Det var en regnig dag i Stockholm där jag bodde och istället för att ha mina tankar på allt som hände i skolan så låg dem istället på killen jag hade träffat på igår. Jag visste inte vad det var för fel på mig eftersom jag aldrig någonsin hade dragits till en person så mycket som jag hade gjort till honom. Aldrig hade jag funnit någon så attraktiv att jag helst av allt bara skulle vilja titta på honom i evigheter hur creepy det än lät. Det som förvånade mig väldigt mycket med det här var också att jag fann en kille attraktiv på det sättet. Tidigare hade det bara varit tjejer som hade gällt för mig - även fast jag hade tvekat lite på min sexuella läggning. Eller tja, jag hade börjat tvivla på min läggning för några månader sedan då jag inte riktigt kunde förstå vad det attraktiva med tjejer var. Visst, de såg bra ut men det var inget jag riktigt suktade efter.
"Hallå Felix du är helt borta idag." Ogge, min väldigt goda vän knäppte med fingrarna framför mitt ansikte och där med väckte han upp mig ur min trans. Jag hade bara suttit och tittat ut genom fönstret i matsalen på den plaskvåta marken och dropparna som nu inte bara dalade ner långsamt utan snarare som rinnande vatten från en vattenkran.
"Va?" gav jag ifrån mig även fast jag hade hört vartenda ord han hade sagt.
"Du är helt borta, har det hänt något eller?" frågade han. Jag ryckte bara lite löst på axlarna och fortsatte att titta tomt ut på gatan utanför. Varför kände jag mig så konstig? Det var som att jag var närvarande fast ändå inte. Min kropp befann sig liksom här men inte riktigt mina tankar och resten av mig - det var någon helt annanstans.
"Felix, hörde du vad jag frågade?" Ogge lät nu nästan oroad eftersom jag hade fallit in i tankarna igen. Tankarna på killen från igår.
"Jag mår bra, jag är bara lite tankspridd", svarade jag och försökte att låtsas som att ingenting hade hänt. Eller det var egentligen inget som hade hänt, jag var bara inte närvarande riktigt.
"Är det helt säkert?" undrade han försiktigt och den här gången lät det som på hans röst att han var rädd att jag skulle gå sönder om han höjde rösten en aning mer.
"Felix har varit konstig sen igår när vi var på någon musikaffär men låt honom drömma sig bort", muttrade Omar som fortfarande var lite smått irriterad på mig från igår. Fast det var kanske inte så konstigt då vi hade köpt en skiva med hans pengar för några hundralappar utan att han egentligen hade velat köpa den. Det var nästan lite så att jag tänkte i de banorna att det var bäst för mig att åka hem och hämta skivan för att sedan gå tillbaka och byta. Då fick jag chansen att kanske se killen och sedan även få göra Omar aningen gladare.
"Berätta!" sa Ogge förtjusat, som en liten tjej. Det nästan irriterade mig att han hela tiden bytte tonläge när han pratade för jag kunde inte riktigt ta honom seriöst när han hela tiden bytte sätt att prata på.
"Det finns inget riktigt att berätta", svarade jag och fortsatte att studera miljön utanför. Det var bäst att jag inte berättade någonting nu då jag ännu inte riktigt var säker på varför jag hade fått upp ögonen för just en kille.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
The music store
ФанфикVarje dag drog jag mig efter skolan till musikaffären för att titta på de fina vinylskivorna som stod uppradade i de olika hyllraderna. Här fanns alla gamla åttiotalsdängor blandat med låtar från fyrtiotalet och inte nog med det - dagens musik fanns...