Stalker - o.e

Prolog

Innan ni läser, detta kommer vara en bok skriven av mig (thefoooposts) och av min fina vän kitkatwalker här på wattpad. Vill även påminna er om att det kommer vara en au, alternate universe. Alltså kommer Oscar inte vara känd utan som vilken annan människa som helst.

Obehaget spred sig i min kropp och jag nästan hoppades på att han inte skulle slå sig ned bredvid mig i soffan där jag satt. Hela han äcklade mig så mycket och det var den här gången inte bara det sliskiga utseendet många killar hade utan det var också hela personligheten killen bar på. Han rörde sig på ett sätt som fick håret i min nacke att resa sig och min kropp att rysa till - inte på ett sådant där härligt sätt utan av obehag, nästan rädsla. Jag kunde faktiskt säga att jag nästan var rädd för honom efter allt jag hade fått höra om killen. Alla tjejer hade berättat om hur han behandlade dem och vilken syn han hade på kvinnor överlag. Det var som att han hade ett tankesätt som lika gärna kunde vara från någon gång under början av nittonhundratalet då kvinnor knappt hade rätt till någonting.

Jag bet ihop hårt när han slog sig ner bredvid mig och jag kunde känna hur svetten började pärla sig i min panna när han lade sin arm över min axel. Hans andetag som från en början knappt var hörbara tidigare överröstade ljudet som dånade i bakgrunden från stereoanläggningen och det gjorde mig ännu mer stressad över den här situationen. I vanliga fall brukade jag inte bry mig så värst mycket om killar som gick fram till mig, som lade armen om mig och som sedan hånglade upp mig men den här gången gjorde jag det. Efter allt jag hade hört så kändes det nästan bäst att vara på sin vakt.

"Hej!" Hans andedräkt puffade mot mitt ansikte och jag spände hela kroppen medan jag svalde hårt för att sedan försöka se så normal ut som jag bara kunde - om det nu var möjligt. Vad var det han ville mig egentligen? Ville han att jag skulle vara en av alla hans små dockor som han jämt och ständigt lekte runt med. Som han tog med sig hem till sig efter att ha förföljt dem i evigheter.

"Vad vill du mig?" klämde jag ur mig och det lät säkert hur löjligt som helst när jag sade det. Även fast jag var rädd för killen så försökte jag behålla min attityd uppe för att han skulle tro att jag inte var det minsta rädd för honom.

"Tyckte du såg så ensam ut när du satt här i soffan tittandes på alla andra här i rummet", svarade han med ett flin och placerade sin hand väldigt högt upp på mitt lår. Direkt när jag kände hans hand mot det tunna tyget som nu skyddade min hud från hans så ryggade jag till vilket gjorde att han flinade ännu mer belåtet. Han tillfredsställdes förmodligen av att jag reagerade på det sättet. Det skulle i alla fall inte förvåna mig om det gjorde det med tanke på hans rykte.

"Jaha men jag kanske vill vara ensam", försvarade jag mig. Hans hand klämdes ännu hårdare mot mitt lår och jag visste inte hur jag skulle bära mig åt eller vad jag skulle göra.

"Är det verkligen säkert?" frågade han och reste ögonbrynen. De skarpa linjerna i hans ansiktet var väldigt tydligt markerade, det var nästan så att man kunde tro att han hade använt sig av något slags smink för att framhäva både käk och kindben. Inte för att han hade det dock.

"Ja, det är säkert och snälla. Sluta rör vid mig. Du äcklar mig på riktigt", fräste jag irriterat åt honom och slog undan hans hand för att sedan gå iväg.