Dröm eller verklighet?

Drömmer jag?

"Nöjesparken låg öde en sen sommarkväll, det var ganska mörkt ute men jag tyckte mig se en skepnad. Varför gick jag runt ensam i en nöjespark klockan två på morgonen? Det visste jag faktiskt inte själv, jag hade vaknat upp mitt i natten av en röst som hade sagt åt mig att ta min trötta kropp till nöjesparken, eller Happy Days som det heter.
Jag gick mot pariserhjulet, där jag hade tyckt mig ha sett skepnaden, jag såg en svartklädd man med mörkbrunt rufsigt hår. Han kollade upp på mig och sprang iväg mot spelrummet, men jag följde efter.
Jag stod öga mot öga honom, jag drogs till hans hemlighetsfulla ögon som bara såg ut som en stor pupill. Hans ögon började skimra i en vinröd nyans och rätt som det var hade han sin mun mot min hals, jag kände hur pulsen ökade och sen kunde jag känna något rinna ner för min hals.
Han hade bitit mig och det var blod som rann från min hals."

Patricia slog förskräckt upp sin ögon "åh bara en dröm" tänkte hon och vände sig om och såg blod på sin kudde. I ren panik hoppade hon upp ur sängen och sprang fram till spegeln, på andra sidan rummet, och kollade sig i spegeln. På halsen hade hon två röda sår, med två och en halv centimeters avstånd mellan varandra, det såg ut som ett huggmärke från en vampyr som hon sett på filmer. Torkat blod fanns längs hennes hals, hon kollade mot sängen och såg att det fanns lite blod på kudden.
Hon visste inte riktigt hur hon skulle reagera när "drömmen" verkade verklig, det fanns egentligen bara en sak att göra och det var att åka till Happy Days och se om det fanns några ledtrådar om vad som kan ha hänt. För vampyrer finns väl inte?

Väckarklockan ringde några minuter senare så Patricia blev tvungen att börja göra sig i ordning för skolan som började klockan nio, prick. Så hon satte sig på en pall framför sitt sminkbord, som spegeln satt över, hon tog sin kam och började borsta sitt röda lockiga axellånga hår med snedlugg, luggen var åt vänster. När håret var klart, hon lät det bara vara som det var, tog hon mascara på sina ögonfransar och borstade till ögonbrynen som var väldigt mörka, nästan svarta. Hon satte på sig några armband i guld på högerhand och en klocka på vänster.
Blåa jeans och en lila stickad tröja var klädseln för idag, innan hon gick för att äta frukost så granskade hon sig en sista gång i spegeln. Synliga käkben, men ändå ganska mulliga kinder, en liten näsa någorlunda fylliga läppar och ganska stora gröna ögon.

Till frukost tog hon en Nutella smörgås och fyllde ett glas med kallt vatten, hon gick till bordet mittemot fönstret till höger var vardagsrummet och till vänster fanns trappan upp till Patricias rum. På övervåningen fanns även Patricias mammas rum och en toalett.
Hon åt upp sin smörgås och började att dricka av vattnet, men det smakade konstigt i munnen det var en tjock varm känsla så hon kollade ner i glaset och såg blod. Glaset var fyllt med ljummet tjockt rött blod, ännu en gång drabbades hon av panik och kastade iväg glaset men när glaset träffade golvet rann det bara vanligt kallt vatten ur det. Hennes mamma gick ner för trappen och när hon kom fram till golvet där glaset låg så skakade hon på huvudet och tog upp det.

- Patricia... Du har väl inte börjat hallucinera igen? Frågade hennes mamma, Annica, oroligt.
- Ehh nej mamma det har jag inte, Annica vände huvudet och kollade menande på glaset.
- Jag hoppas verkligen att du inte har börjat igen med tanke på tävlingen som är om fem dagar.
- Nej mamma jag har inte börjat hallucinera, igen, jag tappade bara glaset när jag hade satt mig ner på stolen precis innan du kom ner.
- Bra, för du måste vinna den tävlingen om du ens ska ha möjligheten att komma in på skolan. Du får inte misslyckas men om du gör det så får du flytta här ifrån, du blir en skam för hela släkten den enda som inte har lyckats med sin talang.
- Ja mamma jag ska vinna, efter skolan åker jag till ishallen och tränar igenom programmet i några timmar.
Annica fnyste och fyllde på sin kopp kaffe, tog ett äpple och gick sedan ut för dörren och åkte iväg till bilen. Patricia ställde glaset, som hennes mamma ställt framför henne innan hon gick, på diskbänken och gick till garderoben i hallen. Hon tog ut sin jeansjacka som var i ett väldigt ljust material, när hon satt på sig jackan tog hon sin väska i svart mocka med fransar och sin hjälm, hon gick efter det ut till sin vita moped och åkte mot skolan.

"När jag kommit fram till skolan så var den tom, helt öde, men jag tänkte inte mer på det utan jag gick in i skolan fram till mitt skåp där jag hängde in min jacka, väska och lade in hjälmen. Jag tog ut engelska grejorna och började bege mig mot klassrummet, när jag kommit till "korsningen" i skolan skulle jag går höger men jag tyckte mig se skepnaden igen. Skepnaden som bitit mig i halsen och fått mig tro att jag drömt, men det kunde jag inte ha gjort jag hade ju såren på halsen som mitt hår nu täckte men ändå såren fanns där. Korridoren var mörk och öde det enda jag såg var mörkare områden från skåpen jag såg fortfarande honom, skepnaden, han gick mot dörröppningen till höger några meter framför mig. När jag kommit fram till dörren slet jag upp den med all min kraft, jag han bara se hans tomma livlösa blick.
Sen ringde klockan, ringklockan i skolan som ringde fem minuter i nio, lamporna tändes och jag låg på golvet utanför mitt klassrum. Hur hade jag hamnat här? Jag hade ju gått åt vänster istället för höger det finns ingen logik i det hela."