Summer love ☼ f.s

0.4

Kapitel fyra

När jag och Hanna steg ut ur danssalen var vädret inte alls lika bra längre, ett grått asktäcke låg över himmeln samtidigt som stora droppar regn smattrade ner över den gröna gräsmattan. Det kom som en besvikelse då vi efter mycket tjat lyckats övertala Josephine att ta ett dopp med oss innan sista lektionen för idag började. Men nu fanns det ingen chans att någon av oss skulle bada, kanske bara få en rejäl dusch av regnet. "Oh wow va underbart, har längtat efter regn så!" Mumlade jag sarkastiskt, drog upp hoodien över huvudet och gjorde mig redo för att springa över det våta gräset och in i stugan. 

Det var inte speciellt långt mellan huvudbyggnaden till vår stuga, men ändå när jag klev in i stugan klibbade sig tröjan mot ryggen och håret hängde tungt ner över axlarna. Jag grimaserade äcklat och sparkade av mig skorna framför dörren. "När börjar vi?" Jag drog tröjan över huvudet och ålade mig ur träningsbyxorna som precis som tröjan var dränkt av regnet. Snabbt rotade jag fram en baseball croptop prydd med batman loggan och studerade den tveksamt från ett armlångt avstånd. "Om fem minuter exakt" Mumlade Hanna som precis som jag ersatte sina våta kläder med nya torra. Jag drog upp ett par svarta, högmidjade shorts över benen och drog croptopen över huvudet. 

Jag hann inte göra mer innan vi var tvungna att rusa ut i regnet igen och över gräsmattan för att hinna i tid till sånglektionen. Det var en bit längre till musiksalen och trots våra joggande steg över det våta gräset hann vi bli minst lika blöta som innan. Men Hanna, som varit en aning smartare än mig hade dragit på sig en jacka innan vi gått.

"Förlåt!" Haspade jag ur mig när vi rusade in i musiksalen där resten av gruppen redan var samlad. "Shit, det öser ju bara ner" Mumlade jag besvärat och föste frustrerat undan mitt våta hår. Michelle vinkade åt oss att slå oss ner bredvid resten av gruppen, innan hon vände tillbaka blicken mot tavlan och återgick till sitt skrivande. 

Några stolar bort satt Alfred och viftade sin marinblåa hoodie i luften. "Du kan få låna den, jag är varm" Jag log tacksamt och fångade den smidigt i min famn när den kom flygandes mot mig. Den var alldeles för stor och hängde tungt ner en bit över mina bara lår, men den var varm och luktade svagt av herrparfym. Nyfikna blickar flackade mellan mig och Alfred, undrandes om det redan var något på gång mellan oss. Men jag ignorerade blickarna jag fick och sjönk längre ner i stolen med blicken fäst vid tavlan, eller snarare sagt personen som satt framåt lutad på en stol med armbågarna på var knä bredvid tavlan. Han såg en aning uttråkad ut, som om han hellre skulle vilja rusa runt i regnet utanför fönstret.  

Då och då kastade jag en blick på honom, i smyg såklart. Vilket jag kunde konstatera att varje tjej i rummet precis som jag gjorde, kanske killarna också. Det var omöjligt att inte lägga märke till honom. Han var speciell, inte klädd i samma enkla t-shirt och jeans som nästintill varje annan kille.

-

Felix perspektiv

Det var något speciellt med henne, Agnes alltså. Hon var på något sätt annorlunda, hon försökte inte få min uppmärksamhet genom att puta ut med rumpan eller genom att skrika mitt namn. Hon log uppriktigt, och det leendet lyste upp hela rummet och fick alla i hennes närhet att kännas hennes värme inombords. 

Det syntes på långa vägar att personerna i hennes närhet blev glada och hade i alla fall ett litet leende på läpparna. Trots att jag bara visste hennes namn, och att hon var otroligt vacker kändes det som jag kände henne. Eller i alla fall att jag ville lära känna henne, lära sig hennes favorit färg och memorera varje liten detalj.

-

Agnes perspektiv

"Ja mamma, allt är bra." Suckade jag och sjönk ner i en av fåtöljerna i huvudbyggnaden. Det var endast några få minuter kvar innan lektionerna för dagen var slut och vi kunde göra precis vad vi ville, nästintill iallafall. Jag tryckte besvärat mobilen mot örat och lyssnade otåligt på mammas oroliga mummel i andra änden av samtalet. "Det är alldeles för långt kvar till avslutningen .. nästan sex veckor" Jag reste mig från fåtöljen och började istället gå fram och tillbaka på rummets kortsida. "Hur gick jag ens med på det här från första början? .. ahh" Fortsatte hon bittert.