På grund av dig

❀Kapitel 2❀

Det gick några år och jag började i 2:an.
Jag hade försökt förtränga allt som hänt för 2 år sedan, men det gick inte. Jag berättade allt för tre av mina bästa vänner. Dom lovade att aldrig säga det till någon men det var inte helt sant. Vi bråkade en dag och dom kom fram till mig och sa att dom hade berättat det för hela skolan.  Dom hade bara sagt det till några i min klass men min lärare hade fått reda på det. Hon tog in mig från rasten och frågade om det var sant. Jag fick panik och visste att hon inte bara skulle släppa det så jag berättade om hur mina två(!) pojkvänner hade varit hemma hos mig och bestämt med varandra att den ena skulle ha sex med mig, vilket var sant. Förutom den lilla detaljändringen där jag sa att jag var med på det och att det måste varit vad mina kompisar pratade om. Jag sa också att jag redan hade pratat om det med mina föräldrar (vilket faktiskt var sant då min mamma kom in precis innan något hann hända) så att hon inte skulle ringa dom, och det funkade.
Efter det berättade jag inte för någon igen.
Förens jag bytte skola i 4:an. (vi hade också flyttat) 
Två veckor efter att jag hade berättat för 2 av mina vänner i den nya skolan kom jag hem och mamma satt i soffan och väntade på mig. Hon bad mig sätta mig ner och förklarade tt hon hade fått ett samtal från skolkuratorn som sa att min lärare hade ring för att en förälder hade ringt och sagt att Linnea (jag) hade haft sex.  Det är messy, jag vet och det var precis lika förvirrande för mig. Anyways det var hemsk, Jag förnekade det och gjorde allt i min makt för att mamma skulle tro på mina lögner. Men min mamma var, är och kommer alltid att vara den personen som känner mig bäst. Så hon förstod precis när jag med mina glansiga ögon försökte dölja något. Mamma, som jobbade på sjukhus, reste sig upp och sa:

- Okej, då åker vi till mitt jobb och kollar.

Jag hade ju ingen aning om då att man faktiskt inte kan kolla om en person är oskuld och att det där med mödomshinnan bara var en myt, så jag exploderade i tårar och berättade allt. Och jag hade aldrig sätt min mamma så rädd och förkrossad. Och då hade jag inte ens berättat vem det handlade om. För jag visste hur nära hon och hans mamma var, jag visste att det var personen min mamma kunde berätta allt för och jag visste att det skulle förstöra nyår som vi brukade fira tillsammans.  Mamma försökte allt hon kunde att få ur mig vem det var men jag vägrade, jag var också rädd att ingen skulle tro mig, inte för att han var någon ängel men för att det hade gått så lång tid och jag hade ju betett mig typ som vanligt omkring honom.

Sen sa hon att hon var tvungen att ringa min pappa och det var då jag fick min alldeles första panikångest attack. Det visste jag såklart inte då utan det var för mig bara jävligt mycket panik. Medans jag satt i  mitt rum med ryggen mot garderoben hörde jag hur mamma grät när hon sa att pappa var tvungen att vända bilen och komma hem, jag hörde också hur orolig han blev när hon sa att det handlade om mig och att någon hade gjort mig illa. Han frågade om det hade hänt något tidigare den dagen i skolan men mamma sa bara att han skulle komma hem. När dom hade lagt på och pappa var påväg hem tog jag mod till mig och berättade vem det var, och jag ska vara helt ärligt, det var inte den reaktionen jag hade hoppats på.