Dark beauty

S I X T E E N || tampons

KYLIE

"Home sweet home" Suckar jag och ställer ner resväskan i mitt rum. Dom olästa skolböckerna ligger i höga travar på mitt skrivbord. Jag går över dit och letar efter boken som jag tänker läsa ett kapitel ur. 

"Go to sleep love. You can read that tomorrow" Jag vänder mig om och ser Louis stå lutad mot dörrkarmen. 

"Yeah you are right" mumlar jag och sätter mig ner på sängen. 

"I'm going to sleep. Goodnight Ky" Säger Louis trött. Han kliver in i rummet och placerar sina läppar på min panna. Med trötta steg går han ut ur mitt rum och snart hörs han inte längre. Det är så tyst. Dom sista dagarna i Sydney när vi alla varit huset hade varit fulla av skratt och glädje. 

Jag byter om till ett linne som passar att sova i innan jag lyfter på täcket och kryper under det. Det stora duntäcket känns väldigt kallt och sängen väldigt stor utan Louis kroppsvärme. Mina tankar börjar vandra iväg och det tar inte lång tid innan dom fastnar på Luke. Vad gör han nu? Vart är han? Kanske han är i sin lägenhet i New York? Saknar han mig? Förut visste jag att han var borta; uppe i himlen, men nu finns han någonstans ute i världen. Hur mycket jag än försöker slå iväg dom irriterande tankarna så går det inte. 

Med en irriterad suck reser jag mig upp. Med lätta och försiktiga steg går jag genom den mörka lägenheten och stannar utanför Louis rum. Jag tvekar men öppnar sen dörren. Louis ligger på rygg. Han stirrar tomt upp i taket och jag förstår att han inte heller har det så lätt att försöka somna. 

"Can I sleep with you?" Frågar jag försiktigt.

Louis klappar på den lediga platsen bredvid sig. Smidigt kryper jag ner under täcket bredvid honom. Vi ligger och tittar på varandra. Tack vare månskenet kan jag se Louis i mörkret. 

"What is bothering you?"Frågar Louis försiktigt.

"Nothing is bothering me" ljuger jag. 

"Don't even try Kylie" Skrattar Louis lågt. 

"It's just" Börjar jag. Louis följer mig spänt med blicken när han väntar på ett svar. "What are we?" Säger jag snabbt och hoppas verkligen att jag slipper upprepa frågan. Efter kyssen som inträffade igår kväll hade inget speciellt hänt mellan mig och Louis. Vi hade pratat som vanligt och betett oss som vanligt.

"Whatever you want us to be" Säger han och flyttar blicken från mig. Louis tar tag om min handled och drar med tummen över såret som Louis skapat. Som han skapat med sina vassa tänder som gör det möjligt att dricka blod. "Just remember this" Mumlar han. Jag tar hans hand från min handled och placerar den i min midja. Hans andra hand lägger jag rakt över mitt hjärta. 

"Do you hear my heart?" säger jag och Louis nickar. "There you have my answer of what I want us to be" Ett svagt leende spelar sig på Louis läppar. Han biter sig löst i underläppen innan han möter mina läppar i en varsam kyss. Det är inte en hastig eller passionerad kyss. Det är en mjuk och omtänksam kyss. En sån man aldrig kommer få nog av, som man bara vill ha mer av. En kyss mellan mig och Louis. 

***

Louis springer stressat fram och tillbaka i lägenheten. Jag sitter skräddare i soffan och gör alla skolarbeten som jag skitit i under tiden i Sydney. Rastlöst biter jag på pennan och skrattar lågt åt Louis gnällande kommentarer om sitt hår. 

"Is my hair good?" Frågar Louis irriterat och ställer sig framför mig. Jag lägger bokmärket i boken innan jag stänger igen den. 

"Come here" säger jag och Louis kommer närmare. Jag drar mina händer några gånger genom hans hår innan jag nöjt slår ihop händerna. 

"There we have it" säger jag. Louis tittar i spegeln innan han går över till mig igen. 

"Thank god I have you" Skrattar han fram. Han förvånar mig genom att ge mig en snabb kyss. En såndär som man ger varandra när man vet att man kommer spendera resten av livet tillsammans.

"By the way, you are really gorgeous in those messy buns" Säger han med ett litet flin. Innan jag hinner svara springer han återigen runt som en höna i lägenheten och letar efter både det ena och det andra. 

"Why are you so stressed out?" Frågar jag utan att släppa honom med blicken.  

"I have this meeting with Peterus and then I need to go to the grocery store" Börjar Louis. Namnet Peterus får mig att rycka till. Varför vet jag inte men jag har hört det förut och jag har en stark känsla av att denna Peterus inte är någon bra varelse. 

"I will follow you" Säger jag bestämt och reser mig upp. Jag börjar plocka ihop mina böcker men slutar tvärt när Louis lägger sin stora hand på min axel. Jag vänder mig om och möts av Louis bestämda anikstuttryck.  

"No you don't Kylie. Trust me you don't want to" Säger Louis bestämt.

Hans bestämda blick får mig att tro på honom. Att det är bättre för mig att stanna hemma. I vanliga fall hade jag inte lyssnat och istället envist följt efter honom. Men Louis han får mig att lita på honom. Att tro att han har rätt. Jag nickar sakta. Han stoppar ner fötterna i sina välpolerade skor och drar åt slipsen en sista gång. Jag glider ner i soffan igen. Men nu kan jag inte fokusera på pluggandet. Namnet Peterus är det som vandrar runt i mina tankar och varför kände jag ett sådant obehag när namnet nämdes?

Det knackar på dörren precis när Louis är påväg ut. Han öppnar dörren och välkänd röst sprids i lägenheten. Personen som jag helst inte vill spendera ensamtid med nu. Harry.  

"Hey man" Säger Louis och hälsar på sin kompis. Harry svävar med blicken genom lägenheten innan han stannar på mig. Det förvånar mig att Louis och Harry är så vänliga mot varandra efter deras stora fight om kyssen mellan mig och Louis. 

"Harry what are you doing here?" Frågar jag irriterat. Jag vet att han försöker att inte bry sig om kyssen mellan mig och Louis när han är runt mig, men jag vet att dom två bråkade. Jag vet att han är arg på mig.

"Spending some time with my favorite girl" Säger Harry glatt. Jag himlar med ögonen åt hans desperata försök att dölja det besvikna i hans röst. Jag bryr mig inte om att svara. Istället följer jag Louis med blicken när han gör sin väg ut från lägenheten. 

"I will stop by the grocery store. Do you need something?" Frågar han när han är påväg ut från lägenheten. 

"Well yeah" säger jag och kliar mig nervöst i nacken. Louis står stressat och vickar från ena benet till det andra i väntan på mitt svar. "I need tampons" 

Louis tittar stumt på mig medans Harry desperat försöker kväva sina skratt. Irriterat slår jag till Harry på axeln. 

"Don't look at me like that. I'm a human, not a vampire anymore" Mumlar jag skamset. 

"Okay I will get you tampons" Säger Louis nervöst som att han måste konstatera det. Harry tittar nöjt på den stela konversationen mellan mig och Louis. Så fort Louis lämnat lägenheten brister Harry ut i skratt. 

"Louis buying tampons is just something I thought he would never do" Skrattar han fram och jag kan inte låta bli att skratta jag också.