Summer love ☼ f.s

0.8

Kapitel åtta

I don't know how it is you are so familiar to me — or why it feels less like I am getting to know you and more as though I am remembering who you are. How every smile, every whisper brings me closer to the impossible conclustion that I have known you before, I have loved you before — in another time, a different place — some other existence.

Felix perspektiv

10.06, jag;

Vill du ses ikväll?

Jag hade aldrig känt mig nervös eller osäker när jag pratade med en tjej, aldrig. Men bara av att skicka ett sms till Agnes slog hjärtat dubbla slag och jag kunde inte sluta studsa benen upp och ner. Jag hade alltid varit självsäker och charmig, och nu helt plötsligt kände jag mig nervös. Det kom som en ovana, men tillskillnad från andra tjejer gjorde Agnes mig nervös, och en aning knäsvag. 

"Felix, shit kan du sitta still?" muttrade Oscar lågt och knuffade till mina konstant studsande knän. "Vad är det med dig?" Jag rätade till kepsen över huvudet och ryckte nonchalant på axlarna. Ingen av killarna visste att jag träffat någon som jag kände något för, trots att de var mina bästakompisar. "Inget, ingenting alls." Leendet på mina läppar var omöjligt att dölja, och det fick Oscar att oförstående rynka på pannan. "Jo, du måste berätta, du ler ju som ett fån!" Jag bet mig tvekande i underläppen och lutade armbågarna mot knäna. "Berätta vadå?" Ogge och Omar sjönk ovisst ner i varsin fåtölj. "Håller med Oscar, du har varit helt jävla gone i snart två veckor!" Kuttrade Ogge roat och pillade med solglasögonen i sin hand.

"Jag har träffat någon, okej?"

"Vänta va?" Omar rynkade förvirrat på näsan och lutade sig tillbaka i fåtöljen. "Det är ju förbjudet att spendera tid med någon som inte är ledare?" Jag nickade. "Me-men jag kan liksom inte hjälpa det, hon är så .. så annorlunda och .. jag vet inte ens!" Jag drog fingrarna genom håret och suckade lågt.

"Shit, Felix is inloooove." Oscar armbågade mig roat i sidan och skrattade åt mitt generade uttryck. "Det är ovanligt att du är så här osäker när det kommer till en tjej." Jag nickade instämmande och ett fagert leende reste sig över mina läppar. "Men du vet väl att du inte kan vara med henne?" Påpekade Ogge skeptiskt och höjde undrande ögonbrynen. Jag nickade återigen och stönade lågt. "Jag vet och det är det som är det jobbiga." Om jag eller Agnes så mycket som rörde vid varandra skulle det resultera till att vi blev hemskickade, och det fick inte hända. Trots att nästintill varenda tanke i mitt huvud kretsade kring henne, hennes mjuka stämma och varma leende. Men jag antar att det är alltför riskabelt att starta någon med henne, eller?

"Vet vi vem hon är?" Frågade Oscar forskande och drog handen genom rufset. Jag nickade osäkert. "Antagligen, men är inte helt säker."

"Men c'mon, bara säg hennes namn!" Suckade Omar uttråkat och kastade iväg en av prydnadskuddarna mot mig. Jag duckade och lät kudden falla till golvet.

"Agnes, hon heter Agnes." Från vad jag visste hade i alla fall Ogge haft henne under någon lektion, och om jag inte hade helt fel hade han även pratat med henne. Men var han medveten om att hon hette Agnes? "Aha, hon med dom mörka ögonen och det bruna håret?" Kuttrade Ogge förnuftigt och flinade.

"Hon är ju smoookiin'" Skrattade Oscar och knuffade mig retsamt i sidan. "Tycker du inte det Felle?" Jag slog frustrerat undan hans hand och skakade leendes på huvudet. "Jag kan inte göra något annat än att hålla med!" Jag fumlade upp mobilen ur fickan på jeansen och klickade förväntansfullt upp konversationen i hopp om att ett sms hade trillat in, men till min besvikelse hade inget svar kommit. Hon hade inte ens läst det än, det stod bara 'levererat'  under mitt korta sms.