follow || Shawn

2

Olivias perspektiv

När jag vakna av mitt vardagliga alarm var jag tvungen att nypa mig i armen för att se så de inte va en dröm. Jag gick in på Twitter, och de två orden bakom Shawns namn kom inte upp och mitt och Selines samtal fanns inte med bland senaste samtalen. De var en dröm. Helvete, de kändes ju så verkligt. Jag trodde ju verkligen att han följde mig. Besvikelsen spred sig i kroppen.

Jag skrev ner min dröm till Seline på sms och skicka iväg de. Var tvungen att dela av mig om besvikelsen jag hade inom mig. Och bättre blev de inte av att min telefon plinga till.

TWITTER
"@ShawnMendes: before I go to bed, let's have a DMspree. Tweet #ShawnDMspree for a dm!"

Hade jag haft en follow nu, kunde jag vart med, men nej. Allt var en dröm. Jag kasta mobilen i väggen innan jag byte om från min alldeles förstora t-shirt som jag brukar sova i till en svart långärmad tröja som slutar precis över naveln, svarta slitna jeans med håll på knäna och toppa de med en röd svart skjorta runt midjan. Sen satte jag mig vid sminkbordet och börja sminka mig. Jag brukar jag inte sminka mig så mycket. Oftast fyller jag bara i ögonbrynen, eyeliner och lite mascara. Min hy är felfri, men jag har massa leverfläckar här och där som jag inte alls gillar. Men de går ändå inte att täcka så ser inget behov till att sminka mig så mycket mer. Sen gjorde jag även korkskruvar i mitt bruna långa hår. De går en bit över brösten så jag antar att de är långt även om andra har mycket längre.

Jag gav katten mat, tog en kopp med varm choklad och satte mig framför teven. Jag önskar att jag gilla kaffe för de ser och låter så mycket bättre, men jag fattar inte hur man kan gilla den smaken. Det smakar ju hemskt. Har försökt dricka de hur många gånger som helst, men de går inte.

Mobilen ringde för andra gången, alltså måste jag gå från lägenheten om 7 minuter för att hinna i tid. Så jag stängde av teven och reste mig ur sängen. Och ja, min säng är min soffa. De är ändå bara jag som bor här i min etta så varför slösa pengar på en soffa när man lika gärna kan sitta i sängen. Känns helt ovärt enligt mig när sängen ändå är mycket skönare.

Jag diska koppen lite snabbt i köket innan jag borsta mina tänder. Sen drog jag på mig mina svarta Vans i hallen. Jag funderade ett tag på mössa, men de är så varmt ute så de behövs inte, mer för att de är snygg isåfall. Men då skulle väl jag svettas ihjäl så jag strunta i den. Och nu de sista beslutet, jacka eller inte. 17°, nä jag skiter i den. Kan väl ta på mig skjortan om de blir för kallt. Så jag stoppa in hörlurarna i öronen och musiken börjades spela på alldeles för hög volym. Och jag vet att de hörs ut då jag spräckt mina hörlurar, men de orkar jag inte bry mig om. Och alla måste ju hålla med om att man känner sig mycket coolare med hög volym.

Jag låste dörren och sprang ner för de 6 trapporna. Jag bor högst upp och de finns ingen hiss, men jag ser de som extra träning. Dock var de lite jobbigt förut när jag hoppa på kryckor när jag hade brutit foten, men jag överlevde. Jag öppna porten och mötes av blåsten. Jacka kanske hade vart skönt iallafall. Men de är inte långt till tunnelbanan så jag överlever.