Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

25 - His mysterious childhood

Jag kände hur någon tittade på mig. Så jag öppnade mina ögon. Och när jag gjorde det så såg jag någon sitta i fåtöljen framför sängen. Jag spärrade upp ögonen och satte mig upp så jag panikslaget kunde backa mot sängkarmen med ryggen.

''Bethany.'' Viskade personen. Hela min kropp mjuknade när jag insåg vems röst de var.

''Mamma?'' Viskade jag frågandes. Jag måste ha hört fel. Det kunde inte vara hennes röst. Hon var död. Jag sträckte mig för att tända nattduksbordet och vände mig sedan för att titta på kvinnan framför mig.

''V-vad... Mamma d-du...'' Jag rynkade pannan förvirrat och började långsamt att skaka på huvudet.

''Bethany jag är här för att varna dig.'' Hon ställde sig upp och satte sig framför mig med en förfallen blick. Hennes ögon var mörka och fasansfulla.

''Varna mig? Mamma du är död.'' Mumlade jag och svalde hårt.

''Det är inte säkert här, Bethany. Peter lurar dig. Han är ute efter...-''

''Peter Stone? Vad menar du?''

''Han dödade mig, Bethany. Han försökte döda. Han vill bara åt dig och kommer försöka göra precis detsamma med dig som han gjorde med mig och Justins familj, sen går han efter din far.'' Pappa? Vad var det med honom? Han har varit borta i evigheter så hur kunde han ha med detta att göra? Och Justins familj... Jag fattade noll.

''Vad är det du pratar om? Vadå försökte döda dig? Du ÄR död!'' Mina ögon granskade henne noggrant. Hon slängde en snabb blick mot dörren till sovrummet som nu gjorde läten av sig. Fotsteg hördes komma närmre.

''Jag måste gå.'' Viskade hon med rädd röst och skyndade sig mot fönstret som var på den vänstra väggen om sängen.

''Jag förstår inte, mamma. Gå snälla inte!'' Kved jag efter henne. Hon endast gav mig en blick som tydde på rädsla innan hon med ett hårt drag öppnade fönstret och hoppade sedan ut.

Jag slog hårt upp ögonen och flög upp med överkroppen sittandes. Jag slängde en hastigt blick mot dörren som nu öppnades och in kom Justin.

''Hej.'' Log han. Jag pressade fram ett leende.

''När öppnade du fönstret?'' Rynkade han pannan och slängde en märklig blick mot de öppna fönstret. Jag svalde hårt. Kalla kårar rev i ryggraden. Vad i...

''Jag var för varm så jag öppnade de.'' Ljög jag och kröp ner i sängen igen med ett hjärta som hårt klappade i bröstkorgen. Han sa inget utan bara kröp ner i sängen bredvid mig. Han såg på mig att något var fel, därefter följdfrågan.

''Mår du bra, Abigail?'' Han kollade med sina granskande ögonen på mig. Jag la mig med ansiktet mot honom och nickade.

''Bara öm.'' Mumlade jag och fick flashbacks av natten. Han skrattade mjukt.

''Kom här'' Viskade han med sin raspiga morgon röst. Jag kröp närmre honom och la mig med ryggen mot hans bröstkorg, skedandes, så han kunde krama mig bakifrån.

''Går kvällen var underbar.'' Andades han vid mitt öra, vilket fick gåshud att bildad längs mina armar. Jag nickade försiktigt. Den var rätt underbar, trots att det i början var väldigt smärtsamt. Frågan var bara om detta kunde hålla? Jag visste att äkta känslor i en roll som denna skulle lätta väldigt mycket och ge fördelar. Men sen? Vad händer när vi är klara här? Vad händer när uppdraget är slutfört och jag och Justin måste splittras som jag och Diego gjort? Och vad händer om det som hände i natt, när mamma kom, var verklighet? Fönstret stod öppet precis som om hon faktiskt hoppat ut ur fönstret. Men nej... Det måste bara var ett sammanträffande och rent slumpmässigt har öppnat sig själv för att vi kanske inte stängt de ordentligt.

''Justin, får jag fråga dig en sak?'' Mumlade jag medans jag smekte hans handrygg med min tumme.

''Det beror på.'' Svarade han misstänksamt. Klart det berodde på vad frågan var. Han antog säkert att det var Amber jag skulle fråga om. Men detta var nog lite värre än Amber.

''Vart är din familj, Justin?'' Jag kunde höra honom stelna till under min mening. Helvete. Öm punkt.

''Klockan är fortfarande mycket. Vi kan sova några timmar till innan vi måste gå upp.''

''Justin. Snälla. Nån gång måste du prata med mig.'' Kved jag.

''Nån gång är inte ikväll Abigail.'' Muttrade han och drog sina armar bort från mig. Jag var snabb med att vända mig om för att lägga mig ansikte mot ansikte med honom.

''Du har hela min barndom och bakgrund nerskriven i en mapp. Du vet minsta lilla detalj om mig. Men vad vet jag om dig Justin? Jag har egentligen ingen susning om vem du är när jag tänker efter.'' Det skrämde mig en aning, trots att jag känt honom ett bra tag nu. Men det förändrade ingenting. Han var som en okänd person för mig. Och jag hade nyss legat med honom! Han suckade, stängde sina bruna ögon och öppnade dom igen. De var nu kolsvarta.

''Dom är döda. De blev mördade när jag var 10 år, så din barndom är egentligen ingenting jämfört med vad jag fått gå igenom.'' Sa han i en kylig ton. Jag fick åter tillbaka de kalla kårarna. "Han vill bara åt dig och kommer försöka göra precis detsamma med dig som han gjorde med mig och Justins familj." Kunde hon ha rätt? Kunde händelsen ha inträffat? Isåfall innebär det att hon är vid liv...

''Jag vill inte att du frågar mig om detta igen. Förstått?'' Hans ögon stirrade känslokallt in i mina som ynkligt kollade tillbaka. Jag nickade.

''Bra. Sov nu.'' Hans röst mjuknade igen, men han var fortfarande en aning upprörd. Jag la mig tillrätta i sängen med ryggen emot honom, han la sin arm om min höft och höll mig nära hans kropp igen. Men att somna om efter allt detta... Det gick bara inte. Mammas teori - eller påstående, vad det nu var - om att Peter försökt döda henne och har dödat Justins familj gick ihop på något konstigt vis nu när jag visste att de blivit mördade. Men varför? Jag förstod inte... Och pappa, vad hade han med saken att göra?

Allting var en sådan röra.

___________________________________

Oh boy, dramaaaa! Vad tror ni guys? Var det en dröm eller hände det verkligen?

Vill bara tacka för alla röstningar och kommentarer, även för alla som läser! Ni alla är underbara, keep going!<3