Pretty Lies.

Chapter 29

"Do you want to marry me?"
Harry satte oss alla på shock och mest mig. Han var nere på knä och kollade hoppfullt på mig med en glimt i ögat av kärlek.
Han ställde en fråga som skulle förändra mitt liv.
Jag kunde höra hur folk viskade och stod och väntade på mitt svar förväntansfullt.
Jag fann inga ord.

"Yes" jag sa ett enkelt ord för jag älskar honom. Han satte på ringen på mitt finger och sedan reste sig upp på sina ben och kysste mig på munnen. Alla applåderade och visslade, allt var perfekt.

Han bröt ifrån kyssen och lät våra pannor nudda varandras
"I love you" viskade han svagt och hans mint andedräkt sköljdes över mig.

Jag log mot honom
"I love you too Harold"
Han skrattade till.

"Come on i have got a surprise for you" sa han och tog min hand.
Vi gick ut och in till ett höghus som låg bredvid lokalen där balen höll igång.

Vi gick in i huset och igenom några korridorer, allt var kålsvart.
"It feels like a scary movie where the murder murders the happy couple" sa jag och kramade om Harrys arm hårdare.

"As far as i know there wont be a murder here" sa han och skrattade. Vi gick nu in i en silvrig hiss.

"Seriously where we going? This is creeping me out" frågade jag i en förväntansfull ton.

"Not telling" sa han kortfattat och hissen stannade på våning 25.
Han tog min hand och jag följde efter eftersom att jag inte hade en aning om vad detta var.
"Almost there" sa han medan vi gick igenom en till korridor.
Jag kunde se en dörr i slutet av korridoren och antog att det var dit vi skulle.

Vi kom fram till dörren och Harry öppnade den för mig.
När han öppnade den möttes jag av världens vackraste utsikt.
Jag såg över hela staden i mörkret eftersom att alla lampor lös upp.
"Wow" var allt jag kunde få fram
Med min mun format som ett O

"You like it?" Frågade Harry mig.
Jag hade nästan glömt bort att han var där med mig.

"I love it! You are the bestest" sa jag och kramade om honom.
Jag hade seriöst den bästa pojkvännen i världen trots att jag hatar höjder.

Han skrattade lågt "Bestest? Is that even a word?" Frågade han mig underligt. Jag kollade upp på honom och han strök undan en hårslinga som lyckats falla ner i mitt ansikte.

"Now it is" sa jag kort. Jag visste inte om de var ett ord men nu var de det iallafall.

Jag och Harry gick sakta fram till kanten av taket hand i hand.
"I've got this too" sa Harry och tog upp en flaska champagne från ett mörkt hörn.
Kunde de bli bättre?

"Have something more in the dark corner?" Frågade medan jag skrattade. Han kollade på mig retsamt.

"Ready?" Frågade han mig medan han riktade flaskan ut över staden.

"As ready as i can get" sa jag och med ett pang sköt han upp korken och hällde upp champagnen i de två glasen som var placerade framför oss.

"Cheers to being engaged"
Sa Harry och höjde sitt glas.

"Cheers!" Ropade vi samtidigt och förde ihop våra glas och tog en klunk.

Jag kollade in i Harrys gröna ögon
"You know i never though i would be engaged when i was 21 years old to Harry Styles"

"And i never though i would be engaged to a crazy fan but here i am" sa han retandes.

"I wasnt even a fan!" Sa jag skrattandes. Att tänka tillbaka på allt som hänt sen den konserten då jag såg Harry för första gången har varit sjukt. Alla skratt och tårar vi delat har nu vart värt det.