Tainted (A Justin Bieber FanFiction)

29 - Don't hate him. It was my fault

Jag kastade mig mot Ashton som fortfarande låg på golvet.

"Ashton!" Ropade jag hans namn samtidigt som jag försökte skaka liv i honom. Han slog sina ögon vakna och ett leende spred sig på hans läppar.

"Varför i helvete gjorde du inte mer motstånd!? Han har ingen rätt att göra så mot dig!" Brast jag och kände hur tårar tog sig ner för mina kinder. Han skakade försiktigt på huvudet.

"Enda sätter för honom att ta sig över vad han såg är att få använda våld mot personen han för stunden hatar." Mumlade han och satte sig upp med en grimas av smärta.

"Vi drar härifrån." Snyftade jag och hjälpte honom upp. Haltandes med sin arm som stöd runt min nacke tog vi oss mot Range Rovern som stod kvar. Justin hade antagligen tagit den andra. Idiot. Jag körde snabbt därifrån med Ashton jämte mig som smärtsamt försökte bita igen.

''Hata honom inte för detta Abigail.'' Sa han plötsligt. Jag slängde en chockad blick mot honom. Vänta... Va?

''Du menar att jag ska acceptera de faktum att han försökte döda dig Ashton? No fucking way.'' Mumlade jag irriterat medans jag svepte bort en tår som fastnat på kinden. Om det var någon som skulle säga det han sa... Så var det inte han.

''Han såg fel och reagerade.''

''Dina händer satt lite väl långt ner Ashton,'' Sa jag plötsligt när jag tänkte efter.

''Och din kropp var lite väl nära min. Du ser vart detta leder? Jag kan fortsätta hela kvällen Abby.'' Kontrade han. Jag himlade med ögonen.

''Varför försvarar du ens honom?'' Jag kollade stelt på vägen. Han tänkte efter ett tag, vilket resulterade att det blev tyst.

''Detta kommer låta så fucking cheesy, men... Jag har inte sätt Justin såhär lycklig på en väldigt lång tid, och för att förtydliga så är du anledningen.'' Mumlade han.

''Han var endast en röra innan du dök upp i hans liv, vilket ingen utav oss uppskattade speciellt mycket. Du har fått honom på stadiga ben, vi behöver den Justin.'' Fortsatte han. Jag hade ingen aning... Kände dom varandra så väl? Jag trodde Justin endast hade varit med dom någon månad innan jag dök in i uppdraget?

''V-varför började han... Gråta?'' Passade jag på att fråga, då jag hoppades på få fler svar om de nu kände varandra så bra.

''Ärligt talat så vet jag inte om det är en sån bra ide att berätta nu när du redan är pissed på honom.'' Harklade han sig.

''Oh well, när du säger det så så vill jag definitivt veta!'' Manade jag. Han skakade på huvudet, som om han skulle ångra sig.

''Precis innan han joinade vårt gäng så hade han ett förhållande med en tjej. Hon var liksom ljuset i hans liv. Precis som denna kvällen så var dom på en fest och Melissa som hon då hette, hade fått i sig lite väl mycket alkohol. Hon blev full och började att dansa med en annan kille. Justin såg självklart det och blev lika rasande som denna kvällen. Han slog nästan ihjäl killen medans Melissa försökte dra bort Justin från honom. Precis som med dig så puttade han undan henne. Fast den gången så var han hårdhäntare och ännu mer ovetande om situationen...'' Han spände sina käkar och suckade.

''Knuffen fick Melissa att slå huvudet tillräckligt hårt i golvet för henne att dö på mikrosekunder... Just därför försvarar jag honom, det var mitt fel att upprepa och påminna honom om kvällen han dödade vad som var hans livlina.'' Han blev sedan tyst. Likaså jag. Jag kände tårar bildas i ögonen. Jag visste inte vad jag skulle tänka, tycka eller göra. Allting var så fucked up. Jag visste heller inte om jag skulle förlåta honom eller fortsätta vara arg. Jag hade ingen aning.

''Hata honom inte Abigail. Det var mitt fel och jag ståt mitt kast.'' Sa han i hopp om att jag skulle ändra mig. Just nu hade jag bara lust att springa härifrån. Åka långt bort från allt och alla. Speciellt långt bort från Justin. Jag kanske också skulle göra det? Hämta upp Celest där hon ändå inte trivdes och dra härifrån.

Bort från allt som sårade.

_____________________

FÖRLÅT FÖR ATT DEN ÄR SÅ SENT UTE.

Men wattpad har fortsatt att strula. Jag har inte ens kunnat skriva eller publicera på mobilen. Men äntligen. FINALLY.

BTW Så fyllde jag 14 igår! ;)