The music store

Noll

Han står där bakom disken iklädd sin vita väldigt tighta tröja som man tydligt kan se hans muskler träda fram under. Precis vid bröstet har han en liten namnbricka där hans namn står ingraverat i silver. Oscar heter killen som ser ut att vara i min ålder - kanske lite äldre. Hans hy är solbränd, nästan så att man skulle kunna tro att han har varit på en utlandssemester i flera veckor. Fast det kan ju också vara så att han har gjort en spraytan för det är inte direkt ovanligt nuförtiden. Det solblekta ljusa håret som ligger i en perfekt frisyr på hans huvud kan dock avslöja att han har varit ute och rest någonstans. Ögonen som från mitt avstånd nu är ganska otydliga att se vilken färg det är på dem glittrar så fint när man går förbi honom på närmre avstånd och vad jag har sett så är de blåa.

När hans steg rör sig mot mig mellan raderna av skivor så börjar mitt hjärta slå i en snabbare takt. Det förvånar mig nästan att jag kan stå på benen för de vill nästan vika sig. Jag är så nere i den här killen och jag känner inte ens honom. Det är sjukt, jag har bara sett honom några gånger men är ändå så nere i honom att jag knappt kan hålla mig på benen.

Han försöker att kommunicera med mig, han frågar om jag behöver hjälp att hitta rätt skiva men jag bara skakar på huvudet och säger att det funkar. Jag klarar det fint utan hjälp för jag vet precis vad jag ska ha för skiva - inte för att jag vet det. Jag vet knappt vad jag gör här för jag har redan de vinylerna jag behöver hemma. Ändå tvingar jag mig själv hit, eller tvingar är fel ord, jag väljer att gå hit självmant. Jag går hit för att se honom, för att få vara honom nära och i alla fall få andas den luften han andas. För jag vet att han aldrig kommer bli min. Aldrig. Aldrig någonsin. För varför skulle han falla för mig, Felix Sandman? Jag har inget speciellt som många andra har och sedan så är han säkert straight, vilket jag inte är.

När killen, Oscar, går tillbaka till det han höll på med innan han frågade om jag ville ha hjälp så flyger dörren upp och in kommer en tjej iklädd en identisk vit tröja med trycket "Uffes vinyl" på, vilket är namnet på den här musikaffären. Tjejen som är minst lika solbränd som Oscar går fram till honom och ger honom en försiktig kyss på läpparna innan hon försvinner in bakom ett draperi av pärlor. Kort senare är hon tillbaka i affären, hon ställer sig nära Oscar och han låter sina fingrar dansa över hennes hud långsamt och försiktigt. Att se dem två får mig att gå sönder på något sätt. Därför sliter jag bara åt mig det närmsta albumet jag kan hitta, vilket är ett av kizz album. Jag tycker inte ens om det bandet men ändå så tänker jag köpa det bara för att de inte ska röra vid varandra.

Bestämt lägger jag upp fodralet på disken och Oscar slutar upp med att röra vid tjejen för att istället fokusera på att ta betalt av mig. Jag lägger upp två hundralappar och försvinner sedan ut genom dörren med min vinyl utan att ens ta kvitto eller en påse.

Varför reagerar jag såhär? Jag känner inte ens killen.

———-

Jag vet inte varför men jag har börjat älska foscar därför hade jag tänkt ge mig in på att skriva en. Gilla och kommentera gärna så får ni kapitel snabbare.