What is wrong with me?

Kapitel 3

Fortfarande Mias perspektiv

Alla ögon stirrade på mig. Det var helt tyst i rummet och jag började känna mig väldigt obekväm. Jag reste mig snabbt upp och sprang in på närmaste toalett. Det såg ut som i vårt hus så jag kunde snabbt lista ut vart toaletten låg. Jag låste snabbt efter mig och väl därinne började jag gråta. Jag grät för allt. Jag satte mig ner på golvet och tryckte mig mot väggen. Vad skulle jag göra nu? Jag hörde hur killarna bankade på dörren och bad mig öppna. Genom dörren sa de förlåt men jag vägrade att öppna. Jag satte händerna för öronen för att slippa höra de men jag kände en varm vätska möta mina händer. Jag tog ner händerna och tittade på de. De var blodröda och allting runt mig blev suddigare.

- Felix, ropade jag, han var den enda jag kände bra. Banket upphörde och jag hörde bara hans röst

- Ja, Mia öppna dörren! ropade han

- Jag kan inte, ropade jag. Jag var rädd för att resa mig upp ifall jag skulle svimma

- Vänta, jag kommer, ropade han och allting blev svart.

Felix perpektiv

Vi slutade att banka på dörren när Mia ropade på mig. Hon sa att hon inte kunde öppna dörren så jag gick till köket och hämtade en kniv för att öppna dörren. Jag gick tillbaka till badrummet och öppnade dörren. Jag gick in i badrummet och såg Mia liggandes på golvet med ögonen slutna. Jag sprang snabbt fram och bar upp henne. När jag tog tag om hennes huvud fick jag blod på händerna. Jag la henne i soffan bredvid killarna.

- Vad har hänt? frågade Ogge

- Ring ambulans för i helvete! sa jag bara när jag såg Mia kvickna till

- Ring inte ambulans, mumlade hon

- Men du blöder, ifrån huvudet! sa jag

- Det är inget allvarligt, sa hon och jag satte mig bredvid henne

- Okej, om du berättar vad som hänt, sa jag och Mia brast ut i gråt