Drag me down

Kapitel 1

Jessi 15:29
"Hänger du med mig, Vincent, William och Caroline på bio eller?"

Jag 15:34
"Klart jag gör! Ska vi säga vid 4?"
"Och kan Joe följa med? Han åker snart och jag vill att vi umgås.."

Jessi 15:35
"Klart han kan! Joe is my man ju! ;)"

"Joe!"

Innan han svarat springer jag ut ur mitt rum och upp för trappan där han har sitt.

Det är i slutet på juni. Joe fick tjänstledigt i en månad innan han var tvungen att åka tillbaka.

Joe är Militär. Tro mig, jag har uttryckt mitt hat för det flera gånger. Jag gillar inte att han är ute i krig och massa skit där han kan bli skjuten när som helst.

Men precis som alla andra storebröder i världen struntar han fullständigt i min åsikt. Jag kanske inte gillar alla delar av hans jobb, men det känns bra att min egen storebror hjälper människor. Jag önskar bara att han kunde gjort det som doktor eller något.

Jag och Joe är väldigt tighta jämfört med många andra syskon. I vår uppväxt har det hänt en del och vi har alltid funnits där och stöttat varandra.

Som vanligt sitter Joe på sin säng och tittar på vänner. Vi gjorde en pakt. Han ska se vänner fram till säsong 6 och sen ska vi se på resten tillsammans.

"Hur går det?"

Utan att titta på mig fixar han lite med datorn så att avsnittet pausar och slår sen ihop den. Joe vänder sig mot mig med ett leende.

"Bra. Jag är på avsnitt 17 säsong 5. Inte super långt kvar i alla fall."

Jag nickar som svar och tittar runt i rummet innan mina ögon återgår till hans.

"Jessi undrar om vi ska med på bio"

Joe ser väldigt tveksam ut.

"Är det så smart? Du vet ju att de där brottslingarna nyss rymde från fängelset och du håller inte på med självförsvar längre.."

Jag suckar och ser allvarligt på honom. Seriöst?!

"Joe, jag kan ta hand om mig själv. Och jag lovar att vara nära dig hela tiden! Vi är ju sex personer också. Vad jag har hört är de bara, vadå? 3?"

"Fem"rättar min älskade bror mig.

"Kom igen Joe! Jag lovar att vi är försiktiga!"

Han ser fortfarande tveksam ut, men sen suckar han.

"Fine. Men du måste hålla dig till mig hela tiden!"

Jag nickar bara och ler stort och glatt.

Det svaret räcker för att jag ska lämna rummet och hoppa tillbaka ner för trappan.

I hallen ligger lilla Missan och sover över min luvtröja. Ja, det är varmt men jag har allltid med mig en ifall att.

Tro mig, jag har en bra anledning. När jag och Joe kampade med några från militären i hans ålder blev det svinkallt bara så där! Jag hade bara en t-shirt och knälånga mjukisbyxor på mig så jag var tvungen att låna Joes kläder.

Pluss att jag inte alltid har kläder med fickor och det går mig på nerverna när jag inte har någon stans att göra av all min skit.

Missan är så fantastiskt söt när hon sover. Det är typ den ända gången man kan gosa med henne. Hon är bara tre år och helt skogs tokig. Busar hela tiden.