter min uppvakning.
"Bor du alltid här eller?" frågan slinker bara ur mig. Jag vet inte vart den kom ifrån. Men Alexandra bara ler mot mig och säger:
"Nej. Men när du vågade vara så trotsig så skulle väll jag våga vara det också. Så jag sparkade Draco mellan bena." Både hon och jag fnissar till samtidigt vid tanken på Draco efter att Alexandra sparkat han.
"Sedan släpade de in mig hit." sa hon lite mer dystert och hennes leende på läpparna försvann. Jag tänkte nästan fråga om hon var kidnappad. Men jag höll det inom mig. Det kanske var ett känsligt ämne och jag kanske borde säga det vid rätt tillfälle. Vi sitter helt tysta en stund och helt plötsligt hör vi att någon fumlar med en nyckel utanför vår dörr och sedan någon som vrider om låset. Draco öppnar dörren och kommer in i rummet. Han är svartklädd och ler ett ondskefullt leende.
"Har ni det trevligt?" frågar han sarkastiskt. Både jag och Alexandra stirrar argt på han.
"Ja, ända tills du kom in!" säger jag trotsigt och sätter näsan i vädret.
"Gå ut Alexandra. Jag ska prata med Carly lite." sa han och föste ut Alexandra. Innan Alexandra stängde dörren tittade hon oroligt på mig. När hon tillslut stänger dörren vänder han sig mot mig. Han står bara en stund och tittar på mig, men tillslut öppnar han munnen och säger:
"Vi måste flytta till ett annat ställe i väntan på att din bror betala tillbaka pengarna."
"Vart då?" Svarar jag.
"Till ett ställe som är mycket värre än det här. Det som jag sa innan. Men jag vill inte att du ska behöva åka dit. För att..." han tystnar när han säger det sista och tittar ner i marken.
"För att?" säger jag så att han ska fortsätta. Jag ser hur han rodnar och jag ler för mig själv. Hade jag just fått Draco att rodna, eller vad?
"Under bara de här dagarna som du vart här så har jag haft fantastiskt. Jag gillar dig verkligen." han tystnar och fortsätter att hålla blicken fäst i marken. Det ända jag kan göra är att stirra på han av förvåning. Draco, gilla mig?!
Jag får en bild i huvudet av mig och Draco som ett par, men skakar snabbt av mig tanken. Tror han verkligen att jag ska gå på det här? Det är säkert ett trick för att få mig att känna mig trygg och sen kommer han att krossa mitt hjärta.
"Aaa, säkert Draco! Varför skulle du gilla mig? Du sparkade ju mig innan!" Säger jag och pekar på min mage och lägger armarna i kors. Jag skakar på huvudet åt han. Han lyfter sin blick och tittar in i mina ögon och jag ser in i hans. De är så vackert bruna... Nej, Carly tänk inte så! Han är ett svin inget mer! Han kidnappade mig! Vad tänker du med?!
"Jag vet att du kommer bli arg men jag måste bara testa, om det är lika fantastiskt som jag tror att det är." säger han mycket tyst och böjer sig sedan mot mig. Vad tänker han göra? Herre Gud! Han tänker väll inte kyssa mig, eller?! Jag tittar i panik mig omkring i rummet efter något att slå till han med. Men det ända jag ser är en röd filt. Så jag får väll använda bara händerna då. Jag vet ju faktiskt hur man slåss. Jag är ju ingen mes.
Precis när jag tänker slå till han så tar han tag i mina händer med sina och lägger de sedan i en av hans händer. (Gud vilka stora händer han har jämfört med mig!) Sedan tar han sin fria han på mina ben så att jag inte ska kunna sparka han och säger:
"Nähä, du. Du vett väl att man inte får slåss?" Han ler över sin egen kommentar och pressar sedan sina läppar mot mina. Jag försöker kämpa emot allt jag kan, men han var för stark. Efter några sekunder ger jag upp. Hans läppar var så mjuka mot mina och han smälte mig helt.
Sedan förstår jag mitt misstag. Jag hade just slutat kämpa emot! Det verkade ju faktiskt som jag gillade det då.
Helt plötsligt så släpper han mig. En stund står vi bara och stirrar på varandra och jag drunknar i hans bruna vackra ögon. Men efter några sekunder tar Draco på sig sitt vanliga flin igen och vänder sig om och går ut. Innan han stänger dörren så vinkade han mot mig och skickade slängpussar till mig. Jag rynkade bara på näsan åt honom och låtsas kräktes.
Vi var våra normala jag igen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Hej hopp! Jag har inte haft så mycket skrivlust det senaste och har därför inte skrivit så mycket. (Som ni kanske har märkt) Men jag ska se om jag får igång skrivandet och kan skriva klart den här boken! Glöm inte att rösta på kapitlet om ni gillade det eller kommentera vad ni tycker!
Ni är bara bäst!✌🏼😍
Mvh Tova