Mias perspektiv
Jag la ner böckerna ifrån sista lektionen i min väska. Franska, jag tyckte inte jättemycket om det faktiskt. Jag har alltid gillat skolan, när jag inte blivit mobbad, men franska var ett ämne jag hatade. Jag tog min väska och stängde mitt skåp. Jag började gå mot dörrarna när några helt plötsligt dök upp vid min sida. Jag tittade dit och såg att det var Felix och Omar. De log stort mot mig och jag log lika stort tillbaka. Det var länge sedan jag log i skolan.
- Vad gör ni här? Skulle inte ni till studion, för då skulle ni gått ut i andra änden av skolan, sa jag
- Vi vill ju träffa din nya familj först! sa Omar och slog ut med händerna
- Okej, skrattade jag och vi gick under tystnad ut genom dörrarna.
När vi kom ut stod det en röd Volvo på parkeringen som jag aldrig sett förut. Bildörren öppnades och ut kom en medellång man med glasögon. Han hade blond hår och såg ganska normal ut. Jag hade varit rädd för att han skulle vara som min pappa så jag lugnade ner mig lite när jag såg honom. Han gick mot mig och jag stannade till lite och jag kände på stämningen att det skulle bli stelt. Jag såg hur Felix och Omar slappande av lite och jag undrade varför.
- Hej, du måste vara Mia, sa mannen och sträckte fram sin hand för att hälsa
- Ja, det är jag, sa jag och tog handen
- Daff? frågade Felix helt plötsligt
- Oj, hej killar! Känner ni Mia? frågade mannen som tydligen hette Daff
- Ja, sa Omar
- Hur känner ni honom? frågade jag
- Jag är deras manager, svarade Daff
- Förlåt jag sa inte vad jag hette. Jag heter David men kalla mig Daff, fortsatte Daff
- Så ska vi åka Mia, fast jag måste till killarnas studio, vill du hänga med? frågade Daff
- Visst, svarade jag och alla hoppade in i hans bil
YOU ARE READING
What is wrong with me?
FanfictionDu är äcklig. Jävla hora. Kan du inte dö? Ord , slag och tårar. Det är vardag för Mia. Allt hon vill är att dö men vad ska man göra när man är rädd rädd för döden? När man skadar sig varje dag finns det ingenstans att fly. Ärren är kvar ändå. Men e...
