Anywhere you go

Kap. 5 You & I

~ Omars perspektiv~

Tidigare idag hade jag varit hos Rebecka.
Jag vet inte vad jag tycker om henne egentligen men jag tror att hon bara passar som en vän för mig. Mer än så vet jag inte ens om jag vill vara.

~ Rebeckas perspektiv ~

Tidigare idag hade Omar varit här.
Jag är nu väldigt säker på vad jag känner om honom och jag tror vi hade passat som mer än vänner. Jag vill nog iallafall vara mer än vänner.
Så fort jag är i hans närhet så känner jag mig varm. När hans hud nuddar min så går det en stöt genom min kropp.
När han kramar om mig så känner jag mig trygg. I dom stunderna vill jag att tiden ska stanna. Att jag aldrig mer behöver stänga mina ögon. Att få kalla honom min hade nog kunnat vara något av det bästa som funnits.
Jag vill bara säga till Omar hur jag känner för honom men varför skulle han känna detsamma om mig när han kan välja vilken annan tjej som helst? Varför just mig isåfall?

Jag avbröts i tänkandet av att nycklar rasslade i nyckelhålet på ytterdörren. Toppen, nu är mamma hemma också.
Bar några sekunder senare var dörren öppen och mamma stod och svor för sig själv för att hon klämt handen lite.
Jag hostade till och mamma tittade upp på mig och jag kom på att jag inte pratat med henne på jätte länge. Mamma såg förvånad ut när jag på bara någon dag fixat ordning mig så jag från att se ut som ett lik iallafall se levande ut.
- Hej gumman, sa mamma mjukt och omfamnade mig med en kram. Jag svarade inte utan jag bara besvarade kramen och log för mig själv.
Mamma släppte långsamt kramen och tittade på mig innan hon började knyta upp skosnörena på hennes skor och sen ta av sig sin svarta långa jacka.
- Jag har tänkt att göra lite hamburgare, vill du ha? Frågade mamma och tittade på mig. Jag nickade lätt och jag med mamma ut i köket.

Medan mamma gjorde maten så dukade jag på matsalsbordet. Jag tog fram underlägg, tallrikar, glas och bestick. Jag tände några doftljus och satte på bordet och sen satte jag mig. Lite senare kom mamma och satte sig mittemot mig. Jag log stelt innan jag tittade ner på mina bestick. Mamma harklade sig och jag förde min blick mot henne igen.
- Hur är det? Frågade hon och tittade in i mina ögon. Det kändes som om hon tittade in i min själ.
- Okej tror jag.. Sa jag och försökte släppa ögonkontakten.
- Det kommer ta ett tag innan du glömmer allt som har hänt. Allt med Ronja och så. Men det kommer bli bra, sa mamma och tittade ner i sitt knä.
Hon reste sig hastigt och skyndade sig ut i köket för att ta maten.

När mamma kom tillbaka så pratade vi för en gång skull som vanligt, som vi gjort innan allt hände.
Det kändes skönt. Nästan som om jag fått min mamma tillbaka.
När maten var uppäten så hjälptes vi åt att duka av och diska.

Jag ställde in den sista tallriken i skåpet och sprang sedan upp på mitt rum. Så fort jag satt mig på sängen så plingade min mobil till.

Från Lovisa
"Kom till plattan 21.00"

Varför ville hon träffa mig?
Jag svarade inte utan bytt bara till ännu lite finare kläder.
Nu var klockan 20.30 så jag kunde likaväl gå nu och ta den lite längre vägen.